Olympus E-410: Liten och lätt – främst för friluftsfolk

Text och foto: Magnus Fröderberg

MED NÅGRA ÅRS mellanrum brukar jag utsätta mig för en veckas fjällvandring. Om jag i dag skulle välja en kamera att ta med mig på turen skulle valet falla på en Olympus E-410 med normal- och telezoom.

Det är knappast en slump att Olympus avstod från att delta på Fotomässan i Jönköping och i stället satsade på vildmarksmässorna. Olympus starkaste kort är de små kamerorna och lätta, nätta objektiven, precis som på 1970-talet. Och vem tilltalas av låg vikt mer än friluftsmänniskor?

Nytt under skalet

Redan förgångaren E-400 fick stor uppmärksamhet för sin retro-design à la 1970-1980-tal och för den låga vikten, blott 645 gram med objektiv. Vid en snabb blick är det inte lätt att se vad som är nytt med Olympus E-410. Inte heller vid en närmare titt är det säkert att man upptäcker nyheterna. Ändå är skillnaderna mot föregångaren E-400 påtagliga. Men nyheterna sitter under skalet.

Att ändra på formen från föregångaren vore bara dumt. Olympus har lyckats hitta en smidig och smäcker form som trots avsaknaden av batterigrepp ligger bra i handen, åtminstone med lättare objektiv. Designen med avtrycket på ovansidan av kameran påminner om den klassiska kameraformen som dominerade under 1970-talet. Och det fungerar än.

lagvinkel.jpg

Skärmen som sökare. Det blir lättare att fotografera i låg vinkel eller hög vinkel när skärmen används som sökare. Tyvärr tar det lång tid från avtryck till bild i det här läget.

Liten kvick rackare

Olympus har alltså hittat rätt yttre form. Hur är det då med insidan? Enligt Olympus ska E-410 ha en ny generation av processor som ska göra kameran snabbare. Och visst går det undan. E-410 är en liten kvick rackare och saknar irriterande fördröjningar. Alla menymanövrar går i en rasande fart och bildvisningen tvekar aldrig att visa nästa bild. Även serietagningen smattrar på med tre bilder per sekund. Tyvärr är bufferten väl begränsad även om den också förbättrats. Vid några tillfällen upplevde jag korta stopp när bufferten fyllts, trots att jag fotograferade i jpg-läge.

Sport- och pressfoto är inte tänkt som kamerans främsta användningsområden så det gör inte så mycket att bufferten har sina begränsningar. Samtidigt är det ändå värt att notera eftersom flera konkurrerande kameror har obegränsad serietagning i jpg-läge.

Skärmen som sökare

Den största nyheten under skalet är utan tvekan möjligheten att fotografera med skärmen som sökare. Det är en självklar funktion på en kompaktkamera, men inte helt enkelt att få till på en system-kamera där både spegel och slutare sitter i vägen för sensorn.

E-410 är den andra kameran från Olympus som erbjuder denna funktion som kallas "live-view" eller "live-lcd" av tillverkarna. Jag kallar det skärmsökare. Den första modellen var E-330, men den tekniska lösningen är olik.

På E-330 är lösningen ganska krånglig. I E-330 satte Olympus två sensorer, en för att generera skärmbilden och en för att fotografera med. Fast det gick att använda fotosensorn också via en omkopplare. Samma system sitter i Panasonic L1 och dess Leicaklon.

Konstruktionen med dubbla sensorer tog plats och kameran blev stor och klumpig. Den vanliga optiska sökaren blev dessutom väldigt mörk. En klumpig kamera var inte vad Olympus ville ha. Läge att tänka om alltså.

Den enklaste lösningen är att fälla upp spegeln och öppna slutaren. Det kräver dock att sensorn är optimerad för att användas på det sättet, för annars går batterierna snabbt åt. Sensorn med 10,0 miljoner effektiva pixlar från Matsushita (läs: Panasonic) uppges vara konstruerad för att kunna generera en skärmbild under lång tid utan att kräva för mycket ström.

