TEST: Canon Eos 1Ds mark III

CANON EOS 1Ds MARK III är en helt nykonstruerad kamera jämfört med sin föregångare 1Ds mark II trots att de har ett liknande utseende.

För den som redan har en mark II:a och funderar på om det är lönt att byta upp till Mark III kan jag direkt säga att skillnaderna mellan modellerna mer handlar om hantering än bildkvalitet.

Om s:et i 1Ds står för studio eller special låter jag vara osagt. Många ser kameran som en studiokamera, men det stämmer inte. Den första 1Ds-modellen trivdes inte så bra med höga Iso och blev många studiofotografers första digitalkamera. Men med ljuset under kontroll gav kameran en utmärkt bildkvalitet som duger än idag.

Med mark II-uppdateringen hände mycket innanför skalet. Fast just skalet var nästan identiskt. Antalet megapixel gick från 11 till 16, men framför allt blev högiso-egenskaperna mycket bättre och tillsammans med en större buffert blev kameran allround. Exempelvis ingår 1Ds mark II i DN-fotografernas grundutrustning och används till det mesta.

Mark III slår inte upp dörrarna på samma sätt, men den är enklare och smidigare att arbeta med än sin föregångare. Den viktigaste nyheten är skärmsökaren.

frontback.jpg

1. Greppet är rejält, men varför inte lika skönt och bra som hos Eos 1V HS?

2. Skärmen är stor, men inte så högupplöst. Sony och Nikon har tredubbla upplösningen.

3. Större sökarbild än sina småbildskonkurrenter, men inte i mellanformatsklass.

4. Skärmsökaren aktiveras med SET-knappen. Tyvärr går det inte att få autofokus med AF-ON-knappen som med Eos 40D när skärmsökaren är aktiv.

Skärmsökare ger bättre skärpa

Det är lätt att tro att en skärmsökare (live-view) är en nybörjarfiness för kompaktkameravana, men det är tvärtom. Fler nybörjare borde upptäcka det fina med en optisk sökare och fler proffs borde prova fördelarna med en skärmsökare.

Skärmsökaren har två styrkor. Du kan ställa skärpan var som helst i bilden utan att behöva flytta kameran och du kan jobba med 5 eller 10 gångers förstoring. Precisionen blir överlägsen både autofokusen och den manuella skärpeinställningen med hjälp av sökaren.

Bäst görs detta med kameran på stativ med stillastående motiv, men även i andra situationer kan man ha nytta av att kunna ställa in skärpan manuellt med hög förstoring. Jag har vid flera tillfällen fotograferat med ljusstark optik i så pass svagt ljus att autofokusen haft stora problem. Då var det enklare att istället använda skärmsökare. Dessutom blir kameran tystare vid exponeringen eftersom spegeln redan är uppfälld.

Tyvärr har skärmsökaren en brist. På Eos 40D fälls spegeln snabbt upp och skärpan ställs in om man trycker på af-on-knappen. Så fungerar det inte med 1Ds mark III. I?stället behöver man trycka på set-knappen för att fälla upp spegeln, ställa in skärpan och sedan trycka på set-knappen igen.

För stativfotografen gör inte det här så mycket, men för exempelvis reportage- eller naturfotografer som använder skärmsökare för att de har svårt att komma åt den vanliga sökaren är det ett problem.

Nu behövs det inte längre ett dubbelgrepp för att ändra kamerans inställningar. Tidigare gällde principen för 1D-serien att man skulle trycka ner funktionsknappen med en finger och samtidigt snurra på en inmatningsratt. Nu fungerar 1Ds mark III (och syskonet 1D mark III) precis som alla andra Canonmodeller, eller övriga kameror på marknaden för den delen. Man trycker, sedan vrider man. Visst kan man säga att kameran blivit något mindre säker mot oavsiktliga ändringar, men samtidigt går det lättare att manövrera kameran med en hand. Och har man exempelvis en Eos 5D som andrakamera blir inte skillnaden i manövrering lika stor.

En naturligt steg i förenklingsprocessen har varit att reducera antalet knappar på baksidan och framför allt placera ut dem på ett mer ergonomiskt sätt. Åtta knappar i två grupper har blivit fem knappar i tre grupper. Det blir överskådligare och risken att trycka fel är mindre.

