Vinnaren i Årets Bild – Grand Prix 2013

Daniel har alltid fotograferat med eller utan kamera, fostrats i olika mörkum, smakat på vätskor, klippt till »pjattar« och skakat filmrullar tills armarna domnat.

– Jag har fotograferat väldigt fragmentariskt under hela mitt liv, och jobbat mer med framkallning än fotografering. Att framkalla bilder i ett mörkrum är för mig att fotografera. Makt och kreativitet i kombination. Man ser en bild födas och låter man den bada för länge – så är bilden död. Väldigt fascinerande egentligen. Jag har tagit med mig det i mitt fortsatta fotograferande – på liv och död, förklarar Daniel.

Daniel berättar att han egentligen fick lära sig bländare och slutartid för något drygt år sedan eller två – på riktigt. Det är hans lag som han tävlar med i Grand Prix, Jaktlins, som har lärt honom att hantera en kamera.

– Jag är den lagmedlem som är helt ointresserad av teknik och envisas med att fotografera med linslocket på. Ett annat sätt att fotografera brukar jag intala mig. Dock händer det allt för sällan. Alltid varit inspirerad av svartvita bilder som är monterade med fästkuddar eller fotohörn i gamla album.

Egentligen var så det hela började och det som inspirerade Daniel bildligt. Att lyckas visa det vackra, starka ur den enkla tillvaron i vardagen.

– Jag upptäckte tidigt att fotografier kan vara som rehab för mig. Det är lätt att gömma sig bakom en bild man tagit – välja vilken sida man vill visa och vilken man vill gömma. I mitt egna fotograferande så handlar det oftast om att på ett egoistiskt sätt förmedla min känsla, stämning eller tolka och förstärka någon annans känsla.

Till vardags arbetar Daniel i reklambyråvärlden. När han inte gör det spelar han in musik i studio med sitt band. Han själv säger att han jobbar bäst under press, och tycker om att fotografera intensivt under bara några minuter.

– Dom första rutorna är som en demo-inspelning, första tagningarna är alltid bäst. Sedan blir det krystat för mig. Viktigt för mig är att varje ruta jag tar verkligen känns fysiskt i kroppen. Bra bilder för mig är när dom hugger tag i en och sparkar mig i magen.

Årets Bild – Grand Prix 2013. Foto: Daniel Johansson

Kan du inte berätta lite om historien bakom vinnarbilden?

– När jag var liten så brukade min far alltid ta oss barn ut på en bilutflykt. Oftast var det sent på kvällen av någon anledning. Jag fann mitt själsliga lugn där fram i bilen. I mitt huvud så såg vi ofta konstiga djurarter, krävande skogar och onda hus. Men just den här dagen när vi fotade vinnarbilden så var vi ute på en annan typ av bilutflykt.

– Vi körde från Kolbäck upp till Fagersta. Pratade om onda kor, laktosglass och gamla flygbomber som troligtvis ligger på åkrar efter Surahammar. När vi körde förbi en jättevacker kuliss med djup skog så bad jag min far att tvärstanna. Vädret började dra ihop sig och vi skyndade oss ut innan regnet omslöt. Räckte min far en yxa som har tillhört min morbror som precis hade gått bort på grund av slarv inom sjukvården. Jag ville att yxan och således min morbror skulle förevigas på bild. Sedan tog jag snabbt några bilder på far som gick ut och letade efter något konstigt som vi sett. Vi tog nog en ganska bra bildserie den dagen, men främst så kom vi varandra närmare. Just vinnarbilden var nog den enklaste bilden för domaren att ta till sig på så kort tid. Den är egentligen snabbt processad för skärm och i tryck så ser den tyvärr ganska död ut. Jag har förlagt raw-filen – kanske med flit. Jag tycker inte om att göra om saker när känslan är för länge sedan förbi.

– Jag har inte fotograferat på fyra månader nu. Men lyckades ta ett självporträtt på under 15 minuter. Det föreställer ett lamm.

Foto: Daniel Johansson

Här kan du se alla tio bilderna som tävlade om att bli Årets Bild 2013.

Tävla om Årets Bild 2014

Nu har även du chansen att vinna Årets Bild eller Årets Fotograf! Du tävlar individuellt eller i lag genom att ladda upp dina bilder på www.kamerabild.se/gp2014.

Här hittar du fullständiga tävlingsregler för Grand Prix 2014.