Bilden som visas på skärmen är inte högupplöst som vid bildvisning av redan tagna bilder vilket gör att det är svårt att bedömma skärpan utan att zooma in i bilden. Antagligen är detta en eftergift för att spara ström.

Bra för stativfoto

I grundläget autofokuserar inte kameran när skärmen används som sökare. Det krävs att af-l/ae-l-knappen trycks in för att auto-fokusen ska aktiveras. Då används inte den vanliga autofokusmodulen utan sensorn. Det har både sina för- och nackdelar.

Fördelen är att hela sensorytan kan användas. Om kameran exempelvis är monterad på ett stativ kan skärpan ställas var som helst i bilden utan att kameran behöver ändras i läge. För att helt säkerställa att skärpan sitter kan man zooma in det område där skärpan ska ställas.

Nackdelen är att autofokusen får svårt att fungera i svagt ljus. Även en vanlig autofokusmodul kräver viss mängd ljus, men sen-sorns autofokusfunktion kräver mer ljus för att fungera.

Jag tycker att det är irriterande att man ska behöva aktivera autofokusen med en särskild knapp när skärmen ska användas som sökare. Många kommer säkert att få oskarpa bilder innan de lärt sig hur kameran fungerar.

Mest irriterande är ändå att tiden mellan avtryck och tagen bild är mödosamt lång. Flera gånger hann jag ta ner kameran innan bilden tagits. Andra gånger råkade jag ändra kameran lite i position under den långa blackouten. Live-sökaren fungerar alltså bäst när kameran är på stativ.

glitter.jpg

Hög upplösning. Inget fel på skärpan, tvärtom. Olympus E-410 levererar skarpa bilder med hög upplösning. Det här motivet klarar ingen kamera utan exponeringskompensation, inte heller E-410.

Mindre sensor - liten sökare

Så här långt in i texten är det läge att påpeka att Olympus använder sig av en mindre sensor än de flesta andra digitala systemkameror. Formatet kallas fourthirds och ytan är ungefär hälften så stor som det vanliga APS-C-formatet som exempelvis Pentax, Sony, Nikon och vissa Canonmodeller använder sig av. aps-c är i sin tur ungefär hälften så stort som småbildsformatet som används i bland annat Canon Eos 5D.

En tydlig skillnad mot aps-c och småbildsformatet är att fourthirds har andra proportioner som är mindre smalt, ungefär som en standard tv-bild.

Även om proportionerna hos forthirds är 4:3 kommer faktiskt inte namnet på formatet därifrån. I stället är det storleken på sensorn som har namngett formatet.

För den som är van att fotografera med småbildsformatet eller APS-C känns det ovant i början. Men efter en stund upptäckte jag att det ofta var lättare att komponera med ett format som är mindre långsmalt. Exempelvis tycker jag att porträtt ofta fungerar bättre med fourthirds-proportioner.

Tyvärr gör den lilla sensorn sig påmind när jag sätter den optiska sökaren mot ögat. Sökarbilden är liten, klart mindre än en ordinär APS-C-kamera och mycket mindre än en modell som Nikon D80. Olympus måste hitta en lösning för att göra sökarbilden större.

greent.jpg

Dynamiskt omfång. Det här motivet hade fått betydligt bättre teckning med negativ film eller med Fujifilm S5 Pro som vi testade nyligen. Olympus presterar ungefär som övriga kameror i sin klass när det gäller dynamiskt omfång.

Enkel hantering

Förutom den lilla sökarbilden och det något omständliga förfarandet vid fotografering med skärmen som sökare finns det inte mycket att anmärka på hanteringen av kameran.

Olympus E-410 är enkel att manövrera med få och väl utplacerade knappar och rattar. Pekfingret hamnar direkt på avtryckarknappen och det är lätt att sätta på kameran med tummen. Programvalsratten är lite trög men det är bara positivt - liten risk för att vrida runt den oavsiktligt.

