Fotografering

Göran Strands proffstips för att fotografera stjärnhimlen

Rymden har alltid fascinerat människor, fotografer är inget undantag. Här tipsar astrofotografen Göran Strand om allt från utrustning och platser, till hur man fångar norrsken och vintergatan på bild.

Missa inte: Tävla i Rymdstyrelsens astrofototävling – Kamera Bild och Göran Strand sitter i juryn.

Göran Strand har riktat sina kameror mot himlen under en lång tid. Han började fotografera himlavalvet under mitten av 90-talet och grunden låg i ett livslångt intresse för astronomi. Själva fotointresset kom i tjugoårsåldern och till en början var det naturfotografering på fjällvandringarna som var huvudsysslan inspirerad av bland annat ­pappans bildintresse. Men ganska snart införskaffades ett teleskop och sedan var han fast.

– På den tiden var det ganska svårt att hitta andra som höll på med det här, men jag fick lära mig själv till en början och sen när internet började bli större kunde jag ta hjälp av olika forum och andra sidor där människor med liknande intressen började samlas.

Missa inte: Tävla i Rymdstyrelsens astrofototävling – Kamera Bild och Göran Strand sitter i juryn.

Göran Strand

Foto: Göran Strand

Bor: Östersund

Gör: Fotograf, specialiserad på astrofoto

Utrustning: Nikon D810, D850 och Z6 II med objektiven från 14mm upp till 600mm. 

Webb: www.astrofotografen.se 

Göran Strand har riktat sina kameror mot himlen under en lång tid. Han började fotografera himlavalvet under mitten av 90-talet och grunden låg i ett livslångt intresse för astronomi. Själva fotointresset kom i tjugoårsåldern och till en början var det naturfotografering på fjällvandringarna som var huvudsysslan inspirerad av bland annat ­pappans bildintresse. Men ganska snart införskaffades ett teleskop och sedan var han fast.

– På den tiden var det ganska svårt att hitta andra som höll på med det här, men jag fick lära mig själv till en början och sen när internet började bli större kunde jag ta hjälp av olika forum och andra sidor där människor med liknande intressen började samlas.

Men nu ska vi ta hjälp av Göran för att lära och inspirera dig till att vilja gå ut med kameran i beckmörkret och rikta den mot stjärnhimlen.

Att fotografera föremål och fenomen på himlavalvet behöver inte vara svårt. Det handlar främst om att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle och känna din kamera.

Välja utrustning

Ska man förenkla det hela kan man säga att det finns två tekniker för att fotografera natthimlen, antingen med vidvinkel och ­fokusera på stora föremål som sträcker sig över en stor del av himlen, eller bara fånga mängden ­stjärnor och en förgrund, eller så använder man sig av teleobjektiv och fokuserar på en mindre del av himlen (blir man riktigt ­avancerad börjar man använda teleskop för att kunna fota saker ännu längre bort, men mer om det senare).

Göran menar att mellan 14-24 millimeter är bra brännvidder för att börja fotografera himlavalvet.

Det allra enklaste, och det Göran menar att man nog ska börja med, är att fotografera med vidvinkel.

– Ska man se till vilken utrustning som man verkligen behöver är det ett stativ och en kamera som har möjlighet till manuell exponering, säger Göran.

– En brännvidd runt 14–24 millimeter är ganska lagom att börja med, ju längre brännvidd du fotograferar med ju fler problem börjar uppstå, fortsätter han.

Din kamera bör också ha möjlighet att fotografera i råformat, detta för att få ut så mycket information som möjligt ur bild­filerna.

Vill man fotografera månen, som är ett bra motiv för nybörjare, menar Göran att man bör ha minst 100 millimeter och uppåt. Det är då det börjar kunna bli intressant. Här är oftast inte ljusstyrkan lika viktig eftersom månen är mycket ljusare än till exempel galaxer och således inte kräver lika långa slutar­tider.

Som de flesta nog känner till så roterar jorden runt sin egen axel. Det här gör att en riktigt lång exponering resulterar i att ­stjärnorna dras ut till streck, eftersom inte stjärnorna roterar med oss. För att undvika det här kan man använda sig av något som kallas för 500-regeln. 500-regeln används för att räkna ut vilken slutartid du kan ha med en viss brännvidd. Det fungerar helt enkelt så att du tar 500/brännvidden vilket ger slutartiden i sekunder. Om du använder dig av en brännvidd på 25 millimeter blir uträkningen alltså 500/25 = 20. Alltså kan din slutartid vara 20 sekunder innan stjärnorna börjar påverkas av jordrotationen. Göran påpekar också att om man vill vara på den säkra sidan kan man räkna med 400 istället för 500.

