Så använder du kamerans program

Innan kamerorna fick inbyggda ljusmätare fanns inget val – fotografen ställde manuellt in bländare, slutare samt laddade film med rätt ljuskänslighet (ISO). Antingen gick man på erfarenhet eller använde handhållna ljusmätare, när de väl introducerades.

I takt med att kamerorna fått flera funktioner har tillverkarna kunnat erbjuda andra sätt att använda dem än bara manuellt läge. Med inbyggd ljusmätare kan kameran rekommendera en viss slutartid eller bländare. Den kan föreslå en viss vitbalans. Den kan känna av om en person i ett motiv rör sig och föreslå att autofokusen ska följa den personen (fokusera om kontinuerligt). Och så vidare …

För att förenkla tillgången till alla fantastiska funktioner har man gjort ett antal ”paket” med helt- eller delvis färdiga inställningar som ska passa olika arbetssätt eller olika typer av motiv. Dessa kallar vi för kameraprogram.

På bilden ovan ser du hur väljaren för kameraprogram ser ut på tre olika kameror, Canon 500D, Nikon D5000, Sony A330.

Motsvarande program finns även för kompaktkameror men man brukar hitta dem via menysystemet istället.

Som du ser påminner symbolerna en hel del om varandra. Det har under årens lopp utvecklats någon form av inofficiell standard, som ibland kompletteras med tillverkarnas egna specialprogram. Man kan dela in programmen i tre huvudgrupper:

1 – Klassikerna

M, Av/A, Tv/S, P och helautomatik ”gröna programmet”. Dessa finns i alla moderna kameror och fungerar på liknande sätt. Genom att välja mellan dessa program kan du gå från full automatik (gröna programmet + P), via halvautomatik (Av/A + Tv/S) till helt manuellt (M). Mer om dessa strax…

2 – Motivprogrammen

Porträtt (ansiktet), makro (tulpanen), sport (springande gubben), landskap/natur (berget) etc som hjälper (eller var det stjälper? :-) till att ställa in kameran enligt standards som passar olika typer av motiv. Exempel:

– Sportprogrammet brukar ändra autofokusinställningen till att kontinuerligt fokusera om hela tiden medan du håller avtryckaren halvt nedtryckt. På så sätt är t.ex. fotbollsspelaren eller barnet hela tiden i fokus även om det rör sig i djupled. Ofta brukar kameran i detta program slita hårt för att uppnå snabba slutartider så att rörelser inte blir för oskarpa. Även matningen brukar påverkas så att bilder tas hela tiden medan du trycker ner avtryckaren helt (dvs seriebildstagning istället för enbildstagning).

– Porträttprogrammet vill gärna försöka separera personer i förgrunden från bakgrunden genom att skapa ett kort skärpedjup, alltså försöker den öppna bländaren lite mer än normalt (lågt bländarvärde). Färgbalansen kan även påverkas för att bättre passa hudtoner.

Värt att notera är att samtliga inställningar som dessa program erbjuder kan du, med väldigt få undantag, ställa in även via klassiker-programmen. Du vinner alltså sällan några nya funktioner genom dessa program – däremot får du hjälp att hitta ett paket med bra basinställningar för olika motiv. Exakt hur respektive program fungerar skiljer sig mellan kameramodellerna varför en titt i manualen rekommenderas.

3 – Specialprogrammen

Övriga program skiljer sig en hel del mellan tillverkarna så även här får jag rekommendera en titt i manualen. Exempel på nytt program från Canon är CA-programmet (Creative Auto). Ett automatiskt program som dock låter användaren ändra både exponeringen och skärpedjupet via två linjer i menysystemet:

Men som trogen läsare av denna artikelserie vet du ju att du lika gärna kan använda exponeringskompensationen samt ändra bländaren. Det är nämligen precis vad CA-programmet själv gör, det nya är presentationen/pedagogiken.

Störst flexibilitet har du via klassikerprogrammen, låt oss ta en närmare titt på dem.

Manuellt program (M)

Här ställer du själv in bländare, slutartid och ISO-tal. De flesta kameror hjälper dig dock genom att tala om via ljusmätaren i sökaren om din inställning stämmer med kamerans bedömning av ljuset i scenen. Så här kan det se ut i sökaren på en Canon-kamera när ljusmätaren anser att dina inställningar resulterar i en lite för mörk bild:

Med andra ord är det sällan någon fotograferar helt utan hjälp ifrån ljusmätaren – de som använder det manuella programmet baserar oftast sin inställning på kamerans ljusmätning men har friheten att ändra slutartiden eller bländaren så att ett helt annat ljus i bilden skapas.

