Nyhet
Fotografen som inte fotograferar
Nej, svarar han kort och gott när jag frågar om han i slutändan ändå är den som trycker av bilden. Min haka dunsar mentalt ner i golvet. Vad säger karln? tänker jag och kommer av mig. Tar han inte bilden?
Det är inte vem som helst jag intervjuar, utan Gregory Crewdson vars filmiska bilder från bildserien Beneath the Roses förtrollat miljoner människor – som är lika vackra som oroväckande obehagliga och som gör upp med Hollywood-klichéer och driver med den amerikanska förortsmänniskan.
Intervjun fortsätter, men på väg därifrån tänker jag på det där igen. Är man fotograf om man inte är den som trycker av? Vad avgör om man är en fotograf eller inte? Om man själv ser sig som fotograf? Om andra anser att man är fotograf? Och hur många behöver tycka att man är fotograf för att man ska få kalla sig fotograf? Om man har en kamera, är man fotograf då? Måste man sälja bilder på något sätt för att vara fotograf? Har det någon betydelse om man ÄR fotograf eller inte?
Crewdson blir nervös kring kameror så han håller sig därifrån. Men det är hans bildidéer som förverkligas. Han bestämmer in i minsta detalj hur det ska se ut. Sätter bildutsnittet. Håller totalkollen på scenen. Så ja, han är en regissör och bildskapare, men är han en fotograf? Titeln fotokonstnär kanske är ett mer korrekt uttryck för vad han är. Och egentligen kanske det inte spelar någon roll. Vad som spelar roll är att han just nu ställer ut i Sverige och hans bilder är, framför allt från Beneath the Roses, väl värda att se i stort format. De nog så viktiga detaljerna och hans förmåga att skapa en dold kuslighet blir så påtagliga att det känns i kroppen. Åtminstone för mig. Och jag håller ändå inte Crewdson som en stor inspirationskälla.
Har du inte möjlighet att besöka Kulturhuset i Stockholm innan utställningen rivs den 12 juni, så kan du läsa om honom och hans vansinnigt storskaliga produktioner i slutet av det här numret. Ska du se utställningen kan du förresten också läsa om honom. Hans sätt att arbeta med stora produktioner är onekligen intressant.
Storskaligt i en annan bemärkelse får du i Björn Billings bergsvyer. Honom kan du också läsa om. Vi har även träffat matfotografen Helén Pe som kan konsten att få mat att se aptitlig ut på bild. Och Emmelie Åslin som gör sina egna tolkningar av det klassiska pinupp-fotografiet.
I nästa nummer får du stifta bekantskap med en ny medlem på redaktionen. Calle Rosenqvist är journalist, fotograf, en virtuos på teknik och kommer att skriva allt från nyheter och reportage till tester och skolor.
Och en sak till. Med start i det här numret bjuder vi på redaktionen även på bilder vi själva tagit vid sidan om jobbet. Vi är ju trots allt fotografer också, eller åtminstone fotograferande människor.
Trevlig läsning!
Elin Parmhed, chefredaktör