När penseln inte räcker till

– Jag har alltid varit intresserad av konst.

Redan som väldigt liten minns jag att jag uppskattade surrealistiska tavlor. Att något kunde vara vackert utan att egentligen föreställa något, berättar han.

Det hela tog fart på riktigt när Maths fick sin första praoplats hos konstnären Svante Rydberg. Då började han måla och höll på med det ett tag. Trots flera glada tillrop från vänner och bekanta var han själv aldrig helt nöjd med sina alster. Så 1994 köpte han sin första systemkamera och efter ett tag insåg Maths att han kunde uttrycka sig så som han ville med hjälp av kameran istället för med penseln.

– I början blev det mycket svartvitt och jag stod i labbet och slabbade. Ett tag jobbade jag i en fotoaffär och efter ett tag fick jag ett frilanskontrakt med den lokala Ludvika Tidning, berättar Maths.

I tre-fyra års tid jobbade han i perioder åt tidningen som pressfotograf, något han gillade.

– Det var roligt och något jag definitivt skulle vilja göra igen, men nu för tiden är det svårt att få den typen av jobb. Det är oftast de skrivande reportrarna som fotograferar allt själva. Det finns väl inte så mycket pengar längre.

Maths gillar att arbeta med sina bilder i datorn, men det får inte se för photoshopat ut när de är klara. Han gillar processen att plocka fram bilder ur råmaterialet, nästan som i mörkrummet. Många bilder arbetas om i flera omgångar innan han är helt nöjd.

– Båda vinnarbilderna har jag suttit med i många vändor men jag är egentligen inte helt nöjd med dem fortfarande.

Maths avslöjar att han inte har så bra ordning på sina bilder så han sitter ofta och går igenom gamla mappar med bilder och hittar bilder han tidigare inte gillade men fastnar för lite senare.

– Något måste jag ju ha tänkt rätt eftersom jag tog bilden då och gillar den nu, men det är intressant att bilderna man tidigare inte gillat kan falla en i smaken senare.

Av den anledningen låter han ofta bilderna ligga ett tag innan han ger sig på dem i datorn, så det har inte bara med oordningen att göra. Men givetvis sker det ibland också lite snabbare reaktion på bilderna, vinnarbilderna i Grand Prix säger Maths att han kände direkt att de blev bra. Att han spenderar mycket tid framför datorn med sina bilder förstår man när han berättar att det händer att han börjat ge sig på en mapp med bilder på kvällen och sen inte slutat förrän han inser att det börjar bli ljust och fåglarna kvittrar.

Maths försöker alltid ha med sig en kamera, likt många blir han frustrerad av att missa bilder i vardagen.

– Det är alltid surt när man ser bilder som inte blir något för att man inte plockat med sig kameran.

Att han ofta har med sig kameran leder till att Maths fotograferar många olika saker. Är han i Stockholm och hälsar på blir det mycket gatufoto, är han hemma kan det bli naturbilder, eller bilsport. Lite vad som faller honom in helt enkelt. Men när jag frågar om man kan se någon röd tråd genom hans bilder säger han så här:

– Det är ofta människor med i mina bilder och det är sällan arrangerat. Det ska se naturligt ut.

Inspirationen kommer från olika håll, men bland de olika källorna han hämtar från nämner han fotografer som Sally Mann och Jan Saudek men också olika konstnärer, bland annat Pablo Picasso.

– Jag gillar hans förmåga att skapa något vackert i något som inte nödvändigtvis föreställer något, beskriver Maths sin förtjusning för den surrealistiska konsten.

När jag pratar med Maths har han just skaffat sig en ny kamera, han bytte in sin vinst i Grand Prix 2012 mot en ny Nikon D600.

– Den känns riktigt bra. Jag har alltid fotograferat med Nikon så det var kul att kunna gå upp ett snäpp. Framför allt är brusegenskaperna mycket bättre, så nu kan jag fotografera i mörkare miljöer än tidigare och ändå få bra resultat, berättar han om sin utrustning.

Grand Prix är inte den enda fototävling Maths varit framgångsrik i, tidigare har han vunnit bland annat en månadsfinal i European Photo Awards. Han säger själv att han brukar skicka in bilder till lite olika tävlingar. Och det blir ett år till i Grand Prix.

– Självklart, det här var ju skitkul!