Månen kan vara ett bra motiv för nybörjaren, då den ofta är synlig.

– I stort sett kan man se det som att man styr sin exponering med hjälp av ISO och bländare. Slutartiden är nästan alltid konstant. När man fotograferar ljussvaga föremål är den stora utmaningen att få in så mycket ljus som möjligt. Då fotograferar jag nästan alltid på den största bländaren, det är så klart en fördel med ett så ljusstarkt objektiv som möjligt. Men var inte rädd för lite brus i bilderna, höj ISO-känsligheten tills du hittar var din gräns går för vad som blir acceptabelt, förklarar Göran.

En annan sak som är bra att tänka på är att ta med sig extra batterier. Göran fotograferar med både DSLR och spegellöst (Nikon D850, D810A och Z6 II) och han säger att det är stor skillnad på hur mycket batterier det går åt.

– DSLR-kamerorna kan jag nästan köra en hel kväll på ett batteri även om det är kallt ute medan batterierna tar slut betydligt snabbare i den spegellösa kameran. Fotar man med spegellöst är det extra viktigt att ta med extra batterier, berättar han.

Automatik – om det går

För att sätta fokus på rätt ställe använder Göran i den mån det går kamerans autofokus. På en del av sina objektiv vet han var rätt inställning är för manuell fokusering.

– På ett vidvinkelobjektiv är skärpan oftast inte ett problem, utan fokuserar du på oändligheten så kommer i stort sett allt i bilden att bli skarpt för förgrunden ligger oftast så pass långt bort. Men om man fotograferar med ett teleobjektiv och fotar till exempel månen med ett hus eller något annat i förgrunden, då behöver man välja vad som ska vara skarpt, menar han.

Med vidvinkel blir oftast hela bilden skarp, även om du fotograferar med en stor bländare.

När Göran har hittat rätt fokuspunkt när han är ute och fotograferar med vidvinkeln brukar han använda ett gummiband som han sätter snett över fokusringen vilket gör att den inte vrider på sig.

Ska man fokusera på något nära kan man med fördel belysa det med en lampa för att sätta skärpan.

När det kommer till stativ vill man gärna ha ett så lätt och stabilt som möjligt när man fotograferar med vidvinkel, detta för att man ofta flyttar runt stativet för att hitta rätt bild. Göran förespråkar kolfiberstativ för deras låga vikt, men de har också fördelen att de inte blir lika kalla som metallstativ.

Välja plats

När det kommer till att välja plats för din fotoutflykt är det ett par saker att tänka på. Dels bör du veta vad det är du vill fotografera för att veta vilka krav som ställs på platsen. Om du till exempel ska fotografera Vinter­gatan under senvintern/våren (mars/april) vill du ha en plats som är mörk åt norr.

Det vill säga om du bor söder om en stad bör du åka norr om bebyggelsen för att hitta en mörk horisont. Har du svårt att hitta en plats som är så mörk som du skulle önska kan det vara bra att försöka fotografera så »rakt upp« som motivet tillåter. Eftersom jordens ­ljusföroreningar blir kraftigare närmare horisonten och även turbulensen i luften, som kan ge oskarpa bilder, är högre närmare jordytan.

Generellt är det bra att hitta en höjd, då kommer du upp över träden som annars kan vara i vägen, det ger dig en bra överblick och du får »mer« himmel att fotografera. Ett annat tips från Göran är att besöka din tilltänkta fotoplats i dagsljus.

– Det är svårt och jobbigt att gå runt i mörkret med en pannlampa och försöka hitta en bra förgrund till sin bild, vet du hur det ser ut kan du snabbare välja var du ska ställa stativet.

Göran menar dock att det bästa tipset för en total nybörjare är att välja något ställe man känner till.

– Välj en plats som du tycker är vackert på dagen och vet hur det ser ut. Åk dit en stjärnklar kväll och ta en bild med lång slutartid och se vad du får. Det kan ofta ge mer än vad du tror, menar han.

Att fånga stjärnhimlen på bild är fascinerande, och det behöver inte vara så svårt.

För att hitta bra ställen brukar Göran använda sig av Google maps och Google streetview. Med maps kan han hålla koll på höjdkurvor och var närmsta bebyggelse ­befinner sig, medan Streetview kan ge honom en bild av hur till exempel horisonten ser ut och vad man kan förvänta sig när han kommer dit.

– Det är ju inte alltid det finns några Streetview-bilder från de platser jag vill fotografera från men om det finns är det en hjälp.