Enklare meny

Menysystemet har gjorts om till den nya Canonstandard som redan finns hos Eos 40D och Eos 1D mark III. Det innebär att man använder joysticken (ännu en nyhet) för att hoppa mellan ett flertal flikar. Varje flik innehåller inte mer än som syns direkt.

Det bästa med det nya menysystemet är att man kan skapa sig en egen favoritflik med de viktigaste menyfunktionerna som formatering, spegellåsning, vitbalans med mera. Att nästan alltid bara behöva samma menyflik är en klar förbättring som gör fotograferingen smidigare.

Skärmen hos 1Ds mark II var blott 2 tum stor. 1D mark II fick en större skärm på 2,5 tum efter en tid och tilläggsbeteckningen N, men 1Ds mark II fick aldrig någon motsvarande uppdatering. Steget från 2-tum till 3-tum är stort, men tyvärr är inte skärmen så bra som den kunde varit.

Upplösningen på omkring 300?000 bildpunkter är för låg och bilden kan upplevas aningen oskarp. Det blir särskilt tydligt i en jämförelse med Nikon D3 där skärmen är lika stor, men har tre gånger så många bildpunkter.

ossian.jpg

En fördel med småbildsformatet är att det ger kortare skärpedjup än med mindre sensorer. Här används Canon EF 85/1,2 L USM och bländare 1,4.

Större sökarbild

Även sökarbilden har blivit större. Detta tycks ha skett genom att en förstoringslins satt in. Detta syns genom att bildens kanter är lite lätt böjda.

Jag kan bara spekulera i varför Canon gjort så här. Min gissning är att det är för att försöka mäta med sig med de stora sökarbilderna som mellanformatskamerorna ger, exempelvis Hasselblad H3D.

Förutom böjda linjer kan det bli svårare att få överblick. Det blir som att titta in i bilden, men inte riktigt få känsla för hela bilden. Ögat tvingas gå runt i bilden. Jag upplevde samma sak med Canon F-1 new för många år sedan.

Om den större sökarbilden är en fördel eller nackdel låter jag vara osagt, det är antagligen individuellt. Men varför kan Canon inte låta oss välja själv?

Tveklöst bättre är däremot batteriet. Canon har slängt ut de gamla tunga batterierna som hängt med sedan 90-talet och Eos 3. Det nya batteriet är mycket lättare och mindre. Det är faktiskt samma batteri som sitter i Nikon D3.

Tack vare det nya batteriet och några andra viktbesparingar har Mark III blivit nästan 200 gram lättare än sin föregångare.

Det går att hålla på länge att rada upp alla små förbättringar som gjorts, men jag ska bara nämna en till som vi upptäckte under testfotograferingen mot Nikon D3. Med mark III går det att ta en hel serie alternativexponeringar med bara ett tryck på avtryckaren. Detta är en trevlig finess för den som exempelvis arbetar med inredningsfotografering och vill ta en exponeringsstege med fem alternativ och en tredjedels stegs skillnad vardera för att sätta exponeringen exakt. Det är också toppen för den som jobbar med HDR.

kalas.jpg

Med skärmsökaren blir det enklare att fotografera i låga eller höga vinklar. Här har blixt blandats med befintligt ljus.

Dyr dröm

För många amatörfotografer är Eos 1Ds mark III en ouppnåelig dröm om den perfekta och superskarpa kameran. Stämmer den bilden?

Visst ger mark III:an högre upplösning än någon annan digital småbildskameran i?dag, samtidigt är skillnaderna i bildkvalitet mot en Eos 5D inte så stora. Skillnaden syns bara vid väldigt stora utskrifter eller vid väldigt stort och exklusivt tryck. Och då ska vi komma ihåg att Eos 5D funnits i 2,5 år på marknaden.

I?stället är det det helt professionella kamerahuset som kan locka dem som fotograferar natur eller reportage där påfrestningarna på kameran är stora.

Billigt alternativ

Hur är då 1Ds mark III som alternativ till en mellanformatskamera som Hasselblad H3D?

