Skola

Mer om att välja objektiv

I förra artikeln pratade jag om objektivens brännvidd. Här kommer fortsättningen som handlar om objektivens ljusstyrka, optiska förvrängningar samt ger tips på hur man kan planera sina objektivinköp.

Publicerad

Ljusstyrkan

I förra artikeln tog jag upp två Canon-objektiv som exempel (ovan).

Jag nämnde också att 18-55:an kostar ca 2.000 kronor och 17-55:an kostar ca 11.000 kronor, frågan var varför?

Brännvidden, de röda siffrorna, kan vi numera konstatera är nästan identisk. Den stora prisskillnaden har istället främst att göra med vilken maximal bländare som objektivet kan använda, vilket anges av de blåa siffrorna.

17-55:an har som största bländare 2,8 vilket gör att objektivet klassas som ljusstarkt. Ju större bländare desto bättre möjlighet att fotografera i svagt av ljus med tillräckligt snabb slutartid för att undvika oskärpa. Läs mer om bländaren i fotoskolans artikel nr 5.

18-55:an har som största bländare mellan 3,5 upp till 5,6 beroende på vilken brännvidd man använder. I maximalt utzoomat läge, 18 mm, kan objektivet använda bländare 3,5 men om du vill zooma in till brännvidd 55 har objektivet plötsligt bara tillgång till bländare 5,6 som störst. Det gör objektivet väsentligt mer begränsat i dåliga ljusförhållanden. Att skapa bilder med kort skärpedjup blir också svårare.

17-55:an kan använda bländare 2,8 oavsett inzommning, därför anges endast ett värde.

Denna stora maximala bländare (2,8) och tillgången till den oavsett zoomläge är den största enskilda faktorn till varför objektivet är så dyrt och dessutom fysiskt större och tyngre än sin kollega. Andra faktorer såsom skärpa, bildförvrängning och autofokusmotor vilka vi strax ska prata om, skiljer sig också mellan objektiven.

Bländare 4, vilket de flesta objektiv har tillgång till. Slutartiden blev 1/20 sekund, vilket kräver att motivet är stilla och helst att du använder stativ.

Bländare 1,2 – endast möjligt på extremt ljusstarka specialobjektiv med fast brännvidd, i detta fall 85 mm: Canon EF 85/1,2L (L:et anger att det tillhör Canons serie med mer påkostad proffsobjektiv). Slutartiden blev istället 1/100 sekund vilket är fullt möjligt att handhålla och tillåter att motivet rör sig något. Samtidigt blev bakgrunden suddigare – på gott eller ont.

Bildstabilisatorer

”IS” i exempelobjektivens namn är Canons förkortning för bildstabilisering, vilket på Nikons objektiv kallas för VR. Andra tillverkare har sina egna namn. Tekniken innebär att det sitter gyron i objektivet som känner av dina små handrörelser och vinklar om linselement i objektivet för att parera. Resultatet blir att du kan ta skarpa bilder trots längre slutartider. Vissa tillverkare, som Sony, Pentax och Olympus, har bildstabilisering i sina kamerahus istället.

Man brukar säga att man under goda omständigheter vinner ungefär två hela exponeringsteg. Exempel: du fotograferar inomhus och märker att kameran vill ha en slutartid på 1/15 sekund. Det är för långsamt för att du normalt ska klara att hålla kameran stilla, dina handrörelser kommer ge en svag oskärpa över hela motivet. Men objektivet du använder har bildstabilisator som du nu slår på. Bilden tas fortfarande med 1/15 sekund, men gyrona i objektivet tar bort en del av dina handrörelser varför skärpan i bilden liknar den du normalt skulle fått med ca två exponeringssteg snabbare slutartid, dvs 1/60 sekund.

Problemet med bildstabilisering är att det bara tar bort halva problemet. Effekten av fotografens rörelser minskar men människor i motivet slutar ju inte röra på sig. Med slutartider långsammare än 1/30 är risken stor att det just är människornas rörelser som skapar oskärpa i motivet. Den enda lösningen då är att försöka få en snabbare slutartid genom högsta acceptabla ISO-tal och största möjliga bländare. Därför är ljusstarka objektiv som klarar bländare 2,8 eller större ibland oumbärliga.

Bildstabilisering är däremot till stor hjälp vid fotografering med teleobjektiv. En liten handrörelse får stor effekt när man zoomat in en fågel tjugo meter bort, vilket stabilisatorn kan reducera.

Optisk kvalitet

Det finns många utmaningar när man designar objektiv. Här är exempel på problemområden och specialfunktioner. Ju bättre ditt objektiv presterar – desto dyrare.