Göran påpekar också att om det är mycket snö kan det vara bra att tänka på att alla småvägar kanske inte är plogade.

– Det har väl hänt ett par gånger att man ska svänga in på en liten grusväg och möts av en vit vägg, säger han med ett skratt. Ännu ett argument för att besöka platsen i dagsljus, det ger dig möjligheter att tänka om, om det behövs.

Vintergatan – vår egen galax

Himlen är ju fylld av potentiella motiv, nebulosor, galaxer, stjärnor och vår egen måne, för att bara nämna några. En av de enklare att fånga på bild är vår egen galax Vintergatan, som därför är ett bra motiv för nybörjare menar Göran. Den kräver ingen special­utrustning, utan går bra att få på bild med en kamera med vidvinkel, gärna ljusstark, och ett stativ.

När du har valt ut en bra plats att fotografera från måste du ju veta när det kan vara lämpligt att vara på plats. Ska du fotografera Vintergatan bör det vara stjärnklart och nymåne. Att det ska vara molnfritt är kanske självklart, men varför nymåne? Jo, nymåne är när månen syns så lite som möjligt och då stör den inte bilden med ströljus.

Vår egen galax Vintergatan är inte vara så svår att fotografera med utrustning du antagligen redan har.

Generellt säger Göran att Vintergatan är bra att fotografera i mars och början av april, samt på hösten, kring september. Men det är lättare på våren för då är den mer fördelaktigt placerad på himlen.

– På våren går den upp över horisonten i nordväst och ner i nordöst, så du vill hitta en plats med horisont som är mörk åt norr. Är du osäker på vädersträcken kan du ta med dig en kompass för att rikta kameran rätt.

Göran tipsar om att om man har svårt att hitta en plats med mörk horisont kan man, om man har möjlighet, ta sig till kusten där det brukar vara bra att fotografera.

När du ska fotografera Vintergatan gäller det att du inte bara får till rätt slutartid och pekar kameran år Vintergatans håll. För att skapa en bra bild krävs att du tänker igenom hela bilden, inte bara natthimlen.

– Jag brukar ge tre tips på mina föreläsningar, förgrund, förgrund och förgrund, säger Göran och ler. Utan en bra förgrund blir bilderna tråkiga oavsett hur lyckad exponeringen är.

Det här är en anledning till att besöka din fotoplats i dagsljus, då kan du hitta något som fungerar som förgrund. Det kan vara ett träd, en stubbe som ser spännande ut, en sten, ja vad som helst som gör din bild intressant. Genom att ta med mer av miljön får bilden en större kontext.

Göran tycker också att det kan vara intressant att ha med en människa i den här typen av bilder, det gör det enklare för betraktaren att relatera till bilden.

– Man ser skalan bättre och man skapar mer av en berättelse genom att ha med en person i bilden. Jag märker tydligt att fler uppmärksammar bilder som innehåller en människa.

Fota norrsken – så gör du

Ett populärt himlafenomen att fotografera är norrsken. De färgsprakande färgslöjorna som dansar över vinterhimlen kan vara en fantastisk upplevelse och är givetvis spännande att fotografera. För att fotografera det på ett bra sätt gäller det att hitta en plats med en mörk horisont åt norr, eftersom det är ditåt norrskenet kommer att uppträda.

När du fotograferar norrsken gäller det att vara beredd på att både flytta på dig och att ändra din planerade bild.

– Ett norrsken kan vara väldigt rörligt och kan vara variera mycket i intensitet. Ibland lyser det väldigt starkt och ibland syns det knappt. Därför är det väldigt viktigt att du kan din kameras exponeringsinställningar innantill. Du vill inte behöva lägga tid på att leta runt i kameran när det är kallt, mörkt och du har vantar på dig, menar Göran.

Utrustningsmässigt är det samma prylar som för att fotografera Vintergatan eller andra ljussvaga fenomen. En kamera, en vidvinkel och ett stativ.

En förutsättning för att kunna fotografera norrsken är att veta när det kommer att synas. Därför kan det vara bra att hålla koll på rymdväder. Det kan man göra bland annat via olika appar, till exempel Space weather live eller hemsidan spaceweather.com.

– Solens aktivitet går i cykler om elva år och snart kommer det ett par år då norrsken kan bli vanligare, vilket ju är bra för oss fotografer, säger Göran.

När det gäller norrskensfotograferande är det heller inte helt kört om det råkar vara några moln på himlen, tvärtom menar Göran.

– Ett par stackmoln kan ge spännande bilder där norrskenet fladdrar bakom molnen och lyser igenom. Tunna slöjmoln kan också skapa intressanta bilder när man fotograferar norrsken.

