Johan Bävmans pappor väcker reaktioner

Den svenska föräldraledigheten och inte minst pappor som väljer att stanna hemma med sina barn, är något som fascinerar omvärlden. Det har fotografen Johan Bävman fått erfara. Hans bilder från projektet Swedish dads har publicerats i medier som CNN, BBC, Cosmopolitan och Marie Claire. Även i Sverige har projektet fått stort genomslag. När utställningen öppnade på Malmö Museer tidigare i år kom det flera tusen besökare bara under öppningshelgen. Bilderna har även prisats i flera tävlingar, bland annat vann Johan TT:s Stora fotopris 2015.

Johan Bävman

Ålder: 33 år.

Bor: I Malmö.

Familj: Fru och en son på 4 år. Ytterligare ett barn på väg.

Gör: Frilansande fotograf.

Utrustning: Canon 5D Mark III med olika objektiv från Canon och Sigma. Projektet »Swedish dads« är fotograferat med 35mm.

Aktuell med: Boken »Swedish dads« som finns att köpa på johanbavman.se. Utställningen med samma namn visas fram till den 24 april på Malmö Museer. Från den 10 maj hänger utställningen på Arbetets Museum i Norrköping. Den kommer även att turnera i världen, bland annat till Hanoi i Vietnam och Washington i USA.

Webb: johanbavman.se

Ifjol kunde han periodvis inte göra något annat än att bemöta all respons.

– I maj förra året satt jag bara och svarade på mejl. Det var allt från ­pappor i Bangladesh till olika redaktörer i utlandet som hörde av sig. Många vänder blicken mot vårt system kring föräldraledighet, för att se hur vi gör.

Vill inspirera med bilderna

Det var när Johan själv var pappaledig som allt började. Han och frun delade lika på föräldraledigheten och under nio månader ägnade Johan all sin tid åt sonen Viggo. En av dagarna tog Johan ett porträtt, där Viggo står på ett bord i bara blöjan och tycks road av en hatt på sin pappas huvud. Ljuset från ett fönster ger liv åt situationen – en ögonblicksbild av hur det kan vara som pappaledig.

– Det blev grundbulten i mitt projekt, förklarar Johan.

Han fick idén till att porträttera fler pappor som är hemma med sina barn, i minst sex månader – något som inte är så vanligt ens i Sverige. Bara 14 procent väljer i dag att dela lika på föräldraledigheten.

– Jag funderade mycket kring föräldraskapet och pappans roll. Jag saknade även bilder av detta, de bilder jag såg var rätt så glättiga och reklamiga. Jag kunde inte känna igen mig i dem, vilket är viktigt i visuell kommunikation.

Johan ville skapa något annat. Dels för att undersöka varför vissa pappor väljer att stanna hemma så mycket längre än majoriteten, men även för att inspirera fler till att ta det steget. Bilderna skulle komma att kretsa mycket kring jämställdhet.

– Den första tiden när jag var hemma med mitt barn var omtumlande med mycket kärlek. Men det var också hårt jobb, en heltidssyssla, vilket är något som många män inte har upplevt eller kan relatera till.

Turnerar i flera länder

Att bilderna har ett budskap är Johan medveten om. Han hoppas även på en förändring.

– Man försöker vara opartisk som fotograf men i det här fallet har jag tagit ställning. Jag går inte in politiskt kring hur man ska lägga upp det, men jag tror att en jämställd föräldraledighet är något att sträva efter. Vårt barn mår bra av att ha tillgång till båda föräldrarna, oavsett kön.

Att du i dag har blivit lite av en talesperson för jämställd föräldraledighet, hur ser du på det?

– Ja, jag har varit i Almedalen och jag har pratat inför riksdagsledamöter om det här. Nu ska utställningen dessutom turnera i 15 länder. Det känns lite märkligt men är samtidigt ett stort bevis på bildens betydelse. Du kan skriva spaltmeter om föräldraskap men om du som betraktare inte kan knyta an till materialet, då blir det inte intressant.

Att då i bild får möta 45 olika pappor och läsa ett kort citat från respektive, tror Johan är lättare för många att ta in och en anledning till att boken och utställningen Swedish dads har fått ett sådant genomslag.

Inför projektet satte Johan upp ­lappar på den öppna förskolan, där han efterlyste pappor. Han besökte även olika verksamheter, såsom sångstunder, för att berätta om sig själv och vad han ville fotografera. Flera visade intresse.

Inför en fotografering pratade Johan med respektive person för att bilda sig en uppfattning om vad pappan och barnet brukade göra på dagarna, och vad som skulle kunna fungera fotomässigt.

– Vi bestämde när jag skulle komma utifrån när en händelse ägde rum. Vissa situationer uppstod mer direkt, medan det andra gånger krävdes att jag träffade dem tre till fyra gånger.

Syftet är A och O

Pappan Ola berättade till exempel att sonen Gustav precis hade börjat lära sig att gå. Det innebar att Ola brukade dammsuga med Gustav i en sele på ryggen, för att ha koll på var sonen befann sig medan städningen pågick. Johan tyckte det här lät spännande och såg till att dyka upp när damm­sugaren var framme.

