Pär Bäckstrand: Porträtt med knorr

Pär Bäckstrand är precis hemkommen från Hamburg där han gjort ett reklamjobb och suttit i en massa möten och visat sin portfolio. Han befinner sig mestadels i Stockholm, men Hamburg och den tyska agenten där tar honom stundtals dit. Jobben där är kanske inte så värst mycket annorlunda mot det han gör i Sverige, förutom att budgetarna kan vara lite större.

PÄR BÄCKSTRAND

Född 1967.

Gör Fotar reklam och redaktionella bilder.

Utbildning GFU ett år.

Utrustning ”Nu plåtar jag med Hasselblad H2D med P45-bakstycke, men kameror har jag till förbannelse, den analoga utrustningen ligger bara kvar i skåpet – Mamiya RZ, Hasselblad 503CX, Sinar P2… Nu lägger jag däremot på korn så att bilderna får lite filmkänsla.”

Webbsidor www.parbackstrand.com, www.vol.se (svensk agent), www.tankmanagement.de (tysk agent)

Bildmässigt handlar det om samma sak – porträtt i miljö med lite knorr, såväl redaktionellt som reklam.

–  Jag gillar att twista till det lite, då kan jag trigga mig själv så att det blir roligare, säger Pär Bäckstrand. Men det blir svårare och svårare med åren. Man måste själv tycka att det är kul. Jag gör bilder jag själv vill se.

Ett signum är att Pär placerar de personer han porträtterar i oväntade miljöer. Som en bild på Håkan Hellström där Pär hittade en plats med gamla cirkusvagnar.

Ett annat signum är kontraster. tv-profilen Rickard Olsson, känd som programledare för bland annat Bingolotto och Vem vet mest, framstår för det mesta lite som en svärmorsdröm. En snäll pojke med vältrimmat hår.

–  Då är det skönare att göra så här, säger Pär och bläddrar fram till bilden på Rickard där han kastar sig ner i en pool i kostym och ett martiniglas i handen.

–  Han var öppen för vad som helst och först var planen att han skulle ligga på en uppblåsbar madrass med en martini. Sen testade vi det här några gånger och det blev bra.

Vilket för oss in på ett tredje signum – det finns ofta rörelse i Pärs porträtt. Signum nummer fyra är lite dramatik, gärna i form av mörka himlar och sotiga partier.

–  Det måste hända någonting och jag gillar när det blir dramatiskt. Jag gillar lite ruffigare miljöer också, men de blir svårare och svårare att hitta. I Stockholm har jag varit på så många ställen redan.

Dramatiken behöver inte vara sotsvarta moln. Det kan också vara något personen gör. Eller det i kombination med en dramatisk himmel och kräm i de mörka tonerna i bilden.

Hittar han inga miljöer bygger han upp scenerna i studio. Och ibland är miljön tilldelad så att säga. I portfolioboken dyker ett porträtt på Stellan Skarsgård upp. Stellan har precis spelat in filmen King Arthur. Disney, som står bakom filmen, har tilldelat Pär 30-40 minuter med skådespelaren och hänvisat dem till ett konferensrum på ett hotell för att ta bilden.

–  Jag visste dagen innan att det inte skulle fungera så jag hyrde toppsviten med terrass på samma hotell i stället. Man får ta det ett steg längre.

Flera komiker har fått sig själva avbildade av Pär Bäckstrand – Henrik Dorsin, Robert Gustafsson, Johan Rheborg, David Batra, Henrik Schyffert med flera.

–  Komiker är lätta på ett sätt om de spelar sina roller, det är väldigt lätt för komiker att vara roliga på bild. Men Robert Gustafsson är svår för man kan göra så mycket. Man tänker på alla hans karaktärer. Sen läste jag om hans uppväxt och plåtade honom på landet på en moppe.

–  En människa som är väldigt folkkär är annars oftast roligare att göra lite mer hård, lite tuffare.

–  Ofta kan man googla dem och se hur det blivit porträtterade tidigare för att inte göra samma sak.

Henrik Dorsin har Pär fotograferat flera gånger. I en bild kombinerar han flera av sina signum. I grunden är porträttet ganska enkelt där komikern står framför en bil rätt upp och ner. Twisten är slipsen och kaffet som far åt motsatt håll från varandra. Dramatiken den rejält oroväckande himmeln.

För redaktionella jobb styr Pär det mesta. Vid reklamjobb är han styrd från reklambyrån. Inga konstigheter – så är det för det mesta för en fotograf. Men som det även kan vara för andra fotografer, så köper de en stil som fotografen står för, i det här fallet Pär Bäckstrands stil.

Vägen till stilen går via ett jobb som golvläggare i Växjö, ett år på gfu i Stockholm, en resa till Japan, Hultsfred och skivbolaget Virgin.

–  Jag hade plåtat lite interiör och annat för japanska magasin när jag var där. Sen träffade jag och en kompis i Japan på tjejen som hade hand om pressackrediteringarna till Hultsfredsfestivalen. Egentligen var det för sent för att söka fotopass dit, men vi provade och sa att vi var från japanska magasin.

Med fotopassen i händerna åkte de dit och plåtade artister – The Hives, Soundtrack of our Lives, The Ark och Latin Kings var bland annat där. Det gav sig så pass bra att Dogge i Latin Kings, då på skivbolaget Virgin, ville ha lite bilder. Pär gick dit och visade några bilder. Två veckor senare fick han åka med på The Arks turné och ta pressbilder.

–  Sen började jag plåta fler band på Virgin som Weeping Willows och Melody Club. Jag gjorde något skivomslag för The Ark också.

Virginsvängen gav Pär en helt annan portfolio att arbeta med. Innan resan till Japan hade han mest plåtat mat, interiör och vad som helst som kom i hans väg. Med den nya uppsättningen bilder gick han ut till flera magasin. Och fick jobb för Café, Plaza, Plaza Kvinna och King för att nämna några.

–  Café gjorde jag väldigt mycket jobb – plåtade kändisar – för under tre års tid.

Och för att göra en längre historia så här kort – på den vägen är det.

En väg som också kantas av företagsporträtt, men »det är inte så mycket att titta på«, förklarar han kort.

Till sist får Pär frågan vad knepet är:

–  Det viktigaste är att ha en kontakt före fotograferingen. Fem minuter på telefonen kvällen innan räcker. Jag brukar alltid fråga om de själva har några idéer som jag kan spinna vidare på. När jag pratade med den politiska tv-kommentatorn KG Bergström berättade han att han spelade tennis tre gånger i veckan. Då åkte vi till tennisbanan och plåtade honom där.

–  Men jag skissar alltid så att mitt team vet vad de ska göra och de jag plåtar också vet det. Sen kanske det inte alltid blir som skissen, men det är bra att ha en plan.