Canon Eos 650D – ett första intryck

Enkelt handhavande hör ofta ihop med en enkel design. Överflöd av knappar kan öka ergonomi för den vane fotografen, men avskräcka för nybörjaren. På Canon Eos 650D ser vi en i det närmaste exakt kopia av huset hos 600D, något som tyder på att denna enkelhet också har gått hem hos köparna.

De små skillnader som jag såg hos 650D jämfört med föregångaren, var att display-knappen försvunnit från ovansidan. Vid av- och på-regeln hittar vi i stället möjligheten för video-läget. I övrigt är design och upplägg i det närmaste identiskt. Längst upp till vänster har 650D fått en touch av rundade knappar i stället för kantiga. Också gummigreppet är väldigt likt, även om tumplattan på baksidan blivit något större. Känslan i greppet är bra och den hos knapparna är bättre, framförallt hos avtryckaren som känns exakt och snabb.

Tryckkänslig skärm är något som ofta automatiskt blir sekundärt hos en fotograf som är van vid att använda knappar för att snabbt göra justeringar av inställningar. Men nu verkar det finnas möjlighet till ändring.

Tittar man på de nya användarna av systemkameror så känns det som det snabbaste sättet att lära sig inställningarna är via just pekskärmen. Flera andra tillverkare har redan tänkt på detta och nu är det alltså Canons tur. Skärmen är av så kallad kapacitiv typ, vilket innebär att ett material som leder ström – som ett finger – måste nudda skärmen för att det ska fungera.

Det första som slog mig var att användningen av just skärmen faktiskt kommer att underlätta för fotografen, vem det än är. Att titta på tagna bilder och att bläddra bland dessa genom att snabbt dra med ett finger, att zooma in och ut i bilden genom att nypa – det är riktigt bra när det faktiskt fungerar. Och här gör det också det – responsen är snabb och känsligheten riktigt bra.

Menyerna går också att navigera på detta vis. Du kan lätt dra fingret uppifrån och ned genom en drös menyval och menyikoner. Det blir alltså en rätt stor skillnad mot att "bläddra" genom att trycka sig igenom menyerna med knapparna.

I övrigt finns ikoner på vänstersidan av skärmen som representerar fysiska knappar, vilket gör att du snabbt kan hålla i kameran med händerna och trycka på ikonerna med vänster hands tumme för att göra justeringar. Smidigt. Här ska det bli intressant att se hur mycket man kan anpassa alla sådana inställningar.

Det här med filmning med digital systemkamera är också intressant. Vi ser nu att Canon gjort det som alla kameratillverkare borde – nämligen att leta upp möjliga vägar för att uppnå ett vettigt sätt att spela in film på – med en fungerande autofokus. Nu kommer möjligheten med STM-tekniken som gör att omfokusering kan ske automatiskt utan att filminspelningen drabbas av en massa hackiga metalljud, motorljud och en högljudd ryckande fokusering.

Vid enkel fokusering inomhus fungerar detta faktiskt också rätt bra på Eos 650D, i alla fall i termer av mjukhet och tysthet. Hur snabbt och exakt det fungerar återstår att se, men man kan anta att det fokuseringen inte kommer upp i exakt samma hastighet som kamerans vanliga autofokus, eftersom det dels är kontrastmätande autofokus via själva sensorn, men också för att tysthet och mjukhet antagligen får betalas genom sämre autofokushastighet. Men det är det antagligen ändå värt för den som söker just enkelhet.