Fotografering

Skola: Landskapsfoto del 2 – så väljer du brännvidd

I en artikelserie delar fotografen Anders Jorulf med sig av sina kunskaper och tankar kring att fotografera landskap. I andra delen av fem får du lära dig vilka objektiv och brännvidder som passar bäst för olika typer av landskapsbilder.

Publicerad

En fotografs bästa vän, förutom kameran, är naturligtvis objektivet. I dag finns det en hel uppsjö av olika objektiv och jag får ofta frågan om vilket objektiv man ska använda vid landskaps- och naturfotografering. En fråga som inte alla gånger är så lätt att svara på. Men låt oss ta det från början.

Ett mänskligt öga ser ungefär med motsvarande 50 mm – det är utifrån det ­måttet brännvidderna för en fullformatskamera utgår. Allt under 50 mm är vidvinkel och allt över 50 mm uppfattas som tele. Ett vidvinkelobjektiv gör så att kameran uppfattar mer av motivet eller landskapet du ska fotografera, det vill säga du som fotograf får in mer information i kameran. Ett teleobjektiv är precis tvärtom. Det avgränsar ett landskap så att du ser betydligt mindre av landskapet i din kamera. Olika effekter kan uppnås med hjälp av olika objektiv, helt enkelt.

Det finns olika typer av objektiv där jag som fotograf kan arbeta med fasta eller rörliga objektiv, det vill säga zoomobjektiv. Jag föredrar fasta objektiv då antalet glas i objektiven oftast är av högre kvalitet. Samtidigt riskerar jag att låsa mig med enbart ett objektiv, och en brännvidd, vilket inte alltid är det bästa. Därför uppskattar jag att bära med mig två eller tre fasta objektiv på mina fotoresor.

Anders Jorulf, landskaps- och wildlifefotograf som bland annat har gett ut flera fotoböcker där han fokuserar på det Nordiska landskapet. Han har haft flera utställningar och arrangerar även foto- och äventyrsresor till bland annat Lofoten, Island och Sydafrika.
Anders Jorulf, landskaps- och wildlifefotograf som bland annat har gett ut flera fotoböcker där han fokuserar på det Nordiska landskapet. Han har haft flera utställningar och arrangerar även foto- och äventyrsresor till bland annat Lofoten, Island och Sydafrika.

En fotografs bästa vän, förutom kameran, är naturligtvis objektivet. I dag finns det en hel uppsjö av olika objektiv och jag får ofta frågan om vilket objektiv man ska använda vid landskaps- och naturfotografering. En fråga som inte alla gånger är så lätt att svara på. Men låt oss ta det från början.

Tre olika objektiv

De tre bilder jag valt ut är tagna med tre olika kameror: 

Bild 1: Hasselblad med sensor på 43.8 × 32.9 mm, 30 mm objektiv motsvarar då 24 mm med en sensor i formatet 24 x 36.

Bild 2: Lumix S1R 24 mm (24–70 objektiv) med 24 x 36 mm sensor. 

Bild 3: Canon 400 mm med 24 x 36 mm sensor. 

Ett mänskligt öga ser ungefär med motsvarande 50 mm – det är utifrån det ­måttet brännvidderna för en fullformatskamera utgår. Allt under 50 mm är vidvinkel och allt över 50 mm uppfattas som tele. Ett vidvinkelobjektiv gör så att kameran uppfattar mer av motivet eller landskapet du ska fotografera, det vill säga du som fotograf får in mer information i kameran. Ett teleobjektiv är precis tvärtom. Det avgränsar ett landskap så att du ser betydligt mindre av landskapet i din kamera. Olika effekter kan uppnås med hjälp av olika objektiv, helt enkelt.

Det finns olika typer av objektiv där jag som fotograf kan arbeta med fasta eller rörliga objektiv, det vill säga zoomobjektiv. Jag föredrar fasta objektiv då antalet glas i objektiven oftast är av högre kvalitet. Samtidigt riskerar jag att låsa mig med enbart ett objektiv, och en brännvidd, vilket inte alltid är det bästa. Därför uppskattar jag att bära med mig två eller tre fasta objektiv på mina fotoresor.

När jag är i olika landskap tänker jag mycket på hur landskapet ser ut. I min förra artikel nämnde jag detta med att förbereda sig väldigt noggrant. Med brännvidder och objektiv är det precis likadant. På mina resor har jag med mig olika fasta objektiv. Allt ifrån 15 mm till 90 mm när jag fotograferar landskap.

I spektakulära landskap som exempelvis Lofoten, Island eller Färöarna, föredrar jag ett vidvinkelobjektiv på 21 mm. Jag får med mycket av landskapet i bilden samtidigt som bildförvrängningen inte blir särskilt stor. Går jag ner under 21 mm, till exempelvis 15 mm, börjar jag direkt märka att bilden kröker sig och jag behöver arbeta med bilden i ett redigeringsprogram för att räta upp den i efterhand.

