Nyhet
"Nä, jag brukar inte göra nakenbilder på Carola..."
...men tydligen är det sånt vi bildbehandlare pysslar med när vi inte klonar sönder bilder från något krig eller snor copyrightade foton. I alla fall att döma av frågorna jag brukar få när jag berättar att jag arbetar som retuschör. Jo, just det. Jag bidrar förstås också till det skeva kvinnoidealet. Och så byter jag ut himlar. Hela dagarna.
Publicerad
Annons
Lite får jag nog skylla mig själv. Ibland försvarar jag mig utan att ens ha blivit ifrågasatt. Börjar babbla om allt jag inte gör istället för att prata om det väsentliga. Se bara på rubriken för det här inlägget. Dessutom säger jag ofta att jag är "photoshoppare". Gissar att det har en ganska oseriös klang. På de punkterna kan jag bättra mig, men frågan är hur mycket det hjälper.
När frågorna beror på okunskap är det bara att gilla läget. Jag kan inte begära att mina släktingar och bekanta ska ha stenkoll på vad photoshoppning och retuschering innebär i praktiken. Men vad tror ni händer när jag träffar fotografer? De och jag spelar väl i samma lag? Pffft. Även om jag exkluderar alla som öppet visar sitt förakt kan jag väldigt ofta ana en obehaglig pretto-attityd. Vibbarna kan ungefär vara: "Jaja, lilla gubben. Lek du med ditt datorprogram så ägnar vi oss åt den ädla fotografkonsten så länge". Det är som att fotografer ser sig själva som konsertpianister medan vi bildbehandlare spelar trummor på mammas eller pappas (genuspoäng!) kastruller.
Annons
Vad beror detta på? Är det jag som har dåligt självförtroende? Eller tar fotografer sig själva på för stort allvar? Jag vet inte. Jag hoppas bara att synen på bildbehandlaren som en liten perifer hjälpreda snart suddas ut. Nog borde vi väl kunna ha lika stor respekt för varandras hantverk?
Läs mer:
- Anders Jensen ny bloggare på KameraBild
