Äntligen en kompakt!

Som kameratestare blir man lätt kritisk. Att hitta fel går bara av farten. Så, har jag hittat den perfekta kompakten nu då?

- Icke!

Istället har jag gott och köpt en typ av kamera som jag nästan idiotförklarat i mina texter - en superzoom utan bildstabilisering. Jag som är vidvinkelnisse och förespråkare för bildstabilisering.

Jag ska inte skylla ifrån mig. Beslutet att köpa kameran var mitt och ingen annans.

Varför valde jag då en Nikon S4 med tio gångers zoom?

Den ena anledningen var helt enkelt att jag känner ett starkt behov av en kompakt. Att alltid ha med en systemkamera för familjebilderna går bara inte även om jag är rätt ambitiös med mina familjebilder.

Den andra anledningen var helt enkelt att jag stod på Fotomässan i Jönköping med ett gäng superbilliga nikonkompakter framför mig och kände en stegrande köplust. S4:an var en av de modernaste modellerna och kostade bara en hundring mer än en del äldre modeller. Så jag slog till och tänkte att om jag blev för missnöjd så kan jag ju alltid skänka bort kameran.

En kul finess med S4:an är att man kan vrida skärmen åt olika håll. När jag hade en tjänste-Canon G2 en gång i tiden brukade jag och min fru samla på bilder från våra utfärder med oss själva i förgrunden. Lite löjligt men rätt kul. Nu kan vi fortsätta samlandet. Tyvärr är inte vidvinkeln så kraftig på kameran så det blir en utmaning att klämma in nyförvärvet, lille Ossian, på bilderna.

Som kompaktkameraägare gäller det att inte skåda så mycket pixlar utan att glädjas åt bilderna istället. Tyvärr har jag åkt på att testa Nikons senaste toppkompakt P5000. Nu när jag måste fingranska kvaliteten hos P5000 går det inte att blunda för hur bilderna blir med min egen kompakt.

Plötsligt är det inte lika kul att fotografera med min egen kompaktkamera länge. Jag får väl försöka ruska av mig den känslan när testet av P5000 är klart och titta på bilderna istället. För nu har jag ju äntligen en kompakt så att jag kan fotografera familjen var dag. Hellre lite brus än inga bilder alls.