Är jag fotoväskfetischist?

Det kan inte vara mansgrisigt att konstatera att kvinnor generellt köper fler skor, skärp och handväskor än vad jag gör. Det är heller inget snack om att det är okej för en man idag att vara rejält fåfäng och bära sanslöst opraktiska kläder.

Vi fotografer har också våra fåfängor. Christer Strömholm drev fram ett mode på 60-talet där man skulle ha amerikanska arméjackor med stora fickor som rymde objektiv och film. En föregångare till fotoryggsäcken kan man säga.

På den tiden skulle man också ha ett tunt lädersnöre som kamerarem till sin Leica.

Sen slog det om på andra hållet. På 70-talet hade man extremt breda och färgglada gitarremmar istället för vanliga kameraremmar. Pressfotograferna gick till sadelmakaren och fick sytt upp läderväskor som var skräddarsydda efter vad fotograferna hade för utrustning. Leicaflex SL mot och Nikon F2 var de vanligaste presskamerorna. De riktigt trendiga kunde köpa en fotoväska från Adidas.

På 80-talet kom expressenväskan och de första fotoryggsäckarna. Fotoväst var inte heller fel. Ville man vara tuff slipade man fram mässingen på sin svarta Nikon FM2:a.

Fotovästarna fortsatte dominera det tidiga 90-talet innan domkebältena slog igenom. Bland naturfotograferna hade alla bytt ut sina fjällrävenryggsäckar med termos mot högteknologiska fotoryggsäckar från LowePro eller Tamrac.

Nu på 2000-talet är domkebältena på utgång och fotovästen helt död. Bland de flesta sorters fotografer utom möjligen för naturfotograferna är det Crumpler som gäller.

Mycket riktigt är det en snygg Crumpler ryggsäck som jag köpt. Jag har en stor och bra Tamrac-rygga som rymmer det mesta jag behöver på uppdrag. Men den är för stor för tunnelbanan och har en massa remmar som riskerar att fastna i folk och spärrar. Så det fick bli en åka-till-jobbet rygga som i stort sett inte har någon rem alls som kan fastna.

Jag har ofta med mig min egen kamera, en testkamera och en dator på väg till jobbet. Dessutom vill jag ha plats för matlåda och tröja eller jacka. Att pula ner en burk med spagetti och köttfärssås bland kamerahus och objektiv gör en lätt nervös.

Se där. Jag kan rationellt motivera varför jag behöver en ny fotoryggsäck (min femte i ordningen). Att jag sedan kan packa matlådan i dubbla plastpåsar med klämma och tycker att tamracen är ful hör inte hit.

Just nu är jag väldigt nöjd med mitt fotoväskinnehav. Fast en liten axelremsväska hade ju inte varit fel för mindre jobb. Min Domke är ju rätt sliten och ganska 90-tal...