TEST: Sony A200 - Hobbykamera till lågpris

Sony A200 ersätter A100 som instegsmodell i Sonys modellprogram. A200 är därför enklare än sina dyrare syskon, men skillnaderna är faktiskt inte så stora.

Andra veckan i januari presenterades A200 på CES-mässan i Las Vegas. I slutet av januari presenterades syskonen A300 och A350 på samma plats, men då hette mässan PMA.

De tre kamerorna är lika som trillingar. Om vi börjar med A200 så får du till en mer högupplöst och vinkelbar skärmsökare om du väljer A300 istället. Sista steget är A350 med samma skärmsökare som A300 men med 14 megapixel istället för 10.

Vi kan tala om tre varianter av samma kamera som alla riktar sig till nybörjare, familje- och semesterfotografer.

Sedan tidigare finns A700 som riktar sig till de mer avancerade hobbyfotograferna med fler funktioner och knappar än de små trillingarna. A700 har en sensor på 12 megapixel.

Det är ingen tvekan om att Sony satsar stort i år för att knipa tredjeplatsen på marknaden från Pentax.

Tystare spegel

Sony A200 härstammar i rakt nedstigande led från Konica Minolta Dynax 5D som sedan blev Sony A100. En sak som blivit klart bättre jämfört med de två tidigare modellerna är spegeln som inte längre smäller så irriterande högt. Nu ligger ljudnivån på medelnivå, men det är långt kvar till att bli lika tyst som de tystaste konkurrenterna.

Priskonkurrensen har ökat och möjligen är det därför som Sony frestats att ta bort skärpedjupsknappen. Att de dessutom tagit bort spegeluppfällningen när 2 sekunders självutlösning är obegripligt. Eftersom det är en mjukvarufråga finns det knappast några pengar att spara. Menar Sony att nybörjare inte begriper finessen och tror det är fel på kameran?

Kompetent kamera

Till skillnad mot exempelvis Nikon D60 har A200 stora tydliga knappar iso och självutläsare vilket gör kameran attraktiv för mer avancerade hobbyfotografer. Det går också lätt att exponeringskompensera, ställa in spotmätning och liknande.

Det är helt enkelt här Sony A200 har sin styrka. Kameran är både enkel för de som inte har så stora förkunskaper och fungerar även tillfredsställande för tämligen avancerade användare.

Men det hade kunnat vara lite enklare. Menyn är traditionellt textbaserad och kunde gärna blivit mer pedagogisk och grafisk á la Nikon D60.

Sony har ett överskådligt informationsläge där de visar hur kameran är inställd. Tyvärr går det inte att, som hos Olympus, ändra värdena direkt i infoläget utan man måste in i en annan meny. Olympus variant blir mer snabbjobbad.

1. Rejält grepp med gummiklädsel inger förtroende. Men Sony hade gärna fått klä kameran i mer gummi för känslans och greppets skull.

2. Fn-knappen döljer en mängd funktioner som vitbalans, mätmetod, autofokusläge med mera.

Kraftigt grepp

Sony har inte haft ambitionen att göra marknadens minsta kamera. Istället har de satsat på ett rejält grepp och stora tydliga knappar. Det rimmar väl med att kameran inte bara är familjekamera utan även klart kompetent som hobbykamera.

För hobbyfotografen finns även ett batterigrepp att köpa till som ger höjdavtryck. Med dubbla batterier kan man ta dubbelt så många bilder utan avbrott och det är bekvämt vid porträttfotografering eller andra situationer där man gärna fotograferar i höjdformat under längre tid. Sist men inte minst ger batterigreppet kameran en proffsig look. Nog så viktigt för en del.

Annons

Onödig knapp

Jag saknar inte den högupplösta och vinkelbara skärmsökaren hos A300 nämnvärt. Det räcker långt med vanlig skärm. Det är mest om man fotograferar mycket i låg vinkel som skärmsökaren kan kännas viktigt. Vid makrofotografering är skärmsökare en stor fördel.

För de flesta är det bättre att lägga de extra pengarna på blixt eller objektiv istället. Det ger fler bildmöjligheter för pengarna.

Bildstabilisering är däremot en så nyttig funktion att Sony inte ens bantat bort det på den här billiga modellen. Sony ska vara synonymt med "Super Steady Shot" som de kallar bildstabiliseringen. För att ytterligare understryka detta och göra skillnad i fotobutiken finns en stor knapp på baksidan för att stänga av eller på bildstabiliseringen.

Annons

Men hur många vill stänga av bildstabiliseringen? Och skulle det då vara så bråttom att det krävs en särskild knapp för det?

Nej, så är det inte såklart. Knappen på baksidan finns bara till för att fotobutikens säljare lättare ska kunna visa på att kameran har bildstabilisering. Ur fotografens synvinkel vore det smartare att behöva gå in i menyn för att inte stänga av stabiliseringen oavsiktligt.

Jag saknar också HDMI-utgång på kameran. Det har A700 och borde vara en självklarhet idag när var man har en platt-TV hemma. TV:n är det enklaste sättet att visa bilder på för flera personer.

Högt brus

Vi har inga anmärkningar på bildkvaliteten förutom att bruset är klart högre än hos Nikon D60 som har en liknande sensor. Brus har länge varit en akilleshäl för Sony och trots att A200 har blivit mycket bättre än A100 ligger de fortfarande efter Nikon.

Slutsats

Sony A200 ger mycket för pengarna är framförallt intressant för den som vill växa med sin hobby utan att lägga ut för stora pengar i början.

Annons

Kraftigt grepp, många funktioner, bildstabilisering, batterigrepp med mera gör A200 till en bra grundsten för den som vill bygga upp ett eget system.

Bildkvaliteten får godkänt även om vi ser att Sony kan göra mer.

SÅ SATTE VI BETYGET

Annons

Bildkvalitet 8

Bättre än A100 men inte i klass med Nikon D60

Annons

Byggkvalitet 7

Nära en 8:a men lite för plastig ändå. Plus för rejält gummigrepp.

Ergonomilogik 8

Lätthanterlig med stora och välplacerade knappar, men inte så pedagogisk som Nikon D40 och D60.

Mångsidighet 8

Trots lågt pris kan A200 mycket. En kamera att växa med. Inte lika begränsad som exempelvis Nikon D60.

Prisvärde 9

Ingen tvekan om att A200 med sina tillväxtmöjligheter och många funktioner ger mycket kamera för pengarna.

SPECIFIKATIONEN FÖR SONY A200 HITTAR DU I KAMERAGUIDEN. KLICKA HÄR.

KONKURRENTERNA

- Canon Eos 450D är också en kamera för såväl hobbyfotografen som nybörjaren. Men dyrare.

- Nikon D60 är enklare och ett bättre val för den renodlade semesterfotografen.

Text och foto: Magnus Fröderberg

Tidigare publicerad i KameraBild nr 3/2008