Med nya D40 är Nikon med i flugviktsmatchen

Nikon har ett rykte om sig att bygga rejäla systemkameror. Inte lika små och lätta som exempelvis Canon EOS 400D och Olympus E-400, utan lite mer att hålla i. Nikons minsta digitala systemkamera hittills, Nikon D50, känns betydligt större än konkurrenternas minstingar.

Men nu har Nikon bestämt sig för att vara med och slåss om kunderna som vill ha en riktigt liten och lätt systemkamera. Idag lanseras Nikon D40 som är företagets minsta digitala systemkamera hittills. Om man räknar bort handgreppet är den inte större än Olympus E-400, och bara femtio gram tyngre.

Precis som Olympus har Nikon gjort en ny version av sin billigaste normalzoom - en 18-55/3,5-5,6 - för att ytterligare få ner vikten och storleken på kameran som helhet. Ändå känns den nya zoomen bättre byggd än den som lanserades samtidigt med Nikon D50 för ett och ett halvt år sedan.

För att få ner storleken på kameran har Nikon tagit bort den autofokusmotor som sitter i alla andra nikonmodeller. Det betyder att de enda objektiv som fungerar med autofokus är de med inbyggd motor, alltså de som kallas AF-S på nikonspråk.

Autofokusmodulen är helt ny och kallas Multicam 530. Till skillnad från föregångaren D50 har den bara tre mätpunkter istället för fem. Hastigheten känns dräglig, men är långtifrån den snabba reaktionen hos storebror Nikon D80 som också har hela elva mätpunkter.

Nikon D40 är en snäll kamera. När man slår på den utan att ta av linsskyddet på objektivet blinkar det inte bara ett gåtfullt "error" som på många andra kameror. Istället står det klart och tydligt på den stora displayen "För mörkt att fotografera". Det har jag aldrig sett förut på en systemkamera.

Över huvud taget har kameran på vissa punkter mer gemensamt med Nikons enklare coolpixkameror än de andra systemkamerorna. I läget för helautomatik visar displayen med grafiska bilder hur bländaren blir mindre och slutartiden kortare när jag riktar kameran ut genom fönstret istället för inåt konferensrummet. Det är inte olikt den typen av pedagogiska teckningar som finns i många nybörjarböcker i fotografi.

Trots att kameran är så liten och jag har normalstora manshänder känns den helt okey att hålla i. Inte på långa vägar lika ergonomisk som en D80 eller D200, men tillräckligt för att jag inte ska irritera mig. Av naturliga skäl har Nikon sparat in på antalet knappar på kamerans baksida, så vissa funktioner är inte lika lättillgängliga som på de större kamerorna.

I gengäld finns en programmerbar knapp för genvägar bekvämt placerad vid vänster tumme. Där kan fotografen exempelvis placera funktionen för vitbalans och få den första nikonkameran där man kan göra en förinställning av vitbalansen utan att ta kameran från ögat. Nikon D40 har precis som Nikon D50 bara en inmatningsratt, och den sitter vid höger tumme.

I likhet med konkurrenterna i minstingklassen har Nikon gjort sig av med den svartvita LCD-skärmen på kamerans ovansida och förlitar sig bara på 2.5-tumsskärmen på baksidan. Den är av god kvalitet med bra betraktningsvinkel och hög upplösning.

Bildsensorn liknar i allt väsentligt den som sitter i Nikon D70s och har sex miljoner bildpunkter. Det är modigt av Nikon att låta Canon och Olympus få övertaget i megapixelracet i lättviktsklassen. De har båda tio miljoner bildpunkter i sina kameror.

Å andra sidan erbjuder Nikon kameran till väldigt lågt pris. Det rekommenderade priset med normalobjektiv är 6990 kronor, vilket i praktiken bör betyda att konsumenten kan hitta den för 6500 kronor i butik. Till en början kommer D40 bara att säljas i paket med objektiv, antingen med endast det nya 18-55 eller med Nikon 55-200 som ett ytterligare komplement.

I Sverige börjar kameran säljas i början av december.