Följ med på gravidfoto – med Emelie Ohlsson

Tio i åtta är det »prime time« – då är det bäst, säger Emelie Ohlsson som redan har rekognoserat inför kvällens foto­grafering.

Hon vet vid vilket klockslag solens strålar kommer att strila genom det blommande körsbärsträdet som står i Biskopsparken i Linköping. Hon var där kvällen före och testfotograferade med sin sambo som modell.

– Han får stå ut med en del. Jag brukar kalla det för »promenader«, men egentligen handlar det om att jag rekar fotoplatser, förklarar Emelie där vi sitter i hennes studio någon knapp kilometer från platsen för kvällens gravid­fotografering.

Livets stora händelser förevigar vi gärna i bild, inte minst när det gäller bröllop. Men på senare år har en annan typ av porträttfotografering vuxit sig allt starkare, den där kvinnor stolt visar upp sina runda magar.

Gravidfoto är i dag något som flera fotografer erbjuder och för Emelie Ohlsson upptar detta en stor del av hennes verksamhet. Med orden »en lyxig investering av den viktigaste händelsen i ert liv« bjuder hon på sin hemsida in föräldrar till att ställa sig framför kameran. Ofta är det bara mamman men ibland finns även hennes respektive med i bild. I fjol genomförde Emelie 40 gravidfotograferingar, något som tog fart i april 2015 då hon fick uppdraget att fotografera den gravida Isabella Löwengrip (mer känd som entreprenören och bloggaren »Blondinbella«).

– Hon lade ut en bild efteråt och jag fick 80 förfrågningar på en dag. Fortfarande får jag förfrågningar om gravidfotografering utifrån de bilderna, berättar Emelie.

Två månader innan födsel

Inne i Emelies dagsljusstudio sprider sig inte bara ett mjukt eftermiddagsljus, utan även doften av en stor mängd blommor som är placerade i ett antal hinkar.

– Blommorna står i vatten blandat med Sprite för att de ska slå ut lite snabbare, säger Emelie.

Att de är utslagna har betydelse eftersom de snart ska vara med på bild, då gravida Amanda Halvarsson Lindell kommer att kläs i blommorna. Just nu sitter hon hos Vanesa Hagenbach som är makeup-artist. Medan Vanesa sminkar förklarar hon att »Emelie har skickat lite inspirations­bilder så att jag vet hur jag ska tänka«. I instruktionerna fanns även önskemålet om »mer volym i håret« och därför har nu Amanda fått ett blont svall fäst i sitt eget hår med så kallade »clips«. Hon ser ganska lugn ut, där hon sitter med sina händer mot magen.

– Jag tror det här kommer bli superkul och superfint. Det låter som en toppenidé med blommorna och det är kul att få vara med och bidra med magen, säger Amanda som tog chansen när Emelie på sin Facebook-sida efterlyste en gravid modell för att testa en ny idé.

Amanda tycker att »Emelie är så himla duktig« och känner sig därför trygg med upplägget. Även om hon »inte vill visa för mycket« är Amanda lugn inför att vara halvt avklädd i centrala Linköping.

– Jag bor två timmar härifrån, i Eskilstuna, så det känns bra, lägger hon till med ett leende.

Att hon ska bli mamma om fem veckor är än så länge lite overkligt för henne.

– Jag har inte riktigt fattat det ännu. Det känns surrealistiskt att det är något här, säger hon och tittar ned på magen.

Hon är i vecka 34 och Emelie tycker att omkring vecka 32 är optimalt för gravidfoto, cirka två månader innan födsel.

– Sen är det väldigt olika hur mammorna ser ut, vissa har större magar än andra. Och många går upp i vikt och känner sig därför obekväma. Men jag vill inte fokusera på vikten utan ta fram hur det känns för dem att de snart ska få barn. Därför gör jag dem aldrig smalare på bild. Det är viktigt för mig att inte spä på utseendehetsen ytterligare, säger Emelie.

Hon är även noga med mammornas utstrålning i bilderna.

– Jag vill framhäva kvinnan som stark och självständig, inte att hon är gullig och liten. Sen om jag får en kund som är mjuk och försiktig, då pressar jag henne inte till att bli en »amazonkvinna« men min grundtanke är att framställa henne som stark.

Hur gör du det, rent visuellt?