Se till att även fånga miljön så att det syns var bilden är tagen. Det ökar intresset, menar Göran.

På samma sätt som med bilder på vintergatan gäller det att tänka på förgrunden även för dina norrskensbilder.

– Många åker till Abisko för att fotografera norrsken, eftersom det är en av de bästa platserna för det, men de tar inte med något av Abisko i bilden. När man tittar på dem kunde de lika gärna varit fotograferade någon annanstans. Har du åkt till Abisko för att fotografera norrsken, se till att det syns i dina bilder!

Månen

Ett motiv som kan vara mer lättfotograferat, om du har svårt att ta dig till en plats med så lite ströljus som möjligt är månen. Den är dessutom ljusare än Vintergatan och kräver därför inte lika ljusstarka objektiv. Däremot behöver du lite mer brännvidd. Göran tycker att man bör ha minst 100 millimeter för att det ska börja bli intressant att fotografera månen. Men för att få närbilder krävs betydligt längre brännvidder än så.

– När man fotograferar månen är det en fördel om förgrunden inte är helt mörk. Finns det en förgrund med lite ljus på ger det en mer spännande bild, annars blir det bara en lysande fläck och resten blir helt mörkt. Det kan vara upplysta byggnader eller vatten som reflekterar månljuset.

Månen går att fotografera under flera av dess faser, men fullmånen kanske är mest spektakulär.

När du fotograferar månen kommer det antagligen att krävas många exponeringar för att det ska bli skarpt. Det här beror på flera olika fenomen som uppstår i luften och gör att bilderna blir oskarpa. Astrofotografer brukar därför använda sig av en stackingteknik där de tar många bilder och sedan laddar in dessa i ett program för att sedan sätta ihop de skarpaste delarna av bilderna till en bild. Men vill man som nybörjare inte skaffa ett sådant program är Görans tips att det bästa är att ta många bilder och sedan plocka ut de som blir skarpast.

Ju längre brännvidder du använder, desto viktigare blir det att undvika skaknings­oskärpa. Använd därför antingen en fjärrut­lösare eller spegeluppfällning, det vill säga att spegeln fälls upp och bilden tas efter någon sekund, det gör att vibrationerna från spegeln hinner mattas av och påverkar inte bilden.

Digital hjälp

När du ska fotografera något som du inte kan styra över själv, saker på himlen faller ju oftast in i den kategorin, kan det vara bra att få tag i så mycket information som möjligt för att hjälpa dig. Göran använder sig av flera olika hjälpmedel för att planera sina bilder. Med hjälp av dessa kan han dels se var på himlen han kommer att kunna se vissa föremål. Bland annat finns det appar som kan simulera vad du ser i sökaren när du riktar kameran åt ett visst håll med en viss brännvidd. Han kan också använda apparna för att se vart han ska åka för att få bästa möjliga bilder just den dagen. I en av apparna, Sky Safari, kan du lägga in din kamerautrustning och där få information om vilka brännvidder du behöver för att fotografera vissa objekt på himlen.

Han tar också hjälp av digitala verktyg för att hålla koll på rymdvädret. Hemsidor som spaceweather.com visar när du kan förvänta dig att kunna fotografera norrsken

Redigering

När Göran redigerar sina astrobilder säger han att det tar »mellan fem minuter och fem dagar« att redigera en bild. Vilket kan tyckas vara ett stort spann, men han förklarar:

– Ibland när jag fotograferar med kamera och stativ handlar det om att dokumentera det jag ser. Då gör jag inte så kreativ redigering utan försöker ta fram det jag vill visa. Men bilder fotograferade med teleskop är mer abstrakta så där kan jag tillåta mig att göra mer kreativa redigeringar. Ofta testar jag olika saker och sedan lämnar jag bilden en stund för att sedan komma tillbaka och testa andra saker för att se vad som passar bäst. Så länge man är ärlig med vad man har gjort med bilderna är det okej tycker jag.

När du tar in dina bilder i datorn efter att ha fotograferat är Görans tips att dra i alla reglagen i ditt redigeringsprogram. Det vill säga, dra upp exponeringen, lätta upp skuggorna så mycket det går och så vidare. Det gör att du ser vilken information som finns i bilden och vad du har att jobba med.

När Göran ska fotografera himlakroppar eller föremål som ligger längre bort använder han sig av teleskop. Då blir fotograferandet mycket mer tekniskt och mer kan gå fel.

