Björn Persson: ”Kritiken är obefogad och orättvis”

Nyheten om att Björn Persson fråntagits sin titel i fototävlingen har skapat rubriker i flera medier och många har diskuterat beslutet och Björns bilder. Beslutet från juryn kom efter att det uppdagats att han retuscherat öronen på elefanten i sin bild.

Svensk fotograf blir av med pris efter bildmanipulation

Vi kontaktade Björn Persson för att ställa några frågor och låta honom ge sin bild av händelsen samt den efterföljande diskussionen.

Var du medveten om tävlingens regler när du skickade in bilden?

– Ja, i tävlingens regler står det att måttlig efterbearbetning är godkänd. Detta är ju dock subjektivt och öppet för tolkning. Juryn frågade mig om mitt arbete men valde ändå att godkänna post-arbetet. De var till och med öppna med det i sin motivering.

– Så här i efterhand är väl lärdomen att jag ändå inte borde skickat in en konstnärligt bearbetad bild i en tävling där alla typer av bilder måste bedömas utifrån samma kriterier och grunder. En insikt jag tar med mig till nästa gång, säger Björn Persson till Kamera Bild.

Mycket av kritiken hänger ihop med vilken typ av fotograf man utger sig för att vara, vad kallar du dig själv?

– Detta är egentligen grundproblemet. Jag har alltid varit öppen och ärlig med att kalla mig för konstfotograf, med djur, landskap och människor som tema, samt att jag bearbetar mina konstbilder på ett estetiskt vis.

– Kritiken i övrigt är därmed obefogad och inte rättvis. Som konstnärsfotograf är jag inte skyldig att redovisa hur jag arbetar.

Vi ser på din hemsida att du har ändrat från att kalla dig ”photographer” till ”artist”, hur kommer det sig att du har ändrat?

– Lärdomen av detta är också att jag framöver måste bli ännu mer tydlig med att profilera min stil och mitt arbete som konstfotograf. Därför var det naturligt att jag gjorde det förtydligandet.

– Men jag är också väldigt positiv till det som hänt. Det ger mig en möjlighet att hitta en ännu mer unik, originell och spännande position i fotovärlden. Det vore väldigt trist om bara en stil godtogs inom naturfoto-genren. Ungefär som att bara tillåta diskbänksrealism inom måleri.

– Ett i mitt tycke också ett mycket omodernt och konservativt synsätt i en bransch som liksom allt annat skapande måste utvecklas.

Hur ser du på att det har blivit så stor uppståndelse kring det här och att andra naturfotografer är upprörda över redigeringen av din bild?

– Jag förstår och respekterar stora delar av kritiken. Är man renodlad dokumentärfotograf så kanske man upplever en orättvisa och trovärdighetsproblem, då någon annan efterarbetar och förskönar. Men eftersom jag inte är en del av den världen så utgör ju det inget problem eller konkurrens.

Även andra av dina bilder har ifrågasatts, tycker du att det är befogat?

– Nej. Som jag nämnde tidigare arbetar jag med ett konstnärligt uttryck, och därför är den typen av kritik obefogad och irrelevant. Vad det gäller äkthet leder det däremot vidare till andra och mycket mer intressanta frågeställningar.

– Idag är det många naturfotografer som till exempel använder sig av kamerarobotar och gömda kameror. Finns det verkligen en riktig fotograf i uppkomsten av ett sådant fotografi? Och det ska förtydligas att just många sådana bilder har vunnit prestigefyllda tävlingar.

– Nyligen hamnade en stor brittisk tv-kanal i blåsväder när det framkom att de filmat i djurparker. Och det finns erkända fotografer som fotograferat i djurparker och hävdat att de tagit bilden i det vilda. Jag vill dock inte smutskasta någon för det är inte min stil.

– Absolut viktigast och mest särskiljande för mig som fotograf när det gäller äkthet är att jag kommer de vilda djuren nära på riktigt. Så nära att man nästan kan känna deras andedräkt. Något magiskt uppstår i den genuina närkontakten. Något man inte kan sätta ord på, utan något som betraktaren bara känner.

– Om jag sedan väljer att bearbeta bilden, ta bort några grässtrån eller göra andra ingrepp är för mig oväsentligt. För att skapa en verklig och gripande känsla, är många gånger den dokumentära verkligheten inte tillräcklig.