Knappen för exponeringskompensation är ovanligt välplacerad intill avtrycket, föredömligt. Endast knappen för autofokus- och exponeringslås känns lite dåligt placerad. Antagligen har Olympus gömt den lite för att ovana fotografer inte ska komma åt knappen av misstag.

De flesta inställningar går att göra med två sätt, på systemkamerasätt och på kompaktkamerasätt. Välj själv beroende på vad du är van vid. Den som fotograferat mycket med systemkameror uppskattar säkert att vred och rattar sitter där man förväntar sig.

Är man i stället van vid att fotografera med kompaktkamera kan man ställa in i stort sett allt via skärmen på baksidan av kameran. Denna egenskap delar E-410 med Nikon D40 och D40X, men E-410 är inte lika grafisk och pedagogisk utan kräver lite större förkunskaper.

Mest likt Nikons D40-modeller fungerar E-410 när programvalsratten står på "scene". Då visas pedagogiska bildexempel när man väljer mellan olika motivprogram. Hela 20 olika motivprogram bjuder kameran på.

front2.jpg

Litet grepp är inget problem om man håller sig till Olympus lättare objektiv. Kameran ligger faktiskt riktigt bra i handen.

back.jpg

Skärmsökaren är den största nyheten på Olympus E-410. Visst fungerar det att använda skärmen som sökare, men kameran bör helst stå på stativ då.

Rejält byggd

Kameran känns rejäl trots att den är byggd i plast - hög kvalitetskänsla med andra ord. Paketobjektivet 14-42/3,5-5,6 känns bättre byggd än flera konkurrenters paketobjektiv. Inga oroväckande glapp och mjuk känsla i zoomringen. Den manuella fokusringen är helt klart överlägsen alla konkurrenter i den här klassen av billiga zoomobjektiv. Det är tydligt att kvalitetskänsla och design blir allt viktigare för försäljningen.

En anmärkning till hittar vi dock. Den vanliga autofokusen hade gärna fått vara lite bättre och mer avancerad. Jag fotograferade med E-410 parallellt med en Canon Eos 30D och upptäckte att Canonkameran hade betydligt lättare för att fokusera i motljus. Eos 30D är en dyrare kamera men samma autofokusmodul sitter i den billigare modellen Eos 400D. Även i svagt ljus visade sig E-410 ha svårare att fokusera än Canonkameran.

Att det bara går att välja på tre fokuspunkter känns lite snålt 2007. Välja och välja förresten, för att byta fokuspunkt måste man ta kameran från ögat och gå in i menyn. Det blir till att välja mittpunkten eller välja autoläget.

Godkänt brus

En liten sensor med många pixlar brukar innebär problem med brus vid högre Iso. Max-iso för E-410 är 1600. Bruset hålls stånget med kamerans brusreducering till priset av något förlorad detaljåtergivning om vi jämför med Canon Eos 400D. Bruset är mindre störande än hos tidigare modeller som E-500 och Iso 1600-läget är fullt användbart då ljuset är svagt.

Eftersom Olympus E-410 har en låg vikt och liten storlek bör kameran också jämföras med större kompaktkameror. Dessa har uteslutande betydligt mindre sensorer än E-410 och skillnaden i brus är väldigt stor till fördel för Olympus E-410.

iso1600.jpg

Okej brus. Jag upplever att Olympus blivit bättre på brus. Skillnaden mot kameror med sensorer i APS-C-format är liten. Bruset är inte längre Olympus akilleshäl. Det nyfödda fölet på bilden vilar ut efter en hård första dag i livet.

Stort skärpedjup

Storleken på sensorn påverkar inte vara sökarbilden, bruset och det dynamiska omfånget. Även skärpedjupet skiljer. En liten sensor ger större skärpe-djup än en kamera med större sensor. För att förklara hur det kommer sig får du tänka dig att du har en kamera med större sensor och sedan flyttar över objektivet till kameran med den mindre sensorn. För att få samma utsnitt måste man backa med kameran med den lilla sensorn. Och på längre avstånd blir skärpedjupet större.