Teleskop – nästa steg

Som nämndes i början fotograferar Göran också med teleskop, detta för att kunna fotografera föremål som ligger långt bort och som är väldigt ljussvaga. Det här ger helt andra möjligheter än att fota med en vanlig kamera. Men det är också väldigt mycket krångligare.

– Det är ett väldigt stort fokus på tekniken när man fotograferar med teleskop. Man har ett motoriserat stativ och utrustning som ska kalibreras för att kunna följa stjärnorna över himlen. Det är mycket mer som kan krångla, berättar Göran.

När Göran och hans fru fick barn försvann mycket av tiden för att fotografera med teleskopet då det tar lång tid att rigga upp utrustningen och börja fotografera. Då började han allt mer åka ut med bara en vanlig kamera, ett stativ och objektiv. För trots att tiden var knapp ville han fortfarande komma ut och fotografera. Han fann ett annat lugn när han fotograferade med bara sin vanliga kamera, just för att mängden teknik gjorde att det fanns färre saker som kunde gå fel. Det ledde till mindre stress och frustration, känslor som inte direkt är bra för det kreativa tänkandet. På senare år har han dock börjat fota allt mer med teleskop igen.

Göran satte samman panoramat av Vintergatan av åtta olika bilder tagna i Chile och Sverige.

Panorama över vintergatan

Under förra året, när de flesta fotografer hade ganska mycket tid över, satte sig Göran för att sätta ihop ett fotoprojekt han hade påbörjat i den Chilenska öknen året innan. Det hela började med att Göran hade varit på en arrangerad resa till Chile där han valt att stanna en vecka extra för att utnyttja möjligheten att åka ut i öknen och fotografera den södra delen av Vintergatan. Den går nämligen inte att se från Sverige.

– Där ute i öknen var förutsättningarna fantastiskt bra för astrofoto. Bilderna blev väldigt skarpa och det var väldigt lite störningar. Luften var väldigt torr vilket gör att man slipper dis i bilderna, berättar han.

När han kom hem igen och skulle fotografera den norra delen av vintergatan blev han lite besviken efter att bilderna kommit ur kameran för det var så stor skillnad på de bilderna som togs i Sverige och de som togs i Chile.

– Projektet hamnade på is, men så under förra året tänkte jag att jag skulle ta tag i det där. Så jag satte mig och började kalibrera bilderna för att de skulle matcha ihop, säger Göran.

Resultatet blev ett imponerande panorama av vår egen galax. Totalt sett består panoramat av åtta bilder. Göran har i efterhand varit ute och tagit nya bilder av den norra delen, under bättre förhållanden, men han tvekar lite för att använda dem istället.

– Nu vet jag ju hur mycket jobb det innebär att kalibrera bilderna så nu är tröskeln högre, säger han med ett skratt.

Månens fördel är att den ofta är framme, men som motiv kräver den lite mer för att bilderna ska bli bra.

Avslutande tips

Eftersom man fotograferar mestadels under den kalla årstiden menar Göran att man i stort sett inte kan klä sig för varmt.

– Man står still mycket och det är ingen höjdare att frysa. Handvärmare kan också vara en bra idé, dels för att värma händerna i fickorna, men också för att kunna värma batterierna. Ett batteri som tar slut i kameran kan man ofta »väcka« genom att lägga det varmt.

Göran varnar också för att torka av objektiven med en trasa när det är kallt ute, ­istället rekommenderar han en liten värmefläkt eller en liten tolvvolts hårtork för att frosta av objektiven.

En sak som kanske inte är så självklar, men som Göran menar kan göra stor skillnad är sällskap.

– Även om man inte är mörkrädd blir sinnena mer skärpta i mörkret. När jag har varit ute själv känner jag att det tär mycket mer, jag är mer uppe i varv när jag kommer hem och har svårare att somna. Har jag sällskap med står man och prata, ger varandra idéer till bilder och fikar lite. Det blir mer avslappnat och jag fotograferar bättre.

Avslutningsvis, kom ihåg Görans första tips: Åk ut en stjärnklar kväll och ta en bild mot himlen, du kan bli förvånad över vad du får se.

Detta är en PLUS-artikel. Som plusmedlem får du:

  • Omedelbar & obegränsad tillgång till denna och alla artiklar
  • Fördjupande reportage, fotoskolor, guider & mycket mer
  • Inbjudningar till VIP-event
  • Exklusiva erbjudanden från våra samarbetspartners

Prenumerera

Välj period och betalning. Köp med engångsköp eller välj en prenumeration så debiteras du inför varje ny period. Avsluta när du vill.

Ett år för bara 449 kr

Prenumerera

Engångsbetalning: Betala snabbt och enkelt för direkt tillgång till denna artikel