Mikael Pilstrand - Fångar vågen

För Mikael Pilstrand började det vid tolv års ålder. Då ställde han sig för första gången på en windsurfingbräda och allt kändes rätt för honom.

MIKAEL PILSTRAND

Ålder 40 år

Familj Fru och två barn

Bor Varberg

Gör Reklamfotograf

Aktuell med Svart vatten

Utrustning Canon EOS-1D Mark IV och 5D Mark II. Ser fram emot att byta till 1D X.

Har ett flertal objektiv, allt mellan 14mm/2,8 och 300/2,8. Använder Pro 7b-blixtar.

Webbsida www.mikaelpilstrand.com,

www.svartvatten.com

Under en resa till Maui i början av 90-talet upptäckte han vågsurfingen och sedan dess har han framför allt stått på brädor utan segel.

– Det tog över hela mitt liv. Många människor har nog en grej i livet som har fört dem åt ett visst håll, i varje beslut de tar. För mig har det varit surfingen, det är en otroligt viktig del av mitt liv, säger Mikael.

Kämpiga år i början

Fotograferandet är Mikaels andra passion i livet. Han lånade ofta sin pappas kamera när han var yngre. Och när han väl fick råd att köpa en egen var det skidfotografering som intresserade honom mest.

– Jag drev en bar i Chamonix i början av 2000-talet och då fotade jag många duktiga skidåkare. Det var lite som att vi hjälpte varandra, de fick sponsorer tack vare bilderna och jag kunder.

2002 valde Mikael att satsa heltid som fotograf, även om det var tufft.

– Det var många kämpiga år i början då jag inte tjänade så mycket. Jag fick jobba hårt för att få igång verksamheten.

I dag är Mikael reklamfotograf, bosatt i Varberg. Som småbarnspappa är det svårt att vara borta från hemmet under längre perioder, därför har det blivit färre skidfotograferingar.

– För att få bra skidbilder måste man pricka in de dagar då förutsättningarna är bra. Det är svårt att konkurrera med fotografer som inte har barn, skrattar Mikael.

Beroende av vädret

Med »Svart vatten« har Mikael förenat sina två passioner surfing och foto, och gjort vad han själv kallar för »en personlig bok«.

– Det känns overkligt men väldigt skoj nu när boken har kommit ut. De första bilderna togs 2009. Då kände jag på mig att jag ville göra något, men visste inte riktigt vad.

Så småningom började idén till en bok ta form och Mikael bestämde sig för att jobba mer fokuserat med projektet under förra året, då de flesta bilderna togs.

– Surfarna visste inte till en början vad jag höll på med. Jag ville inte prata om projektet innan boken kändes realistisk. Med surfing är man så beroende av vädret – helt plötsligt kanske det inte blåser på tre månader.

Men Mikael hade tur. 2011 blev ett bra år för surfing i Sverige. De sista bilderna togs så sent som i slutet av december, och då var det fortfarande ganska varmt i luften. Men i vattnet är det förstås kallt.

– Efter vissa fotograferingar var det knappt att jag kunde gå när jag kom upp på land. Jag ligger ju i vattnet hela tiden till skillnad från surfarna.

Först använde Mikael en undervattenspåse men gick ganska snart över till att jobba med ett undervattenshus från Aquatech, i vilket han hade sin Canon EOS 1D Mark IV. När han var ute i vattnet tog han alla bilderna med objektivet inställt på 16 mm.

– Jag sa till surfarna att komma nära mig. Ett par gånger blev jag överkörd, men jag hade hjälm på mig.

Har underexponerat mycket

I flera av bilderna spelar vattnet en viktig roll, ytstrukturen hamnar ofta i förgrunden.

– Att jobba med ytan var något jag upptäckte under en ganska dålig dag i Varberg. Jag simmade runt och labbade utan att det gav något resultat. Men så fick jag en spännande bild på surfaren Markus Boman som jag blev väldigt nöjd med. Tonen i den bilden fick sedan ligga till grund för hela projektet.

Bilden som blev något av en referens innehåller mycket svart vatten. Att fota surfbilder som på Hawaii, med turkost vatten och varmt ljus, var ju aldrig ett alternativ. Därför valde Mikael att fokusera på det svenska, med resultatet att det blev ganska hårt kopierade bilder som nästan går åt det svart-vita hållet.

– Jag har dessutom underexponerat ganska mycket eftersom jag ville använda en liten bländare och få ett stort skärpedjup. Slutartiden hade jag inställd på minst en 1/800 sekund. Med de inställningarna fick jag bilderna att se ut så som jag hade tänkt med en ganska mustig ton.

Får kämpa för varje sekund

I boken porträtteras åtta surfare, med texter av Tony Kammari – även han en surfare. När Mikael var ute och jobbade såg han alltid till att ha med sig en eller två surfare.

– Kommer jag till stranden och det är magiskt så vill jag inte missa ögonblicket på grund av att det inte finns någon surfare. Dessutom behövde jag personer som jag kunde styra lite över för att få de bilder jag behövde.

Men det som visade sig bli svårast för Mikael var att fotografera porträttbilderna.

– Alla surfare var ju så ivriga att komma ut på vattnet hela tiden. Det är häftigt med det tydliga engagemang som de här killarna har. Och det är den drivkraften jag har velat visa upp, att vågsurfing i Sverige är kallt, jävligt och att man får kämpa för varje sekund på brädan.