– Jag undviker att ta bilder ovanifrån och fotograferar oftare underifrån. Sen ber jag dem att ha hakan lite högre upp, så att de visar stolthet. Om jag tar bilder där mamman står tillsammans med sin partner ser jag till att inte skapa stereo­typa bilder. Då tänker jag på dem som två människor och inte som två kön.

Kan det vara svårt, att inte hamna i klichéer?

– Ja, absolut. Framför allt om någon jag fotograferar är inrutad i det stereotypa. Men då får jag hjälpa kunden att hitta rätt pose.

När Emelie inför i dag sökte en modell, var det just Amandas självsäkerhet hon föll för. I bilderna Emelie fick skickat till sig såg hon ett uttryck hon gillar, som hon beskriver som »coolt«. Precis så som hon vill ha det. Hade bilderna istället anspelat på något sexuellt hade de inte gått hem, det är Emelie väldigt tydlig med:

– Jag kräks över bilder där tjejer framställs som sexiga.

Vädret får styra

Medan Amanda sminkas droppar det in allt fler människor i studion. Hennes syster och sambo finns här, Emelies två assistenter och snart kommer den inhyrda floristen som ska hjälpa till med blomklädseln – det som är den nya idén vilken Emelie har funderat på sedan i mars. Hon har i dag redan testat att klä en skyltdocka med lite blommor och nöjt beskådat resultatet: »om jag kan göra det här så kommer det bli jättebra sen när floristen kommer«.

Nu är hon här, Maria Rydeman.

– Det här att köpa lite blommor är inte riktigt min grej, skrattar Emelie.

– Nej, jag ser det, svarar Maria och ler medan hon beskådar alla blommor.

Emelie förklarar hur hon har tänkt sig att de ska se ut på Amanda:

– Jag vill att blommorna inte ska trycka på för mycket, utan att de har mer volym – går det?

– Javisst, svarar Maria lugnt.

Emelie är nöjd, samtidigt som hon blir allt mer exalterad över att det snart är dags att bege sig till platsen för fotograferingen – »prime time« närmar sig och förhållandena ute tycks passa henne helt perfekt.

– Jag fotograferar väldigt ofta i solljus, och gärna i motljus. Är det mulet får jag inte till de färger jag vill ha, det fungerar inte. Och eftersom kunderna bokar mig för ljuset i mina bilder, erbjuder jag dem alltid att få boka om ifall det är dåligt väder.

Som mest har Emelie skjutit på en fotografering tre gånger, men är samtidigt medveten om genrens begränsningar.

– Det finns förstås en viss tidspress när det gäller gravidfoto, ler hon åt det faktum att det en dag är dags för mamman att föda.

Men så länge det finns marginal låter Emelie alltid vädret få styra eftersom det är »så himla små justeringar som gör skillnad«. Och platserna är dessutom noga utvalda.

– Jag besöker dem två till tre gånger innan, för att se att det är rätt vinkel på ljuset och att det inte studsar fel.

Gravidfoto – även på vintern

Försommarkvällen är ljummen och i Biskopsparken ­sitter människor på filtar och njuter av tillvaron. Längs med gångvägen intill strosar människor fram och när de passerar Emelie och hennes team tittar de nyfiket mot Amanda – där hon står och blir klädd i blommor. Med hjälp av små säkerhetsnålar fästs de i den axelbandslösa toppen och på den lilla minikjolen. Maria arbetar frenetiskt, för att hinna klart innan det är dags att ta bilder.

Att Amanda inte har så mycket kläder på sig fungerar bra en kväll som denna, då temperaturen än så länge är behaglig. Annat är det för de gravida som Emelie fotograferar på vintern, vilket faktiskt inte är få.

– Vintern hör till en av mina högsäsonger. Då fotar jag under de fina rimfrostdagarna, säger Emelie som ­uppskattar att naturen inte är lika intensiv i sina färger under den årstiden.

– Jag gillar hur allt är lite blekare och med mer pastellfärger. För egentligen tycker jag inte om grönt och starka färger.

Kylan är dock en utmaning för de som fotograferas på vintern. Knepet är att använda värmepåsar som blir varma i kontakt med syre. Dessa placeras under den gravidas klänning.

– Man fryser fortfarande, men inte alls så mycket som man skulle göra annars, förklarar Emelie.

Några sådana behövs dock inte i dag, men annars har Emelie med sig gott om utrustning: en liten trappstege, ett ihopvikbart tält för ombyte, en lång pinne som går under namnet »Gandalfpinnen« (vilken ska visa sig fylla en viktig funktion snart) och så har hon förstås med sig kameror och objektiv. Canon 5D Mark IV och fasta gluggar – zoom är inget för Emelie.

