Nyhet
Norrskenet – vad är det egentligen vi ser?
Den här artikeln förklarar skillnaden mellan vad kameran ser, och vad ögat ser. Och varför. Dessutom med norrsken som exempel fotat från lite sydligare breddgrader än vanligtvis. Och - är norrsken verkligen grönt, lila och så vackert som de tusentals bilder visar?
Publicerad
Först. 2015 var ett bra norrskensår. Vi hade flera spektakulära norrskensutbrott över Sverige, ja över hela landet. Inte ett öga var torrt bland såväl nyfrälsta som luttrade norrskensentusiaster. ”Alla” började prata om norrskenschanser och då - som nu - fanns det ett sug efter en härlig norrskensupplevelse nära sitt hem, kanske i de småländska skogarna, eller strax norr om Göteborg.
Här någonstans föddes också diskussionen och en frågeställning kring vad som var fotografiskt norrsken och synligt norrsken.Det korta svaret är förstås nej - norrsken ser inte ut som på bilderna. Det längre svaret är lite komplext, men ack så intressant. Och mest troligt är svaret också kopplat till vem som ser norrskenet.
Ögat består kortfattat av två typer av synceller som skickar signaler till vårt syncentra i hjärnan. Tack vare tapparna ser vi färg, med hjälp av stavarna ser vi ljus. Du kanske har tänkt på det förut, men väl ute på landsbygden, eller någon mycket dunkel miljö i din stad, så ser du nära nog i svartvitt. Färgerna finns - förstås, men ögat prioriterar ljuskänsligheten, snarare färgseendet. Vårt mörkerseende är faktiskt ganska ok. Efter att ha varit i mörker i ca 20 minuter, kan de flesta faktiskt navigera ganska bra under en stjärnhimmel, utan att gå in i grannens elstängsel.
Kameran, däremot har en färgseende sensor, som endast begränsas av dynamiskt omfång och signalbrus. Ju högre du måste förstärka kamerans ljus genom att höja ISO, desto brusigare blir bilden och omfånget försämras avsevärt, ja också färgerna. Genom att sätta kameran på stativ, och släppa in ljus under ett par sekunder så får du en ren och relativt brusfri bild - full av färg.
Sammantaget innebär ovanstående att norrsken behöver bli starkt för att färgseendet ska börja gå igång. Och här, hävdar jag, finns det en unik skillnad mellan människor. Vissa tycks ha lite känsligare tappar, som går igång och registrerar färg långt tidigare en andras ögon.Mina, tillexempel, behöver rejäla norrsken för att spraka igång och se grönt. Bilden i artikeln försöker illustrera det - så längt det är möjligt. Till höger, ungefär vad ögat såg. Jo, jag anade grönt, men absolut inte så mycket som kamerans originalfil (längst till vänster) och absolut inte som mittenbilden, som har redigerats lätt.
Förstå mig rätt. Jag har också sett norrsken i färger, men - extremt sällan, och aldrig så färgglatt som kameran tar fram.
Så - varför denna artikel? Som nyfrälst eller luttrad norrskensjägare söder om Piteälven ska du inte bli besviken om du inte ser norrskenets färger alla gånger. Det är faktiskt en rejält häftig upplevelse ändå. Som här, natten mot 17 oktober 2015. Som långsamt brinnande, fladdrande gardiner in himlen vandrade detta norrsken över norra horisonten över ett stilla hav. En show som endast stördes av mina busvisslingar och tjoanden, ekandes över Östersjön.