Skärpa – Ett objektiv är oftast skarpast kring bländare 8-11. Om man använder maxbländaren, t.ex. 2,8, är hela bilden alltid något mindre skarp – men frågan är hur mycket som skiljer. Objektiv som relativt sett anses skarpa redan vid max bländare är dyrare. Alla objektiv är dessutom skarpast i centrum medan ju längre ut mot kanten av bilden man kommer desto mindre skärpa. Detta är speciellt märkbart för vidvinkelobjektiv. Vidvinkelobjektiv som relativt sett anses skarpa i kanterna är dyrare.

Utsnitt (skala 1:1) från centrum av samma motiv, fotograferat med bländare 1,2 + 5,6. (Notera även färgskillnaden på den svarta texten.)

Vinjettering – Alla objektiv vinjetterar mer eller mindre när man använder objektivets maximala bländare. Det innebär att bildkanterna blir mörkare och ibland även centrum av bilden. Detta är dock lätt att korrigera digitalt i Photoshop.

Samma motiv fotograferat med bländare 1,2 + 2,8. Detta objektiv har en väldigt stor maximal bländare vilket gör att det redan på bländare 2,8 tycks vara befriat från vinjettering.

Kromatisk avvikelse – I kanterna av bilden när det finns kontrastrika delar kan ibland färgade linjer uppstå. Även dessa är dock lätta att korrigera med Photoshop men lite av skärpan går förlorad.

Utsnitt i skala 1:1 från kanten av vidvinkligt objektiv. Notera den röda respektive gröna linjen kring Vim-flaskan på var sin sida.

Tunnformig distortion – Om du skulle fotografera en tegelvägg kan en del objektiv teckna raderna av tegelsten något konkavt eller konvext. Problemet syns oftast mest i zoomobjektivs extremlägen, dvs mest utzoomat respektive inzoomat. Om man fotograferar inredning eller arkitektur kan detta fenomen vara irriterande men de flesta objektiv är ok om man undviker extremlägena.

Autofokusmotor – Ett av exempelobjektiven har tillägget ”USM” vilket är Canons sätt att markera att det objektivet har en snabbare och tystare autofokusmotor än standardobjektivet. Nikon och andra tillverkare har motsvarande teknik med egna benämningar.

Antireflexbeläggning – Moderna objektiv har ofta en mer avancerad typ av kemisk beläggning på linselementen och andra interna delar för att minska problem med ljusslöjor och så kallade spökbilder när starkt ljus studsar internt i objektivet. Digitalkameror med sina bildsensorer är känsligare för dessa problem än traditionell film. Därför är det vanligt att tillverkarna marknadsför olika former av beläggningar (”coatings”) för sina objektiv, vilket ibland även ingår som en kryptisk förkortning i modellnamnet.

Makroobjektiv

När ett objektiv klarar att fokusera väldigt nära på ett motiv kallas det för makroobjektiv. Det innebär inte att objektivet bara fungerar för att fotografera närbilder, de går ofta utmärkt att använda även i andra sammanhang som ett vanligt objektiv.

Det brukar anges 1:1 eller 1:2 i objektivnamnet för att tala om förstoringsgraden. Med 1:1 innebär att den minsta ytan du kan fotografera är lika liten som sensorn. Kameror med mindre sensor (APS-C, DX, Fourthirds) ger mindre minsta avbildningsyta än kameror med större sensor (småbild/fullformat, mellanformat), vilket oftast är positivt.

1:2 innebär en sämre förstoringsgrad – objektivet klarar inte att fokusera lika nära och den minsta möjliga avbildningsskalan blir större.

Notera att den minsta möjliga avbildningsytan på med en fourthirdskamera med 1:2-makro är mindre än med en småbildskamera med 1:1 makro eftersom skillnaden i sensorstorlek är cirka fyra gånger.

Hallon fotograferat med 100 mm makroobjektiv.

Vilken brännvidd man väljer för makroobjektivet, t.ex. 50/100/200 mm, brukar främst bero på hur nära du vill vara det du fotograferar. Att ”smyga” omkring med 50 mm och försöka fotografera insekter är inte optimalt – de flyttar sig gärna innan du kommit så nära som behövs. Med teleobjektiv som klassas som makro är sannolikheten att du lyckas bättre för att du då kan hålla avståndet.

För den som vill använda makroobjektiv för att fotografera av bilder och dokument är det bekvämt med en kortare brännvid, som 30-60 mm, eftersom avståndet till motivet blir kortare.