När jag fotograferar vattenfall på lite längre håll kan jag med fördel använda ett 90 mm objektiv.

Att fotografera solnedgångar vid havet kan vara en utmaning. Där använder jag med fördel 21 mm för det vidsträckta landskapet, men även 90 mm för att fotografera solens strålar i vattnet och på så sätt skapa en effektfull solnedgångsbild. I vissa undantagsfall kan jag till och med använda ett 400 mm objektiv om jag med ett så kraftfullt zoomobjektiv kan fokusera på en förgrund och samtidigt ha solen i bakgrunden.

Gäller att testa sig fram

Olika brännvidder ger olika effekter och det är här som min konstnärliga ådra börjar ge sig till känna. Jag älskar att testa mig fram, det vill säga att befinna mig på samma plats och pröva olika brännvidder och objektiv.

För mig finns det inget rätt eller fel avseende brännvidder. För mig finns det bara skaparglädje. Men det är klart – att ta med sig stora tunga objektiv ut i en situation vid en fotografering som kräver att jag vandrar långa sträckor innan jag kommer till den plats jag tänkt vara på, är kanske inte den bästa lösningen. Då väljer jag hellre att ha med mig ett eller två fasta objektiv eller ett 24–70 mm objektiv – allt för att hålla nere vikten så mycket som möjligt.

I min senaste bok »Själslig Ro i Nordiskt Landskap« (utgiven på Votum Förlag) är många av bilderna fotograferade med ett 21 mm objektiv som ger en bra känsla i bilden och en fin teckning av landskapet. För mig är detta objektiv en riktig favorit.

Det finns naturligtvis olika landskap. Jag tänker då på vidsträckta landskap eller som i Lofoten där landskapet varierar mellan spektakulära berg, hav och väldiga vyer. Där kan ett 15 mm objektiv med fördel användas. Samma sak gäller när jag fotograferar norrsken, då använder jag med fördel ett 15 mm objektiv för att få med så mycket av norrskenet som möjligt samtidigt som det vidsträckta landskapet ger mig perspektiv i bilden.

Generellt är det enligt min mening inte enkelt med brännvidder och olika objektiv. Det gäller att testa sig fram, vilket naturligtvis också är en kostnadsfråga. Innan jag köper ett nytt objektiv, oavsett märke, brukar jag alltid läsa många recensioner. De brukar ge en bra fingervisning om objektivet och hur olika brännvidder lämpar sig i olika miljöer.

Antalet glas i objektivet viktigt

Vad finns i min fotoväska när jag ger mig iväg? Jag har alltid med mig ett 21 mm objektiv oavsett var jag befinner mig när jag fotograferar landskap. Gärna även ett 90 mm och – om det inte blir för tungt – ett 15 mm objektiv. Dessutom har jag alltid med mig ett polariseringsfilter samt ND-filter 6 och 10.

Men vad ska man tänka på när man köper ett objektiv? För mig är antalet glas i objektivet viktigt. Ju fler glas, desto bättre möjlighet till skarpare bild. Samtidigt väger glas mycket, vilket gör att ett objektiv med många glas i kan bli tungt. För mig är vädertåliga objektiv att föredra, det vill säga vädertätade objektiv som tål väder och vind. Objektivet ska ha låga tal när det kommer till bländare så att jag kan fotografera i morgonljuset eller skymningen, och det ska naturligtvis passa min kamera. Det finns en uppsjö med olika brännvidder och sist och slutligen är det bara du själv som avgör vad du tycker blir bäst. För landskaps­fotografering rekommenderar jag ändå ett vidvinkelobjektiv, gärna ett fast objektiv med en brännvidd så nära 21 mm som möjligt.

Bild 1: I denna miljö blir det naturligt att använda ett vidvinkelobjektiv. Att fånga det storslagna landskapet, havet samt dramatiken gör att jag med fördel väljer en brännvidd som får in så mycket av landskapet som möjligt.
8 s, f/32, ISO 100 med 30mm
Bild 1: I denna miljö blir det naturligt att använda ett vidvinkelobjektiv. Att fånga det storslagna landskapet, havet samt dramatiken gör att jag med fördel väljer en brännvidd som får in så mycket av landskapet som möjligt. 8 s, f/32, ISO 100 med 30mm

Bild 1: Gjógv, Färöarna

Jag älskar Färöarna med sitt vidsträckta landskap, havet och bergen. En blandning av Lofoten och Island när det kommer till upplevelse. I denna miljö blir det naturligt att använda ett vidvinkelobjektiv. Att fånga det storslagna landskapet, havet samt dramatiken gör att jag med fördel väljer en brännvidd som får in så mycket av landskapet som möjligt, och som ger liv och rörelse åt bilden.

