Shootout med andan i halsen

Rolle på Canon fick sina telefoner varma innan vi fick till shootouten. När kommer kameran? Hörrududu, kameran skulle ju ha kommit idag? Kommer gluggarna med som ni lovat?

Vi tvingades utverka en extra dag från Nikon. Men timmarna gick utan att vi hörde något från Canon. Halv tolv kunde Anders Sävås meddela att kameran anlänt till deras huvudkontor. Vi tvingades fråga: "Kan du skicka med ett laddat batteri så att vi slipper lägga tid på att ladda?". Anders var tveksam, men hittade till slut ett battteri.

Efter lunch fanns alla canonprylar på plats. Snabbt fästes remmar och objektiven packades upp. Innan det var dags att gå ut och testfotografera ville Göran Segeholm se hur stora sökarna var. Nikon D3 och Canon Eos 1Ds mark III har lika stora sensorer. Frågan är om det innebär att sökarna är lika stora. Göran tog upp canonkameran till ögat.

- Jag kan direkt säga att sökaren är större. Canon verkar ha lagt in en förstoringslins för sökarens kanter är lite lätt böjda.

För att kunna fälla ett säkert omdöme tar Göran upp båda kamerorna till ögonen. En komisk uppenbarelse. Särskilt som de båda kamerorna är utrustade med iögonfallande 14 millimetersobjektiv.

Ljuset faller snabbt i december och vi bestämmer oss för att ta testbilderna i konstljus för att få samma mängd ljus på alla bilder. Så vi kastar oss in i en taxi med ordern att köra till Storkyrkan i Gamla Stan. Sankt Göran och draken får utgöra testmotiv när vi försöker få fram skillnader i upplösning, brus och dynamiskt omfång. Förutom D3 och 1Ds mark III har v i med oss Canon Eos 5D och därmed alla kameror med småbildsensorer på marknaden.

Vi tar 5 bilder med en tredjedels steg exponeringsvariation vid varje hela iso-steg. För Nikon D3 innebär det 40 exponeringar. Det visar sig att Eos 1Ds mark III är smidigare än de andra kamerorna. Det räcker med ett tryck på avtryckaren för att ta en hel serie med 5 alternativexponeringar. För en inredningsfotograf är det en bekväm finess.

Vi hinner precis ta den sista exponeringen när en kvinna kommer och påpekar att man inte får fotografera i kyrkan. Ett märkligt påstående med tanke på alla turister som står och blixtrar runt omkring oss. Vi tjafsar inte, bilderna är ju redan tagna.

Att hitta ett lämpligt motiv för att testa objektiven visar sig svårare. När vi kommit ut ur kyrkan öser regnet ned och nästan allt dagsljus är borta. Vi söker ett plant motiv med räta linjer som är konstant belyst. Sådana motiv finns främst inomhus, men då msåte man be om lov. Det hinner vi inte.

Räddningen blir Kungsträdgårdens tunnelbanestation där vi hittar en hiss som är inramad med röda fönster. Perfekt. På en halvtimme fotograferar vi oss igenom de olika objektiven på olika brännvidder och med olika bländare. Men varför finns det inte ett testfoto-mode i kamerorna som automatiskt tar en exponeringsstege från största till minsta bländare för alla oss som fotograferar tegelväggar och hissdörrar?!