I verkligheten använder kameran med mindre sensor en kortare brännvidd för att få samma utsnitt vid samma avstånd. På kompaktkameror är skärpedjupet så stort att det är svårt att få till snygg oskärpa i bakgrunden.

Om ett större skärpedjup är en fördel eller nackdel är individuellt. Porträtt och modefotografer önskar ofta kort skärpedjup, eller snyggt skärpesläpp, som en del säger. Men för landskapsfotografen är det i stället största möjliga skärpedjup som gäller många gånger. Jag gissar att friluftsmänniskor ofta tar landskapsbilder så det stora skärpedjupet är nog inte så fel på den här kameran.

fol.jpg

Inbyggd blixt. Här är blixten räddningen för bilden i det hårda motljuset. Autofokusen hade stora problem med att hitta skärpan.

Får godkänt

Med ett något högre brus än hos många andra systemkameror följer också ett mindre dynamiskt omfång. Vid några tillfällen märkte jag att kameran kritade ut de ljusa bildpartierna mer än jag är van vid med kameror med större sensorer. Men det ska vara ett kritiskt öga för att upptäcka det.

I fullautoläget förstärks färgmättnaden och kontrasten. Dessutom lägger kameran på lite skärpa. Detta är inte optimalt om man vill vaska ur högsta möjliga bildkvalitet, men många tycker att det ger tilltalande bilder direkt ur kameran. I stort sett alla kompaktkameror fungerar så här.

Den som är van att bildbehandla sina bilder bör prova att ställa mer kontrast, skärpa och mättnad för att få bästa möjliga utgångsläge vid bildbehandlingen.

Olympus E-410 får godkänt för bildkvaliteten. Några egentliga brister finns inte, men det finns andra kameror med ännu bättre bildkvalitet. De flesta som köper en Olympus E-410 kommer säkert att vara nöjd med bildkvaliteten. Jämför man mot en kompaktkamera är kvalitetsvinsten påtaglig.

Lockar med låg vikt

Det börjar bli dags att summera intrycken kring Olympus E-410. För den som tänker gå från digitalkompakt till systemkamera kan E-410 locka med sin låga vikt och litenhet. Men i den lätta klassen lurar även Nikon D40 och D40x med nästan lika lätt och nätt format. Nikon D40-modellerna har dessutom bättre sökare och högre bildkvalitet, men är framför allt ännu enklare att hantera.

För den som vill bygga ett något större system med flera objektiv har Olympus en god chans att locka med en svårslagen totalvikt. Exempelvis finns telezoomen 40-150/4-5,6 med en vikt på otroligt låga 220 gram. Detta objektiv kommer antagligen att säljas i paket med E-410 och normalzoomen 14-42/3,5-5,6. Ska vi kalla det för ett fjällkit?

fotoklubbigt.jpg

Fin färgåtergivning. I fullautomatikläget ger Olympus E-410 knalliga färger och uppskärpta bildfiler. Bra för den som inte vill behandla sina bilder i datorn, men inget för den som vill ha full kontroll och naturtrogna färger. Tack och lov går det att ställa ner mättnad och kontrast.

I Olympus intressanta objektivprogram finns många andra objektiv som kan locka med kompakta mått eller hög ljusstyrka. Min favorit är det lilla makrotelet 50/2 som är både litet och ljusstarkt.

Men hur jag än vrider och vänder på lilla E-410 kan jag inte komma ifrån att kameran saknar inbyggd bildstabilisering. Denna viktiga funktion har Pentax och Sony på de flesta av sina modeller. Det verkar inte heller som att Olympus med sitt väl utbyggda objektivprogram kommer att satsa på att bygga in stabiliseringen i objektiven som Canon och Nikon gör. I stället blir det till att vänta omkring en månad då storebror E-510 kommer. E-510 kommer att ha inbyggd bildstabilisering, men tyvärr blir kamerahuset större och tyngre.