I den här bilden har jag använt ett 30 mm objektiv. Det ger en förgrund i form av klipporna, havet och det storslagna berget på höger sida. Jag har använt en längre slutartid och ett stativ till kameran. Om jag istället använt ett 90 mm objektiv hade jag inte fått med det storslagna landskapet på samma sätt. Jag hade då fått välja var fokuseringen skulle ligga istället för, som nu, på det vidsträckta och dramatiska.

Här har jag valt att ha berget till höger i bild. Stenpiren blir förgrunden som leder blicken ut mot havet som i sin tur böljar in över stenpiren på ett dramatiskt sätt. Solen lyser nästan igenom vilket ger ännu mer dramatik åt bilden. Längst bort skymtar nästa bergsmassiv. Jag använder ett polariserings­filter och ett ND 6-filter i denna bild.

Bild 2: Här har jag prövat mig fram och kommit fram till att 24 mm är det jag behöver för att få med solnedgången, molnens struktur som avspeglar sig i det lugna vattnet samt åns bredd.
1/1000 s, f/10, ISO 1250 med 24mm
Bild 2: Här har jag prövat mig fram och kommit fram till att 24 mm är det jag behöver för att få med solnedgången, molnens struktur som avspeglar sig i det lugna vattnet samt åns bredd. 1/1000 s, f/10, ISO 1250 med 24mm

Bild 2: Lugnet i Nyland utanför Gåxsjö, Jämtland

Jag återvänder ofta till Jämtland när jag ska ta landskapsbilder. Naturen, men framför allt lugnet (vilket naturligtvis finns på många andra platser), gör att jag finner harmonin i bilderna.

Här har jag prövat mig fram och kommit fram till att 24 mm är det jag behöver för att få med solnedgången, molnens struktur som avspeglar sig i det lugna vattnet samt åns bredd som avskärmas av träden på båda sidor. Hade jag använt en annan brännvidd hade jag högst sannolikt inte fått med mer än en del av molnen, solens sista strålar för dagen och kanske enbart en av åns sidor. Hade jag haft mer vidvinkel, det vill säga 15 mm eller mindre, hade träden på båda sidor förvrängts och börjat luta inåt i bilden. Säkerligen hade jag även fått med för mycket information i bilden, vilket gjort att jag behövt beskära bilden kraftfullt. Att välja brännvidd i dessa miljöer är inte alldeles enkelt. Jag vill inte få med för mycket av vattnet, men samtidigt vill jag få med speglingarna av både skog och himmel.

Denna afton ville jag se om jag med ett mindre ljuskänsligt 400 mm objektiv (f/4.0) på fri hand kunde fotografera solnedgången.
1/180 s, f/4, ISO 250 med 400mm
Denna afton ville jag se om jag med ett mindre ljuskänsligt 400 mm objektiv (f/4.0) på fri hand kunde fotografera solnedgången. 1/180 s, f/4, ISO 250 med 400mm

Bild 3: Vid Östersjön, Finland

Solnedgångar kan vara härligt spektakulära men ibland är de just bara det – solnedgångar. Solen går ner och så är det inget mer med det. Det är här den konstnärliga ådran kommer väl till pass. Här har jag använt ett 400 mm objektiv. Det är ett objektiv jag egentligen mest använder när jag fotograferar wildlife. Men denna afton i juli 2020 ville jag se om jag med ett mindre ljuskänsligt 400 mm objektiv (f/4.0) på fri hand kunde fotografera solnedgången och samtidigt ha något så vanligt som ett sjögräs som förgrund. Bilden är enkel i sig och kräver egentligen inte så stor brännvidd som hela 400 mm. Jag inväntade solen så att den stod tillräckligt lågt, placerade gräset till vänster i förgrunden samt solen nästan mitt i bilden. Den svarta siluetten skapar ett lugn och plötsligt framträder solnedgången på ett vackert och nästintill konstnärligt sätt.

Hade jag använt ett vidvinkelobjektiv hade gräset inte framträtt lika tydligt. Naturligtvis hade jag kunnat förflytta mig närmare grässtråt men då hade jag inte fått skärpan, närheten och den suddiga bakgrunden på samma sätt som jag nu fick. Att använda ett 400 mm objektiv är naturligtvis inte nödvändigt, i detta fall hade det räckt med en brännvidd runt 200 mm. Till denna bild har jag inte använt några filter.

Detta är en PLUS-artikel. Som plusmedlem får du:

  • Omedelbar & obegränsad tillgång till denna och alla artiklar
  • Fördjupande reportage, fotoskolor, guider & mycket mer
  • Inbjudningar till VIP-event
  • Exklusiva erbjudanden från våra samarbetspartners

Prenumerera

Välj period och betalning. Köp med engångsköp eller välj en prenumeration så debiteras du inför varje ny period. Avsluta när du vill.

Ett år för bara 449 kr

Prenumerera

Engångsbetalning: Betala snabbt och enkelt för direkt tillgång till denna artikel