Men om du ändå vill använda kamerans ljusmätning som utgångspunkt är det enklare att istället använda någon av de två kommande programmen.

Tidsautomatik / Bländarförval (A / Av = Aperture Value)

Du väljer bländare (och ISO-tal). Kameran väljer tiden. Enkelt, va? Med detta program tar du kontroll över skärpedjupet i bilden och lämnar till kameran att föreslå en slutartid. Om du tycker att bilden blir för mörk eller ljus så tar du till exponeringskompensationen, enligt tidigare artikel nr 8.

Tips: Läs tidigare artikel nr 5 för tips om kreativt nyttjande av bländaren.

Bländarautomatik / Slutartidsförval (Tv / S = Time Value / Shutter)

Du väljer slutartiden (och ISO-tal). Kameran väljer bländare. Samma princip som A/Av men tvärtom alltså. Utmärkt när du vill styra slutartiden för att få olika effekter av rörelseoskärpa. Även här kompletterar du med exponeringskompensation för att ta kontroll över exponeringen.

Tips: Läs tidigare artikel nr 4 för tips om kreativt nyttjande av slutartiden.

Programautomatik (P)

Detta är ett helautomatiskt program som till skillnad från nästa program, det gröna, erbjuder dig möjlighet att styra några parametrar själv, inte minst den viktiga exponeringskompensationen samt vitbalansen. Skillnaden i P-programmet är att det är både slutartiden och bländaren som ändras, beroende på vad kameran anser passar bäst, för att påverka bildens exponering. Logiken bakom hur P-programmet fungerar skiljer sig mellan kameramärkena men gemensamt är önskemålet att bilderna ska bli skarpa, således försöker P-programmet hålla sig kring 1/60 sekund i slutartid medan de två föregående programmen inte bryr sig – det är upp till dig att hålla koll på vad dina inställningar resulterar i för slutartid och om du klarar att handhålla kameran utan risk för oskärpa.

Helautomatik (”gröna programmet”)

Point and shoot. Det är vad det handlar om – du ska inte behöva bry dig, kameran gör allt åt dig förutom att välja motiv och utsnitt (zoomning). Du kan inte ändra fokusinställningar, ISO-tal, vitbalans, exponering etc … kameran förväntas räkna ut allt själv. Tanken är lika vacker som utopisk. I de flesta fall behöver man ha kontroll över åtminstone exponeringskompensationen och vitbalansen för att få en ok bild att bli bra.

Summering

Valet av program är helt upp till hur du vill arbeta med kameran. I och med att du läser denna artikelserie förmodar jag att du vill ha åtminstone viss kontroll över kamerans inställningar. Om du tidigare använt det helautomatiska, gröna, programmet föreslår jag att du framöver istället provar P-programmet – det gör fortfarande alla inställningar åt dig men du har möjlighet att påverka dem.

Om du vill ha kontroll över skärpedjupet i dina bilder, välj Av/A och styr fritt bländarinställningen. Var bara vaksam så att du inte får för långsamma slutartider; öka i så fall ISO-talet eller fotografera med stativ.

Om du vill ha kontroll över rörelseoskärpan, t.ex. för att få ett vattenfall att bli som en slöja/dimma, provar du Tv/S-programmet och ställer in slutartiden själv. Med detta program är det dock lätt att du begär en ”omöjlig inställning”, t.ex. att få fotografera med 1/125 sekund kvällstid inomhus – kameran behöver då oftast en större bländare än vad ditt objektiv kan ge. Detsamma gäller om du i fullt solsken ber att få en exponering på 2 sekunder – en så liten bländare finns inte. Kamerorna reagerar här olika – antingen vägrar de ta bilden eller så blir den felexponerad.

Manuellt läge – javisst! Men om du ändå styr din exponering efter vad ljusmätaren rekommenderar är Av/A eller Tv/S smidigare program, kombinerat med exponeringskompensationen.
(Sedan finns förstås specialfall när M är att rekommendera, t.ex. om du ska fotografera med stora studioblixtar i studio.)

Artikelförfattaren Petter Stahre arbetar som fotograf med inriktning på mat, människor och produkter. Petter håller även fotokurser, läs mer på www.fotokurs.se

Upphovsrätten för samtliga bilder i artikeln tillhör Petter Stahre om inget anges under bilden.