SLUTSATSEN ÄR ATT Olympus E-410 är en kamera för den som sätter storlek och vikt högst på prioriteringslistan. Men ta en titt på Nikon D40x innan du bestämmer dig. -

minneskort.jpg

Trots litenheten rymmer Olympus E-410 två olika typer av minneskort. Små xD-kort och stora CF-kort. Men varför inte skrota de ovanliga xD-korten till förmån för SD-kort som nästan alla tillverkare använder sig av idag?

normavanc.jpg

Normalt och avancerat menyläge.

skarm1.jpg

Skärmsökaren ger en lägre upplöst bild än när man tittar på redan tagna bilder. Efter avtryck blir det mörkt i en dryg sekund innan bilden tas.

skarm2.jpg

"Scen"-programmet låter dig välja mellan ett tjugotal olika program. Kameran ger tydliga bildexempel på vad som kan åstadkommas.

Betyget - Olympus E-410

BETYGSATT I KLASS: SYSTEM

- Bildkvalitet 6/10

- Byggkvalitet 6/10

- ErgonomiLogik 7/10

- Mångsidighet 7/10

- Valuta för pengarna 7/10

SNITTBETYG: 6,6

REK.PRIS: 7 000 kronor

Styrkor

-

Minst och lättast bland systemkamerorna

- Bra objektivprogram

- Skärmen kan användas som sökare

Svagheter

- Saknar inbyggd bildstabilisering

- För liten optisk sökare

- Omodern autofokus

Så satte vi betyget

Bildkvalitet 6

Bildkvaliteten är godkänd men de flesta systemkameror ger lägre brus och större dynamiskt omfång. En tumregel är att E-410 ger ett steg kraftigare brus än en APS-C-kamera som Canon Eos 400D. Vid ISO 800 ger alltså E-410 ett brus som vid ISO 1600 på en normal kamera med APS-C-sensor.

Byggkvalitet 6

Trots en viss plastighet ger kameran en rejäl känsla. Skalan går upp till tunga proffskameror i metall så betyget blir ändå inte högre.

ErgonomiLogik 7

Avsaknaden av ett handgrepp gör inget när liten och lätt optik används men blir ett problem om tyngre objektiv sätts på. Den lilla sökaren är en starkt minus. AFL/AE-L-knappen hade gärna fått en bättre placering och ratten med okularjusteringen är för lätt att oavsiktiligt snurra på. Menysystemet är fiffigt och snabbjobbat, men inte lika lättbegripligt som hos Nikons D40-modeller.

Mångsidighet 7

Den här kameran köps för sin låga vikt och sitt nätta format. Om kameran är lätt att ta med ökar mångsidigheten. Att kunna använda skärmen som sökare är praktiskt för många naturfotografer som söker annorlunda vinklar eller har kameran på stativ. Det högra bruset och avsaknaden av inbyggd bildstabilisering minskar å andra sidan mångsidigheten. Betyget blir ett snäpp högre än för föregångaren.

Valuta för pengarna 7

Om inte Nikon D40 och D40x kommit hade E-410 förtjänat ett stegs högre betyg än E-400 för sin skärmsökarfunktion, men nu har konkurrensen hårdnat i flugviktsklassen.

FÖR VEM?

Hur bra är OLYMPUS E-410 för dig som vill ha...

...något lättanvänt 10/10

...lyxfinesser 6/10

...maunell kontroll 8/10

...proffsfunktioner 6/10

Extra bra för sig som behöver...

...en lätt kamera att ha med på fritiden.

LÄS MERA:

- Specifikationen för Olympus E-410 hittar du i Kameraguiden.

- Testblogg om E-410.

TITTA OCKSÅ PÅ:

- Nikon D40X - Kameran som kan tala med ovana