Ingen julklapp för nördar

Det är ingen överdrift att säga att ju mer involverad en person är i fotografi, som hobby eller yrke, desto mindre sex appeal har den elektroniska grunkan. De som gillar den bäst är inga fotografer. Chefredaktören för en oss närstående pryltidning gillar den skarpt. En av förlagets direktörer vill ha en på sitt skrivbord. Liksom säljchefen.

Men vi på KameraBilds redaktion är inte så värst sålda. Bilder på skärm... njae. Bortsett från att vi har lite svårt att försvara att en tämligen onödig gadget står och drar ström hela dagarana har vi hunnit upptäcka många fler svagheter. Övertoningarna är värdelösa, de sker i fem tydliga steg och är verkligen jättefula. Och så kan skärmen inte återge detaljer i skuggpartier. Sen är ju faktiskt upplösningen riktigt dålig. Bilderna visas i format 13 x 9 centimeter ungefär, och man skulle vilja se mer om man går nära. Men icke. Där finns bara pixlar, inga detaljer. Pixeltätheten är 133 ppi, och det räcker inte riktigt till i det här lilla formatet.

Den slutliga svagheten är att skärmen, naturligtvis, inte tar hänsyn till bildens färgprofil. Bilder som är fotograferade i sRGB ser bra ut, men den fotograf som föredrar den i många stycken bättre färgrymden Adobe RGB får finna sig i att se bleka, omättade färger i Philips tappning.

Men som sagt, om allt det där är problem eller inte beror ju på hur nördig man är. Fast en svaghet är vi alla rörande eniga om, direktörer, säljare och journalister. Den är åt pepparn för dyr. Tvåtusenfemhundra tycker Philips att handlarna ska sälja den för. Max en femhundring, tycker vi.