Svaret blir att mark III är billigare, smidigare och mer allround, men skillnaderna i bildkvalitet är stora.

Canons problem är (fortfarande) optiken. Vidvinklar räcker inte riktigt till. Nikon har med sin 14-24/2,8 visat att det går att göra riktigt bra vidvinkelzoomar. För ett år gjordes vidvinkelzoomen 16-35/2,8 om för att ge bättre kantskärpa. Trots att objektivet är nytt är det inte i klass med Nikons 14-24/2,8. Canons nya 14mm/2,8 II är däremot mer i klass.

Ändå är avståndet till kvaliteten hos Hasselblads vidvinklar stor.

Det är bara att hoppas att Canon inser sin brist och kommer med nya vidvinklar och uppdaterar normalzoomen 24-70/2,8 som lider av dålig kantskärpa.

För den som är sugen på en 1Ds mark III gäller det att vaska ut de bästa objektiven som kan matcha den högupplösta sensorn. Det gäller också att prova ut vilka bländare som ger bäst skärpa, använda stativ eller ljussätta helt med blixtljus för att får ut maximal bildkvalitet.

Ren känsla i bilderna

Med alla parametrar på sin sida levererar Eos 1Ds mark III fantastiska bildfiler upp till Iso 1600. Jag har tagit en hel del bilder med kameran i svagt ljus och det är slående hur bra bildkvaliteten blir med bra och ljusstark optik vid Iso 1600.

Det går att skriva ut Iso 1600-bilder i tämligen stora storlekar och ändå behålla en brusfri känsla. En bidragande orsak till detta är den höga upplösningen. Bildfilerna behöver inte dras upp lika mycket och därmed förstoras heller inte bruset lika mycket som med en kamera med lägre upplösning.

Även Iso 3200 ser väldigt bra ut, men här försvinner den magiskt rena känslan som finns i bilderna på lägre iso. Jämfört med sin föregångare är bildkvaliteten vid Iso 3200 klart förbättrad.

Slutsats

Canon Eos 1Ds mark III är en riktigt bra professionell kamera som kan användas till allehanda arbetsuppgifter. Det är handhavandet, hållbarheten och mångsidigheten som är kamerans stora styrka jämfört med mellanformatskamerorna.

Antagligen är det svårt att göra en kamera med bättre bildkvalitet i?dag med den här mängden pixlar utan att sensorn är större.

Bristerna ligger i?stället på optiksidan där Canon fortfarande saknar flera riktigt bra vidvinklar. Andra tillverkare har visat att det inte är en omöjlig uppgift att fylla hålen i objektivprogrammet.

Kontentan är att 1Ds-serien behåller sin ställning som småbild de luxe och mellanformat light.

Så satte vi betyget

Bildkvalitet 10

Den unikt höga upplösningen tillsammans med klart godkända Iso-prestanda är ett fungerande koncept som ger högsta betyg. Men det krävs bra optik.

Byggkvalitet 10

Det går att slå i spik med kameran...

Ergonomilogik 9

Eos 1Ds mark III är inte felfri. Det finns småsaker som kunde ha varit bättre. Exempelvis om kameran kunde fälla upp spegeln och ställa in skärpan när man trycker in knappen AF-ON (som på Eos 40D). Sedan är ju kameran trots allt rätt tung.

Mångsidighet 9

Mark III:an är inriktad på maximal upplösning och mindre allround än Nikon D3. Därför blir betyget ett steg mindre än för D3.

Prisvärde 7

Åttiotusen borde ge ett uselt prisvärde kan man tycka, och visst, det blir inte något toppbetyg. Men trots sitt pris är Canon Eos 1Ds mark III ett lågbudgetalternativ till de dyrare mellanformatskamerorna.

Snittbetyg: 9

- Specifikationen för Canon Eos 1Ds mark III hittar du här.

Konkurrenterna:

Nikon D3

Kan man försaka en gnutta upplösning ger Nikon D3 flera fördelar som större dynamiskt omfång och lägre brus.

Canon Eos 5D

Mycket billigare och lättare. Bildkvaliteten är inte långt efter. Kameran tål inte samma påfrestningar.

brus.jpg