Kom loss och ställ ut!

Visst är det enkelt att slänga över sina bildfiler på en hårddisk eller dvd, men tro inte att arbetet slutar med det. Vart femte till tionde år måste bilderna flyttas över till ett nytt medium. Funkar det är det skönt, men börjar det strula kan det blir svårt att rädda bilderna. Det är då utskrifterna kommer in i bilden. Bra bläckstråleutskrifter kan hålla upp till trehundra år enligt tillverkarna. Även om det är säljarmoms på den uppgiften innebär rätt förvarade bilder att det går att ta del av bilderna under väldigt många år utan att det krävs något som helst arbete.

Att skriva ut bilder är inte bara ett sätt att bevara sina bästa bilder till eftervärlden utan ett fantastiskt sätt att ta del av bilder och kommunicera.

Varje gång jag skriver ut mina bilder slås jag av hur mycket mer jag får ut av att titta på mina bilder på papper än på skärmen. Det blir en annan lyster i tonerna och bilden blir mer levande. Och bara känslan att hålla i ett fint papper.

Allt för många håller sina bilder för sig själva. Själv har jag ofta tyckt att det inte är lönt att skriva ut mina bilder. Jag har tyckt att jag har bättre bilder på gång. Jag har också tyckt att det varit lite egocentriskt att ha mina egna bilder på väggarna och hellre satt upp andras.

Och att ta steget till att ställa ut mina bilder har känts ännu mer främmande. Dels för att jag låtit Jante komma till tals och dels för att jag inte brukar göra fotoprojekt.

Som ett sätt att ta tjuren vid hornen för mig och för andra börjar i detta nummer en serie i tre delar om att ställa ut. Jag följer bildgruppen Agitera som jobbar med att ta fram en utställning med porträtt. Jag hoppas att du ska lära dig en del av deras sätt att jobba och tänka. Och kanske kommer både du och jag loss och gör en egen utställning.

Magnus Fröderberg, chefredaktör