Märkligt bokfynd på fotomässan

Fotoböcker har alltid haft en särskild dragningskraft hos mig. Så stor att de gjorde mig till fotograf.

När jag började fotografera i mellanstadiet hade jag ingen kamera utan fotograferade bara lite med mammas och pappas kameror på sommaren. Lusten att fotografera hölls vid liv av pappas alla fotoböcker och fototidningar.

Det var dessa böcker som formade min bildsmak, så att jag är förtjust i 70-talets dokumentära bilder är knappast en överraskning. Den bok jag minns mest och helst är Ralph Nykvist bok "I Sverige". En bok fylld med gatubilder. Gissa vad jag fotograferar helst?

Därför var fotomässans bokbord bland det första jag kollade in. De stora lastpallarna fyllda Max Ström-böcker gav jag inte många sekunders ögonkast. Nya dussintitlar i travar. Dessutom står de flesta redan hemma i bokhyllan. Men så var där en bok som fångade mitt intresse.

Den danska pressfotografen Henrik Saxgren har gett ut en tjock bok om invandrare i de Skandinavien. Jag ska erkänna att jag mest köpte den på namnet. Henrik Saxgren är en favorit. Men boken är bra, så jag ångrar inte mitt köp.

På de vanliga borden låg mindre travar av lite äldre böcker. Där fanns också den klassiska boken "Rost" av David som jag är bekant med från min pappas bokhylla. De ville ha 600 kronor för den tunna, men kända boken.

Enligt Per Lindström, tidigare bildchef på Sydsvenskan, är fotoböcker som regel en bra investering. Han menar att av 20 böcker behåller 18 sitt värde, en tappar sitt värde och en ökar i värde.

Per är fotoboksamlare. Själv vill jag inte kalla mig det, än. Och jag investerar absolut inte i fotoböcker. Det gör kanske inte Per heller, men han har i alla fall reflekterat över värdet i böckerna.

Utan att tänka på värdet, men väl priset (man ska ju ha råd också), så köpte jag Gerry Johanssons bok "Sverige". Gerry är också en av min barndoms favoritfotografer. En bok av Anders Petersen slank också ned. Lite dyrt blev det, men de tog ju kort.

I den trånga gången invid bokbordet stötte jag ihop med fotografen och konstvetaren Georg Sessler. Han berättade stolt om sin roman som handlar om hur han och hans familj flydde från Ungern för 50 år sedan. Jag frågade honom om han inte gett ut en bok om bajs också?

- Jodå, skrattade Georg. Det var i början av 90-talet, 1993. Jag hade gjort en bok om toaletter men saknade en snygg omslagsbild. Att fotografera bajs blev den naturliga fortsättningen. Jag fotograferade med storformat, 8 gånger 10 tums negativformat.

Georg lyfter undan några andra böcker på bordet och där ligger den, "Human Calligraphy".

- Det är inte så många som köpt boken, det är mest kockar som tycker att det är kul att ge den till kollegor.

Jag bläddrar i boken. Bajsbilderna är faktiskt inte alls äckliga. Efter en stund tycker jag faktiskt att bilderna är rätt fina.

Georg visar mig på humorn i boken. Längst bak står vad varje bild innehåller, makaronisallad, oxfilé...

Jag får ett ex av boken, dedicerad så klart. Georg verkar fatta att jag uppskattar boken. Tydligen är det inte så många andra som gjort det.