Prylnyhet
Serietagningens utveckling
I dag imponeras vi stort av seriebildstagning med upp till 14 bilder per sekund. Men egentligen är det bara den digitala dataskyfflingen vi borde imponeras av – hastigheten uppnåddes redan 1984 för det analoga småbildsformatet.
Publicerad
Med kompaktkameror har man de senaste åren fått möjlighet att ta korta bildserier med många bilder i sekunden. Det här är något nytt som kom när det började bli CMOS-sensorer i kompaktkamerorna. Casio EX-F1 var först 2008 och Ricoh också tidiga (CX1 kom 2009).
Tittar vi på systemkameror kan vi istället se tillbaka på »filmtiden« och konstatera att bildfrekvensen inte skämdes för sig. Nikon F3 med motor kom 1980 och klarar 6 bilder/s. Nikon F5 (1996) ligger på 8 bilder/s och Canon Eos-1V (2000) med särskilda batterier kommer upp i hela 10 bilder/s. Det utan en fast halvgenomskinlig spegel.
Annars byggde Canon en specialmodell med fast spegel till OS i Los Angeles 1984. Ett riktigt monster där motor och batteri gör kameran tre gånger så hög. Men så smattrar den också på med 14 bilder/s.
Appropå OS så verkade tv-producenterna vid Londonspelen förtjusta i sina filmkameror som det gick att få väldigt snygga slow motion-repriser från. Riktigt till den nivån kommer man förstås inte med en vanlig kompaktkamera, men »slow motion-filmning« (eller höghastighetsfilmning) finns nu i riktigt många modeller.
Ju högre bildfrekvens (det vill säga långsammare uppspelning av den verkliga hastigheten), desto lägre upplösning på filmen. Oftast är inte heller filmen lika skarp. Detta rimligen på grund av att datamängden blir för hög när det ska hanteras så många bilder i sekunden vid inspelningen.
På samma sätt finns det i en del kompaktkameror lägen för serier av lågupplösta stillbilder som går att få med ruggigt många bilder i sekunden. Nikons långzoomare P510 kan till exempel fota 60 tremegapixelbilder med 120 bilder/s. Med full upplösning ligger Casio fortfarande i täten med ZR-modellerna som klarar att lagra 30 bilder på en sekund. De andra tillverkarna ligger kring tio bilder på en sekund. Sedan tar det stopp.
För att få en rejäl buffert behöver man gå till systemkamerorna och helst proffsmodellerna. Med Canon Eos-1D X och Nikon D4 kan man fota jpeg-bilder i över tio sekunder med högsta serietagningshastighet.
