Krönika

Calle Rosenqvist: Nästan som förr

Ett pärlband av världar. Magenta, korn, brus, makro – några personliga nostalgiladdade ord i min fotografiska utveckling.

"Nostalgi kan vara riktigt kraftfullt. Även om det är en psykologisk företeelse."

Nostalgi kan vara riktigt kraftfullt. Även om det är en psykologisk företeelse. Nostalgi kommer från grekiskans nostos, med betydelsen hemkomst eller hemresa och algos, smärta eller lidande. Innebörden betyder »längtan efter ett ofta idealiserat förflutet«. Antagligen läser vi själva in egna betydelser i uttrycket. För mig finns en stor koppling till nostalgisk fotografering, med flera olika delar.

Känslan från när jag upptäckte fotograferingen kändes nästan som en övernaturlig kraft, en kraft som slukade hela mig och drog mig till sig, i detta fall det tekniska undret som kunde fånga ljus och visa upp ögonblicket senare. Den totala hängivenhet och förkovring i ämnet som det innebar gjorde att min kunskapsnivå i ämnet höjdes extremt. Det kan jag sakna nu. Det går alltid att utvecklas, men det är liksom trögare, tar längre tid, och just tiden är svårt att finna.

Den andra delen handlar om bilden. Kanske kan jag bli nostalgisk när jag ser korniga, snyggt brusiga bilder, eftersom det var så det var när jag började fotografera. Samma sak med färgerna, som från början med negativfilmen hade den där något magenta färgskalan över sig, samtidigt som resan fortsatte mot svärtan i de bästa diafilmerna.

Nostalgi kan vara riktigt kraftfullt. Även om det är en psykologisk företeelse. Nostalgi kommer från grekiskans nostos, med betydelsen hemkomst eller hemresa och algos, smärta eller lidande. Innebörden betyder »längtan efter ett ofta idealiserat förflutet«. Antagligen läser vi själva in egna betydelser i uttrycket. För mig finns en stor koppling till nostalgisk fotografering, med flera olika delar.

Känslan från när jag upptäckte fotograferingen kändes nästan som en övernaturlig kraft, en kraft som slukade hela mig och drog mig till sig, i detta fall det tekniska undret som kunde fånga ljus och visa upp ögonblicket senare. Den totala hängivenhet och förkovring i ämnet som det innebar gjorde att min kunskapsnivå i ämnet höjdes extremt. Det kan jag sakna nu. Det går alltid att utvecklas, men det är liksom trögare, tar längre tid, och just tiden är svårt att finna.

Hela bilden.

Den andra delen handlar om bilden. Kanske kan jag bli nostalgisk när jag ser korniga, snyggt brusiga bilder, eftersom det var så det var när jag började fotografera. Samma sak med färgerna, som från början med negativfilmen hade den där något magenta färgskalan över sig, samtidigt som resan fortsatte mot svärtan i de bästa diafilmerna.

Men en sak som verkligen satt spår är makrofotograferingen. Är det något som är fotografisk nostalgi för mig så är det närheten till det man fotograferar, förstoringen som ger känslan av att äntra en annan värld, med den nästan overkliga kopplingen att ju längre inåt man går – desto mer lik blir innehållet det man upptäcker när man vänder blicken helt – och tittar uppåt och utåt på de enorma och extrema objekt som finns i rymden.

Nostalgitrippar kan vara bra för själen – själv fick jag en dos av både makrofotografering och dåtida kameradesign till detta nummer. Som bonus plockade jag fram mina gamla makro-alster från förr. Bildmässigt var de sämre, så kanske är uttrycket »idealiserat förflutet« rätt. Men det var en bra resa utan direkt lidande. Eller … vissa bilder var smärtsamt dåliga att se.

Kolla in våra senaste plusartiklar för dig som medlem. Missa heller inte dina exklusiva medlemserbjudanden på kamerabild.se/pluserbjudanden.