Bilder från himlen med flygfotografen

Att flyga var en gammal dröm, han hade kikat lite på flygplan men fastnade till slut för skärmflygning. När Björn såg en annons för en skärmflygningskurs bestämde han sig för att uppfylla sin dröm. Sen var han fast. I tio års tid har han nu glidit fram i skyarna med sin Paramotor, vilket kan beskrivas som motordriven skärmflygning, och tagit bilder.

BJÖRN SÖDERSTRÖMSÅ TÄNKER HAN OM KONKURRENS

Bor Kode, norr om Kungälv.

Utrustning Två Canon 1Ds mark II, ett 24-70mm och ett 70-200 mm IS. Han redigerar bilderna med Photoshop med hjälp av en ritplatta från Wacom.

Aktuell med Kommer att ha utställningar i sommar men detaljerna är inte helt klara än.

Webbsida www.bjornsoderstrom.se

–  Det tog inte lång tid förrän jag insåg att det vore fräckt att ta bilder från Paramotorn. Så jag köpte en analog Canonkamera, sen blev det en digital Sony. När Canon sedan släppte sin 1ds mark ii verkade den riktigt bra. Så jag lånade lite pengar och köpte en. Efter ett tag köpte jag en till begagnad för att slippa byta objektiv medan jag flyger, säger Björn.

Innan flygfotokarriären jobbade Björn som verktygsmakare, men 2004 fick han för sig att han inte ville stå i en verkstad åtta timmar om dagen längre. Så han sade upp sig och började sälja bilder från sina flygturer. Flygfotograferandet gick från att vara hobby till att bli arbete.

Det här med att flyga skapar lite nervositet hos vissa, ren skräck hos andra. Att sitta i en öppen farkost ett par hundra meter över marken skulle nog få även den mest våghalsige att känna sig lite skakig. Men Björn pratar om det som om det vore helt oproblematiskt. Han förklarar att det är väldigt enkelt.

–  Jag har i princip bara en spak att köra med och de fordon jag flyger är väldigt kursstabila så när jag ska fota är det bara att släppa spaken och ta upp kameran, säger han.

Förutom sin Paramotor har Björn även en Gyro-kopter, en tvåsitsig flygmaskin som han beskriver ungefär som en flygande motorcykel. De två maskinerna ger lite olika förutsättningar vad gäller flygtider och sträckor han kan färdas. Med Paramotorn tar han sig cirka fem mil på en tank. Gyrokoptern med sin större tank tar sig närmare 50 mil innan man måste fylla på bränsle. För vissa uppdrag hyr han in helikopter eller flygplan om det gäller att ta sig längre sträckor. Den smidigare Paramotorn kan han transportera i bilen och startar oftast på något fält i närheten av det område han ska fotografera. Gyrokoptern däremot startar han nästan alltid hemifrån gården i Kode.

Allra helst flyger han runt själv och fotograferar. Ibland kollas kartor och satellitbilder för att reka ett område innan han flyger för att få ett hum om hur det ser ut. Men väl i luften har han ingen spikad plan utan åker runt och letar efter häftiga formationer, färger och mönster som kan ge bra bilder. När han kommer till ett bra ställe kör han några varv runt området för att testa olika vinklar med olika ljus. Redan i luften funderar Björn på vilka effekter som kan vara snygga att använda när bilderna hamnar i datorn. Västkusten är hemmaplan och det är där han flyger mest, men det har även blivit några turer på andra håll i landet.

Björn har alltid med sig två kameror, en med ett 24-70mm monterat och på den andra sitter ett 70-200mm is. Den ena kameran hänger i en sele som avlastar lite mer än en vanlig kamerarem för att göra det bekvämare när han är ute länge. Den andra ligger i en väska vid ena foten. För att veta var bilderna är tagna använder han en gps-pod som geotaggar bilderna. På så sätt hittar han tillbaka till platser som är intressanta och kan ge fler bra bilder. Kamerorna står nästan alltid inställda på automatik.

–  Automatiken fungerar så bra nuförtiden att det känns dumt att inte använda den. Ibland ser man att något inte blir som man tänkt sig, då kan jag använda manuella inställningar. Men annars går det mesta att korrigera i efterhand eftersom jag fotar i raw.

Björn är helt självlärd och säger att det blev många tabbar i början.

–  När man sitter och tittar på gamla bilder ser de lite konstiga ut, man hade inte riktigt koll på hur man skulle göra då, berättar han med ett skratt.

Väl nere på marken igen jobbar Björn med bilderna i datorn. En tur kan generera allt från 200-300 bilder till några tusen. Han slänger sällan bilder men gallrar ur dem som är bra. Bilderna som ska säljas som fineart tar oftast ett par timmar i datorn att få till.

–  Ibland är man nöjd med en bild och lämnar datorn, men om man kommer tillbaka ett tag senare har man kanske ändrat sig och vill ge bilden ett annat utseende. Då gäller det att bestämma sig för att vara nöjd, annars kan man hålla på hur länge som helst.

När jag frågar hur han jobbar med försäljningen svarar Björn att han sällan har problem med att sälja sina bilder. Oftast jobbar han på spekulation, alltså att fotografera bilder från olika områden och sedan sälja dem. Det innebär att han inte har några krav på sig när han är ute och fotograferar utan kan satsa på att ta de bilder han tycker är snygga.

–  Jag gör inte så många uppdrag utan föredrar att fota fritt och sedan sälja bilderna, det fungerar bäst och är bekvämast för mig.

Kunderna är allt från företag som vill ha bilder på väggarna i sina lokaler till privatpersoner som vill ha en annorlunda bild på sitt hus eller sommarstuga.

Det finns ju fler än Björn som sysslar med flygfoto så jag undrar hur konkurrensen ser ut, vad man måste göra för att sticka ut.

–  Många verkar försöka konkurrera med priset, men det gäller bara att köra sin egen grej. Ta bilder man gillar och satsa på det.

Det är sommaren som är högsäsong för Björn, juli och augusti är favoritmånaderna.

–  Då har allt slagit ut, det är grönt och blommor överallt. Tidigare på våren kan också vara bra, men oftast är högsommaren bäst. Man kan ju i och för sig få riktigt fina bilder på vintern också. Isen skapar många fina former. Men vintern kan bli lite jobbig på grund av kylan. I 25 minusgrader är det kämpigt. Det är värst för fingrarna, man vill ha så lite på sig att man fortfarande kan hantera kameran men då blir det oftast för kallt i stället, förklarar Björn.

Eftersom Björn jobbar ett par hundra meter upp i luften i en öppen farkost kan jag inte låta bli att fråga om han har tappat något.

–  Haha, neej … jo förresten ett polfilter har jag tappat en gång, men de behövs oftast inte ändå.