Fotografer

Fotomagasin mot alla odds

Jag hade inte satsat pengar på att ett nummer två av Vidvinkel Magazine någonsin skulle nå tryckpressen. Å andra sidan trodde jag inte det om tidningen Filter heller, och den utsågs nyligen till årets tidskrift.

Publicerad

De båda upphovsmakarna Oscar Paulsen och Samuel Lind säger sig vilja stå för ett nytt språk inom fotografin där högt blandas med lågt. Om en dagbok med mobilkamerabilder kan räknas till lågt har de åtminstone prickat in den kategorin. Och det är just den här spretigheten som är Vidvinkels styrka. Den stängslar in en liten yta inom svensk samtidsfotografi där allt inte behöver tas på speciellt stort allvar.

Kanske kan de till och med driva bildspråket inom fotokonsten framåt. En ansats till det görs med den lite längre sviten som behandlar självporträttet, något som växt sig större och viktigare i takt med ett allt publikare privatliv. Men kan egentligen en fotograf ta något som närmar sig ett självporträtt? I den svit som presenteras i Vidvinkel är det ingen som släpper taget om sin inövade fotomimik. Det blir lite som en självbiografi strösslad med idel halvlögner, en berättelse om hur vi önskar att verkligheten ska vara.

Till skillnad från nummer ett syns en tydligare linje i detta nummer. Till exempel har 22 fotografer tolkat manlighet. Redaktörerna närmar sig också en mer traditionell magasinsform genom ett långt samtal på samma ämne tillsammans med inbjudna gäster. Det känns lite som en tummelplats. «Vi vet vad vi vill men aldrig vad vi gör» konstaterar redaktörerna inledningsvis. Om de fortsätter på den linjen kan Vidvinkel, med sina två nummer per år, bli den lekpark som svenskt fotografi så väl behöver.

Vidvinkel Magazine #2

www.vidvinkelfoto.com