Pepp, ångest och många frågor

Det är många frågor, lite ångest, men en massa pepp i luften nu. Att under sju veckor få göra projekt i Sverige om vad man vill är lyx. Det finns inga riktlinjer, det enda vi fick höra var "det ska utföras inom Sveriges gränser". Någon slopar sin dyra digitalkamera och tar en gammal analog istället, någon bosätter sig långt ute i skogen, långt ifrån kommersen medan själv har jag, som några andra, styrt projektet till sin hemstad.

Året på ön har för mig öppnat upp ögonen för det som varit självklart förut. Det är inte bara den tekniska delen vi fått lära oss under det första året. Den är viktig, men att bli nyfiken och att tillåta sig känna känslor för det självklara och gömda är minst lika viktigt, om inte viktigare.

Jag har smått börjat mitt projekt. Har knappt fotat, bara betraktat och umgåtts för att de ska känna sig bekväma bredvid mig och kameran. Det är nog det svåraste, att de jag fotar inte gör sig till utan att de fortsätter vara sig själva. Och för det behövs det tid, hoppas 7 veckor räcker.

Nu ska jag iväg och fortsätta projektet. Nackdelen med mitt projekt, där jag följer ett elitlag i basket, är att jag känner mig kort och fet hela tiden! Igår pratade jag med en kille som hade 10 storlekar större skor än mig. Men jag hävde mig genom att säga att han skulle få grymma problem med tåhäng om han ställde sig på en snowboard

robert2.jpg

/Robert Henriksson, Nordens Fotoskola - Biskops-Arnö

Läs mer:

- Robert Henriksson bloggar från Nordens Fotoskola, del 1

- Lise Hallén bloggar från Fridhems Folkhögskola, del 2