– När jag väl är på plats blir det mycket bilder, men jag är ingen kulsprutefotograf. Jag är reflekterande och ganska selektiv kring mitt fotande. Det handlar om att bygga upp ett förtroende, vilket jag gör ge-nom att alltid prata med personerna först. Jag ser mig själv som en social fotograf som är med i situationen, inte som någon fluga på väggen.

Vilka hade svårast att vara bekväma med en fotograf i närheten – barnen eller papporna?

– Barnen är rätt lugna. Barn är ju barn, de bryr sig inte om mig. För ­papporna fick jag däremot förklara mitt syfte med att ta bilden. Ett syfte är A och O för att kunna följa med i olika situationer: varför jag vill ha ­bilden och var den kommer att hamna. Har du ett bra syfte får du tillit och ett förtroende hos den du fotograferar.

Innebär det att du har gått in och styrt över situationen?

– Jag har inte alls styrt över valet av kläder, vilken färg en mössa till exempel har. Men jag har försökt förklara vad jag är ute efter och sedan har jag varit selektiv när jag valt ut bilder.

Det är något som vissa pappor har haft svårt för. Johan har alltid varit noga med att få godkänt innan han publicerar en bild, men en del pappor har inte gillat vad de sett. »Varför ska mitt barn gråta på bild, du har ju tagit så många andra fina bilder«, kan de säga till Johan.

– Jag förstår dem också, det är ju bara den bilden av dem som visas. Men det är den jag behöver till sammanhanget. För slår man ihop alla 45 bilder så får man en bild av hur det är att vara pappaledig.

Har det varit en tuff process?

– Ja, verkligen. Det har tagit tid och varit mycket fram och tillbaka. Men det är viktigt att alla tycker det är okej.

Alla har inte heller godkänt. Egentligen är det fler än 45 pappor som har stått framför Johans kamera.

– Jag fick plocka bort några bilder för att vissa pappor hade en annan uppfattning av vad de trodde att det skulle bli.

Alla bilder i stående format

Den första bilden Johan tog, den av sig själv med sonen, har legat som grund för alla andra bilder när det gäller det visuella uttrycket. Han vill att bilderna ska förmedla en vardaglig känsla, vilket bland annat syns i färgerna som är något nedtonade. Mer mättade eller kontrastrika bilder skulle inte ha känts realistiskt menar Johan. Han har även genomgående arbetat med naturligt ljus och dessutom fotogra­ferat alla bilder i stående format.

– Det gör att allt hålls ihop mycket bättre. Jag tycker om det sättet att jobba på.

Kvinnor reagerar

Bilderna är från början i småbildsformatet, men Johan har beskurit ned dem till 45 gånger 60, vilket innebär att de blir lite mer kvadratiska – något som signalerar lugn och harmoni. För även om en del av hans bilder visar pappor i farten vill Johan också skildra något annat.

– Situationerna är även lugna och reflekterande – bilder som oftast visas med en kvinna om man tittar tillbaka i konsthistorien. Jag tycker det är intressant att få den typen av bilder med män också.

Till exempel har Johan fotograferat Göran som har sin dotter Liv inlindad i en sjal, som ett knyte på sin mage. Ett stillsamt sidoljus faller in från fönstret som Göran blickar ut genom.

– Han ser nästan gravid ut och så skulle man porträttera en kvinna som är gravid. Många har reagerat på den bilden, en del har till och med blivit provocerade.

Det är inte ovanligt att det är kvinnor som reagerar. Johan har kunnat läsa kommentarer kring hans bilder på olika familjeforum, där det har stått saker som »vi kvinnor är mer ämnade att ta hand om barn« och »vad händer med amningen?«. Johan ser positivt på diskussionen.

– Det är spännande och roligt att de blir provocerade.

I dag kan Swedish dads helt klart ­
ses som ett lyckat projekt för Johan, men under arbetet hade han tvivel kring om bilderna skulle tas emot väl.

– Jag var osäker i början: gör jag rätt och kommer det att vara intressant? Det visste jag inte förrän jag såg vilket genomslag det fick.

Projektet har tagits emot så väl att hans bilder delas på nätet utan att han har någon kontroll, vilket han samtidigt ser som ett problem.

– Det är kul att bilderna når ut, men folk vet inte vad copyright är. Jag vill gärna ha lite kontroll över bilderna och kunna säga: »nej, där vill jag inte ha dem«.

Johan har gjort flera fotoprojekt tidigare, bland annat ett om albinos i Tanzania som fått mycket uppmärksamhet och prisats i bland annat World Press Photo. Men ändå var det något helt annat när han lanserade Swedish dads ifjol.

– Albinoprojektet blev publicerat på många ställen, men i dag har det hänt så mycket med den virala delningskulturen. Swedish dads har kunnat nå ut utanför fotografkretsar, till föräldrar i hela världen. Publiken blir så mycket större, vilket jag tycker är roligt.

Ingen »superdad«

I dagarna är det dags för Johan och hans fru att få ett till barn. De kommer även den här gången att dela lika på föräldraledigheten. Johan menar även att han har lärt sig mycket från sist då han var pappaledig.

– Det finns saker jag förhoppningsvis gör bättre den här gången. Jag har framför allt lärt mig att inte vara så stressad över att göra fel. Jag är ingen »superdad«. Det är genom att göra fel som man lär sig saker.

Men några fler bilder av pappor blir det nog inte för Johan just nu.

– Jag måste hitta något nytt projekt, säger han.