– Jag har bilden klar i mitt huvud och vet vilket objektiv och bländare jag ska ha. Med 85:an kommer det bli super.

Bländaren står en stund senare inställd på 1,6 när ­Emelie är i full gång med att ta bilder med sitt Canon EF 85mm f/1,2L II USM. Hon håller sig ofta till de stora bländar­öppningarna, för att få diffusa bakgrunder och ett mjukt motljus. På så sätt framhäver hon motivet – den gravida kvinnan.

Motljuset fylls av ett rosa konfetti

Jag tittar på klockan och ser att den snart är tio i åtta: »prime time«.

– Ja, jag vet. Jag är lite stressad faktiskt, svarar Emelie när jag nämner tiden.

Amandas »blomkjol« är ännu inte klar och av Emelies min att bedöma är hon inte riktigt nöjd med resultatet. Hon väljer att lägga om kursen.

– Överdelen är skitsnygg, men underdelen blir lite »hula-hulakjol«. Jag tror vi får köra med den här istället, säger hon till de andra medan hon håller fram en kjol i tyllmaterial.

I kombination med blomsterarrangemanget över Aman­das byst får den nya lösningen mycket väl godkänt – i alla fall om jag förstår Emelies kroppsspråk rätt. Efter några första bilder hoppar hon nästan jämfota runt på gräsmattan. »Det blir så bra« utbrister hon.

»Gandalfpinnen« har nu kommit till användning. Assistenten Brita Jonsson står vid sidan av Amanda och tvingar med hjälp av pinnen ned en gren från det blommande trädet så att den hamnar mer i bild.

– Ska vi prova att skaka?, frågar Emelie där hon nu ligger på marken med sin kamera för att få ett underifrån-perspektiv.

Brita ruskar om grenen och motljuset fylls av ett rosa konfetti som faller ned bakom Amanda.

– Om du håller upp hakan lite mer, instruerar Emelie som även ber henne att flytta sig en aning åt sidan.

Det handlar om millimetrar för att Amanda ska hamna rätt i ljuset. Emelie blir nöjd med kompositionen och tar en serie bilder.

Nyfikna åskådare inget problem

Solen sjunker succesivt och därmed även temperaturen. »Det börjar bli lite svalare« medger Amanda men hon är ändå fortfarande vid gott mod. Att nyfikna åskådare till och från stannar upp bekommer henne inte alls.

– Jag märker knappt att folk tittar. Jag är så inne i fotograferandet, säger hon.

Även på Emelies Instagram-sida finns åskådare, där kvällens fotografering livesänds. Assistenten Sofie Wiberg filmar och svarar på tittarnas frågor.

– De undrar mycket om utrustning och inställningar. Men de tycker även att det blir fina bilder och att vi verkar ha en grym stämning här, berättar Sofie.

Närmare 600 personer har tittat när sändningen avslutas, trots att Emelie inte hade annonserat i förväg om att hon skulle göra det.

Att hon har en stor »fanclub« råder det ingen tvekan om, något hon har byggt upp under de nio år som hon har ­drivit sitt företag. Emelie har under åren inte bara fotograferat utan även inspirerat många andra till att utvecklas i sitt fotograferande – via kurser och bakom-kulisser-filmer.

Att se möjligheterna och vara orädd är något Emelie lever efter, och som hon även försöker föra vidare till andra.

– Jag var bara 21 år och visste inget när jag startade företaget. Jag visste inte ens vad moms var för något, skrattar hon.

Men det tycks ha gått vägen. I dag är hon en efterfrågad fotograf som inför den stundande sommaren redan är helt uppbokad med gravid- och bröllopsfotograferingar. ­Kvällens arrangemang i Linköping tycker hon dessutom gick över förväntan.

– Jag är jättenöjd. Jag kände redan innan att det skulle bli bra, men det är så många saker som ska klaffa. Ljuset var viktigt att det blev rätt.

700 bilder senare packar teamet ihop alla prylar. Amanda får en badrock över axlarna för att värma sig medan ­blomdekorationen plockas bort. På Emelies Instagram ­ligger redan en bild uppe och kommentarerna börjar strömma in: »magiskt«, »wow«, »bara dina bilder skulle kunna få mig att välja att bli gravid igen«. Amanda skriver själv lite senare »kände mig som en riktig Queen«.