Tips vid inköp av objektiv

Här kommer avslutningsvis några tips för typer av objektiv som kan passa olika användare. Brännvidderna anges för APS-C (1,5x) kameror med värden för fullformatskameror inom parentes.

”Normalentusiasten”

… köpte ett paket med kamera och standardzoom kring 18-55 mm i brännvidd (motsvarande ca 28-85 mm i småbildsformatet). Saknar möjlighet att fotografera vidvinkligt – tycker att han/hon måste backa för mycket (vilket ibland är omöjligt) för att få med alla personer i bilden samtidigt som möjligheten att zomma in rejält saknas.

Tips: Komplettera med en vidvinkelzoom kring 10-20 (15-30) mm men var beredd på att ju vidvinkligare desto konstigare perspektiv. Komplettera även med en telezoom som gärna klarar komma upp i runt 200 (300) mm för att du ska känna att du får en rejäl inzoomning jämfört med ditt nuvarande objektiv.

”Blommor bin”

… du saknar möjlighet att komma växter och insekter riktigt nära. Du behöver ett makrobjektiv och sannolikt blir du besviken om du inte skaffar ett som klarar 1:1 (såvida du inte använder en fourthirdskamera). För att inte skrämma insekterna rekommenderar jag 100 (150) mm eller gärna mer samtidigt som du sannolikt hittar fler användningsområden för ett 50 (75) mm makro därför att du inte måste backa lika mycket för att få in ditt motiv i bilden.

Humlor är ofta för koncentrerade på sitt jobb för att bry sig om fotografer, 66 (100) mm makro 1:1-objektiv

”Action / sport”

… för att denna typ av bilder ska bli engagerande vill man gärna komma riktigt nära. Således ett så långt teleobjektiv som budgeten tillåter (minst 200 (300) mm), samtidigt som du gärna vill ha en stor bländare för att kunna frysa ett ögonblick en mulen dag (+ att vissa kamerors autofokus fungerar bättre när objektivet är ljusstarkt!). Autofokus är en viktig parameter och du hjälper kameran genom att skaffa ett objektiv som 1) är ljusstarkt 2) har snabb autofokusmotor och 3) har fast brännvidd hellre än zoom.

Den sista parametern är det inte alltid praktiskt att bry sig om: Vad händer om fotbollspelaren du vill fotografera plötsligt springer tjugo meter rakt mot dig – du kan ju inte gärna backa själv! Då behövs zoom även om fast brännvidd hade gett snabbare autofokus. Det mest populära objektivet för sportfoto är 70-200/2,8, men dessa är inte helt billiga.

Speedway, 266 (400) mm

”Porträtt”

… välj ett objektiv med normal bildvinkel, 30-100 (45-150) mm. Objektivet bör vara ljusstarkt (maxbländare på 2,8 eller större) om du vill leka med kort skärpedjup vilket passar porträtt bra. Här kan jag direkt rekommendera de flesta tillverkares fasta 50 mm objektiv som brukar ha mycket bra pris trots stora maximala bländare på minst 1,8.

56 (85) mm och bländare 1,2

”Landskap”

… många som gillar att fotografera natur efterlyser vidvinkliga objektiv, kring 10-20 (15-30) mm, för att få med stora panoraman. Men det kan vara lika spännande att zooma in på detaljer i naturen eller dalgångar långt bort. Därför är det svårt att ge några specifika rekommendationer för det beror på vilken typ av bilder man föredrar. Behovet kan jämföras med ”normalentusiastens”, dvs både ett vidvinkelobjektiv, normalzoom och ett teleobjektiv kan vara att föredra. Vad man sedan orkar ha med ut i bagen är en annan sak.

Viken (Helsingborgs golfklubb). Brännvidd 13 (20) mm.

Tro mig, det finns mycket att säga om objektiv … här skrapar jag endast på ytan. Men jag har gått igenom de stora punkterna i föregående och denna artikel. Det bästa tipset för att välja rätt objektiv är ändå att testa före köp. Gå till butiken och be att få testa objektivet på din kamera. Och läs på nätet – det finns många sajter som testar objektiv.

Bilden är fotograferad med så kallat tilt-shift-objektiv där skärpeplanet kan vinklas – notera att grädden längst bak och mitten av pajen båda är skarpa trots att de befinner sig på olika djupledsplan.

Artikelförfattaren Petter Stahre arbetar som fotograf med inriktning på mat, människor och produkter. Petter håller även fotokurser, läs mer på www.fotokurs.se.

Upphovsrätten för samtliga bilder i artikeln tillhör Petter Stahre om inget anges under bilden.