Sony A700 till test

Det mest slående med Sony A700 är greppet och skärmen. Det finns ingen kamera på marknaden med lika skulpturerat grepp, samtidigt gör det kameran allt annat än diskret. Monterar du dessutom på det kraftiga batterigreppet får du ett lika avancerat grepp för höjdavtryck med joystick och samma knappar som på kameran.

Skärmen är skarpare än något annat på marknaden. Det är troligen samma skärm som kommer på Nikon D300 och D3 och den har en upplösning på drygt 900 000 bildpunkter. Skillnaden mot Canons lika stora 3-tums skärm är väldigt stor. Canonskärmen med cirka 300 000 bildpunkter känns inte alls lika skarp. Sonyskärmen imponerar också med generös betraktningsvinkel i alla led.

Utrustad med Zeiss-objektivet 16-80/3,5-4,5 får man ett slagkraftigt paket i litet format. Den här zoomen ger rejäl vidvinkel motsvarande 24 mm i småbildsformatet och tele motsvarande 120 mm. Ändå är zoomen kompakt. Med kamerans inbyggda bildstabilisering blir inte heller ljussvagheten besvärande.

Jag har använt kameran en del på iso 6400 och kan säga - det är användbart.

Smällande slutarljud

Sony borde ha lyssnat på kritiken mot A100 och jobbat mer med slutarljudet (egentligen ljud från spegelmekanismen). Canon dämpade ljudet rejält i generationsskiftet från Eos 30D till Eos 40D. Sony A700 smäller lite väl högt.

5 bilder i sekunden är inte illa och var tills nyligen topprestanda i den högre konsumentklassen. Både Nikon D200 och Canon Eos 30D höll denna hastighet. Nu har Canon och Nikon flyttat fram sina positioner med snabbare modeller. Nikons lösning är att göra det möjligt att använda Nikon D3-batteriet i D300:ans batterigrepp och därmed få extra kraft till högre bildfrekvens. Sony har inte kommit på samma smarta idé och kan därför tappa en och annan skjutglad fotograf som kund.