Lång väntan på unik Panna

Panasonic L1 är en kamera som många väntat på eftersom den lovar så mycket. Den väcker känslor av nostalgi och klassisk seriös fotografering á la Leica.

När vår chefredaktör Göran Segeholm intervjuade fotografen Micke Berg som under flera decennier fotograferat med Leica M-kameror berättade Micke att han var sugen på Panasonic L1. Sökaren sitter ju placerad på samma ställe som på en Leica M och det gummerade greppet påminner en del om Leica R.

I avsaknaden av digitala systemkameror från Leica till överkomligt pris har säkert Panasonic sneglat på alla leicamän som söker ett digitalt substitut för Leicaflex SL eller Leica R8. Till hjälp har Panasonic fått Leica att konstruera en trevlig och ljusstark normalzoom med bildstabilisering. Tittar vi sedan på kamerans baksida finns här knappar och kontroller i mängder som borde tillfredsställa de mest teknikintresserade.

PanL1-2.jpg

Liksom Olympus E-330 har L1 "live view" som gör att man kan använda skärmen som sökare.

Med sin design och sitt koncept har Panasonic lyckats få många nyfikna på deras första systemkamera. Men någon har hällt sirap i kameran!

Tankarna flyger runt i mitt huvud. Har Olympus-teknikerna lämnat Panasonic-teknikerna i sticket? Är det nått fel på det här exemplaret? Eller har Panasonic inte kompetensen att göra en modern systemkamera? Om det senare är sant så är de inte ensamma. Fujifilm har inte heller lyckats helt och hållet med sin proffskamera S3 Pro. Den segar enormt om man kör råformat.

"Prova att ta en bild i råläge, släpp avtryckaren och försök sedan ta en bild till" säger vår testansvarige Anders Wånell och ler lite illmarigt. Jag trycker av, släpper upp fingret och ... en klunk kaffe ... en till klunk kaffe ... och sen går det att ta ytterligare en bild. Visserligen dricker jag kaffe lika snabbt som en febersjuk dricker vatten i Sahara, men L1:an är likväl segare, mycket segare, än något annat jag testat. Ungefär sex sekunder mellan bilderna uppskattar Anders att det tar.

Göran, the boss, ser lite bedrövad ut när L1 kommer på tal. "Det är tråkigt när man blir så besviken på en kamera" säger han. "En del kameror har man inga förväntningar på, men L1:an lovade stort".

Jag tröstar Göran med att sluta tjata på honom att testblogga om L1:an. Istället gör jag det. Göran får blogga om Pentax K100D och de roliga pannkaksgluggarna.

Kanske har vi fått ett ofärdigt exemplar av pannan. Vi ska kolla upp det med Panasonics produktchef innan vi kommer för långt i testet.

PanL1-3.jpg

Leicazoomen har hög ljusstyrka och bildstabilisering. Passar även till Olympus modeller.

Tack och lov är inte allt trist med nya Panasonic L1. Paketobjektivet från Leica är en trevlig bekantskap. Jag gillar den klassiska Leica R-designen och gluggen ger äntligen bildstabilisering åt fourthirds-systemet. Ljusstyrkan på 2,8-3,5 ger tillsammans med stabiliseringen objektivet ett stort användningsområde.

Den leicavane noterar dock genast att gluggen ser Leica ut men känns inte Leica. Klart bättre än alla andra paketzoomamar jag provat, men ändå inte leicanivå. Bländarringen är alldeles för slapp och plastig. Resten av objektivet är bättre, men... Jag tror ändå att de flesta kommer att vara mer än nöjda med objektivet. Det är ju trots allt inte leicapris...

Med den mörka sökaren hos Panasonic L1 (och brodern Olympus E-330) sätter jag hellre leicazoomen på en Olympus E-500 tillsvidare. Om L1 kan snabbas upp kanske den återfår sin charm.