Foto
Blogg: Bilder hjälper inte på en gång
Det är tidig lördagsmorgon och solen stiger. Sanden sveper in i dalen som ligger 100 kilometer från Nairobis centrum. Här har det samlats flera tusen människor.
Annons
De bor här, offren från förra årets oroligheter i samband med det kenyanska valet. De som blev nedhuggna med machetes och bortkörda från sina hem.
Jag blir visad runt av en fårad kvinna. Stannar vid några av de otaliga tälten. Pratar med människorna som bor här. Får träffa ordföranden och talmannen för hela tältlägret.
Annons
Han berättar om problemen, om hur regeringen har svikit denna skara av människor som bott i tält under ett år och måste gå en mil för att hämta vatten.
Han vill att jag ska komma tillbaka och bo i tältlägret för att kunna ge omvärlden den rätta bilden. Så att människor kan donera pengar och hjälporganisationer kan hjälpa till.
Vi kommer överens om att jag ska bo där under en helg. Skakar händer. Kramar den fårade kvinnan och vinkar till barnen och folkskaran som omringat mig.
Annons
Vi sätter oss i bilen. Kör i ökenlandskapet. Någon minut senare ser vi tre kvinnor som är på väg att hämta vatten. Vi stannar. Plockar upp dem, kör till brunnen där de måste betala för vattnet.
Sedan kör vi dem tillbaka.
Jag är lycklig. Att jag har kunnat hjälpa någon på plats. Och inte behövt vänta på att reportaget och bilden kommit i tidningen för att sedan vänta på att folk ska reagera.
Annons
För i många fall reagerar folk för sent.
