Sony A700: Lätt tungviktare

När Sony höll presskonferens i Stockholm för några dagar sedan fick jag en stund med den nya semiproffskameran A700. Det första intrycket är att kameran är genomarbetad på de flesta punkter. Dessutom ska Sony har cred för att de visar upp en i det närmaste färdig kamera. I alla fall så pass klar att vi får ta bilder med kameran och ta med dessa bilder därifrån. Så är det sällan när tillverkare släpper nya systemkameror. Klämma och känna, javisst, men inte mer än så, brukar vara devisen.

A700 ligger ett snäpp över A100 och det märks. Det Sony kallar Quick navigation är faktiskt quick. Med höger tumme ändrar man lätt Iso och andra vanliga inställningar. Ett tryck på Fn-knappen, lite rattande med joysticken eller den bakre/främre ratten och så ett okej-tryck.

Med vertikalgreppet är det lika enkelt. Vertikalgreppet är utrustat med de vanligaste knapparna och reglagen. Dessutom vrider sig skärmbilden med kameran i vertikalläge. Greppet känns i stort sett likadant som när du håller i kameran horisontellt.

Sony påpekar gärna att magnesiumlegeringen på A700 gör huset starkt, men fortfarande utan att göra kameran tung. Och A700 väger också mindre än både Nikon D300 (900 gram utan batterier) och Canon Eos 40D (820 gram utan batterier). A700 väger 690 gram utan batterier och minneskort. Med vertikalgreppet på blir kameran naturligtvis tyngre, men vertikalgreppet är så pass skönt och ergonomiskt att kameran fortfarande känns smidig att använda.

En fördel med A700 är den inbyggda bildstabiliseringen som ska funka med alla objektiv från Sony och Konica Minolta. Från A100 har stabiliseringseffekten förbättrats till 2,5-4,0 steg.

Förvirringen mellan punkter och pixlar (dots and pixels) är stor runt om i världen. En förvirring som tillverkarna gärna anspelar på i sin marknadsföring. Skärmen på Sony A700 har 921 000 punkter, men du får dela det med tre för att komma åt antalet pixlar. Antalet punkter eller dots anger hur många röda, gröna och blå punkter det finns. En pixel består av röd, en grön och en blå punkt. Upplösningen i pixlar på A700 är således 307 000. Vilket fortfarande är en bra siffra. Enligt presentationen har skärmen på A700 fyra gånger högre upplösning och 2,8 gånger högre kontrast jämfört med A100. Klart är i alla fall att skärmen ger ett bra intryck.

Sony har också arbetat på att det ska vara lättare att se skärmen i starkt solsken. LCD-tekniken har de lånat från sina tv-apparater. Men Sony kopplar ihop kamera och tv på andra sätt också.

En tv är inställd för rörlig bild. Photo-tv läget anpassar tv:n för visning av stillbilder. Såklart fungerar detta allra bäst om du har en platt-tv från Sony.

- Vi vill visa stillbilder på stora skärmar och få känslan av diabildsvisning, säger Ola Gustafsson på Sony.

På presskonferensen försöker de visa på vilken skillnad det blir, men 15 meter från skärmen ser jag knappast någon märkbar skillnad.

- Ja, ni kanske måste sitta lite närmare för att se, säger någon från Sony.

En trevlig detalj är indikationen på hur mycket batteri som återstår. Förutom den obligatoriska stapeln visas hur mycket batterikapacitet som är kvar i procent. Må hända en liten pyttedetalj, men ack så bra.

Ljudet är en annan trevlig detalj. Sonys första systemkamera A100 skränade rätt rejält när man knäppte av. På A700 är ljudet betydligt behagligare.

Någon längre stund med A700 fick jag inte. Ett längre test av kameran kommer.

TESTBILDER

Bilderna är tagna med objektivet DT 16-105mm F3,5-5,6 i P-läge och i råformat. Bilderna har inte redigerats förutom att de har konverterats till jpeg i Camera Raw 4.2.

- Iso 100

- Iso 400

- Iso 800

- Iso 1600