Prylnyhet

Cirkeln sluten med Leica M9

UPPDATERAD. Äntligen har Leica lyckats med det som många leicaentusiaster väntat på i flera - att anpassa en digital småbildssensor till de klassiska Leica M-husen. Det har inte varit en lätt match.

Mirolinserna i hörnen är anpassade för att fånga maximalt med ljus, även om ljuset kommer snett mot linsen.

Den stora och i stort sett enda nyheten med Leica M9 är att kameran fått en CCD-sensor i småbildsformat på 18 megapixel. I övrigt är kameran mycket lik Leica M8.2. Det innebär klassisk Leica M-form, vertikalt gående tyst metallslutare och synktid på 1/180s.

Tyvärr är skärmen fortfarande bara på 2,5 tum med en upplösning på 230.000 pixlar.

Sökaren har en förstoring på 0,68x. Den analoga motsvarigheten M7 har 0,72x med möjlighet att välja 0,58x eller 0,85x beroende på om man fotograferar mest med vidvinkel eller tele. Några liknande alternativ till M9 finna inte.

Det finns några yttre skillnader mellan M8/M8.2 och M9. Den senare saknar fönstret som indikerar batterikraft och återstående bildantal.Denna info får man instället på skärmen. Glaset till skärmen är till skillnad mot M8.2 inte av safirglas. Båda dessa förändringar är gjorde för att spara pengar.

På tidsratten saknas automatikläget S för nybörjare som finns på M8.2. Men samma funktion finns dock som tillval i menyn. På ratten finns nu istället en möjlighet att välja 8 sekunders exponeringstid.

"Protect"-knappen har bytt funktion och är nu märkt "ISO". Detta gör det enklare och snabbare att byta känslighet. Blixtskon är silverfärgad som på M8. M8.2 har svart blixtsko.

I mjukvaran har det tillkommit en möjlighet att automatiskt eller manuellt ställa in vilket objektiv som används för att kamerans mjukvara ska veta hur den ska kompensera för vinjettering. Tidigare var äldre objektiv tvugna att kodas för att ge denna funktion med M8 och M8.2.

Nu räcker det med att manuellt ange vilket objektiv som sitter på kameran. All ny optik är kodad. Även ett flertal andra inställningar har tillkommit i menyn.

Det kan tyckas enkelt att trycka in en småbildssensor (fullformat) i Leicas M-hus. Storleken på sensorn och filmrutan är ju lika stor. Problemet är att avståndet mellan film/sensorplanet och det bakre linselementet är kortare än på de flesta andra systemkameror.

Ljusets vinkel mot sensorns kanter blir därför brant. Om ljuset når de ljusupptagande diodernas mikolinser snett kan det uppstå ljusbortfall. Bildens hörn kan alltså bli alltför mörka.

Med film är det korta avståndet inget problem och det är lättare att konstruera kraftiga vidvinklar om de kan sticka långt in i kamerakroppen.

Leica har jobbat på tre plan för att minska problemet med ljusbortfall i hörnen:

- Objektivprogrammet har anpassats under 2000-talet för att inte det ska finnas några objektiv som sticker lång in i kamerahuset.

- Objektiven har försetts med digitala koder så att de digitala kamerahuset kan kompensera för ljusbortfall i hörnen rätt beroende på objektiv. Äldre objektiv kan kodas i efterhand.

- Mikrolinserna i hörnen av sensorytan har gjorts så att de fångar upp snett inkommande ljus bättre än konventionella mikrolinser.

Kameran säljs tillsammans med Adobe Lightroom 2. Riktpriset ISverige är satt till 62.500 kronor.