Familjekamera som tål stänk

För ett par år sedan fick Olympus Mju 400 en utmärkelse som "Årets bästa digitalkamera för amatörer", och sedan dess har de hunnit piffa modellen i några omgångar. Med den nya modellen - Mju 500 - verkar de vid första anblicken ha tagit ett större steg än tidigare.

Borta är frontluckan som sköts åt sidan för att starta kameran - tack och lov, för den kunde alltför lätt skjutas åt sidan av misstag när man hade kameran i fickan eller väskan. Det har i sin tur bidragit till att den är ännu mer tvålformad än tidigare. En annan förändring är att de har försett den med en 2,5 tum stor skärm, och samtidigt plockat bort den optiska sökaren.

Som familjevänlig automat-kamera fungerar Olympus Mju 500 alldeles utmärkt. Den är snabbstartad, och familjefotografen känner nog ingen saknad efter den optiska sökaren. Möjligen med ett undantag förresten: i röda-ögon-läget, när blixten fyrar av en lite svagare förblixt, blir skärmen helt svart i väntan på exponeringen och huvudblixten. Under den stunden kan man lätt hinna rubba kameran, och utsnittet blir lite annorlunda än vad man hade tänkt sig.

Exponeringen visade sig vara över förväntan; knepiga motljussituationer var till exempel ingen match för kameran. Den hade inte heller några direkta problem att hitta fokus i dunkla miljöer.

Bullig tvålform

Familjefotografen rynkar nog inte på näsan åt kamerans storlek heller. Den tillhör inte de allra minsta, utan är lite bullig i sin tvålform. Det är ingen klockren fickkamera, men inte heller så stor att den lämnas hemma av det skälet. Däremot blir det en liten anmärkning för att den är lite väl tvållik - den känns nämligen rätt hal om man håller den med enbart höger hand. Jämfört med tidigare modeller är ergonomin bättre, men fortfarande inte perfekt.

Det som borde tilltala den här målgruppen allra mest är emellertid att kameran - i likhet med tidigare modeller i serien - har ett så kallat väderskydd. Exakt vad det innebär i praktiken är svårt att säga, men Olympus definierar det som att den är extra tätad så att den tål stänk från alla håll. Ett sådant skydd kan vara guld värt för familjefotografen. Klart att kameran ska kunna ställas ner på altanbordet med fuktfläckig duk, användas för att föreviga fotbollsmatchen en duggregnig höstdag, följa med i en varmfuktig ficka på skidturen eller tas med till stranden.Det finns många tillfällen då kameran kan behöva ett extra skydd.

Men den största frågan vi hade inför testet av den här kameran var om Olympus äntligen lyckats få till ett vettigt menysystem. Svaret blev dessvärre "nej".

Fortfarande är det samma snårskog av knapptryckningar för att nå enkla funktioner, till exempel ett vettigt blixtläge. Varför inte göra som på storebror C-70, där det ligger ett Slowsync-läge (blixt kombineras med långa slutartider) tillgängligt direkt under blixtväljarknappen?

Återgår till standard

Nu får man i stället knappa sig igenom alla möjliga motivlägen i Scene-menyn. Och där, som motivläge 13 finns en variant för porträtt på natten.

Och så klart, så fort kameran stängs försvinner inställningen och allt återställs till standardläget igen.

Nä, med den här kameran gäller det att gilla läget - autoläget alltså. Det är en titta-och-tryck-kamera, och de olika extrafunktionerna är det ingen idé att lägga någon vikt vid.

Och som titta-och-tryck-kamera får den alltså fullt godkänt.