The Scotts: Världskänd naturduo lever fotografiskt drömliv i Kenya

Om du bodde i Storbritannien skulle du garanterat känna till Jonathan Scott. Om du tycker att Mattias Klum är känd så är det inget mot herr Scott. Sedan 1996 är han programledare i det populära bbc-programmet Big Cat Diary som sänds på Animal Planet från området kring hans hem i Masai Mara i Kenya. Namnet »Big Cat« syftar på de tre stora kattdjuren lejon, leopard och gepard som lever i nationalparken Masai Mara, en del av det enorma Serengeti som i huvudsak ligger i Tanzania.

Att Jonathan blev naturfotograf är egentligen en slump. 1972 tog han en examen i zoologi i Belfast på Nordirland. Året därpå gav han sig av på en resa genom hela Afrika med Sydafrika som slutpunkt. Jonathan är en duktig tecknare och köpte sig en av de få automatiska kamerorna på den tiden, en Canon ef, för att ta bilder att ha som underlag för sina teckningar.

Då fastnade han för fotografin, men inte utan missöden. Inför resan köpte han en billig pirattelezoom som inte visade sig fungera med automatiken. Alla bilder togs med största bländare och blev kraftigt överexponerade. När detta upptäcktes var han långt kommen på resan.

Jonathan blev inte bara kär i att fotografera, han blev också förälskad i Afrika och tillbringade två år i Botswana. 1977 bosatte han sig i Masai Mara i Kenya för att arbeta som naturforskare.

Han fortsatte resa runt i Afrika med kamera och kunde tillbringa månader i sin bil i Serengeti för att följa de stora djuren. Han började även göra böcker och blev programledare för ett amerikanskt naturprogram.

1990 mötte han Angela, sin andra stora kärlek i livet tillsammans med den afrikanska kontinenten. I Angela mötte han sin kvinnliga motsvarighet – en hängiven brittisk naturfotograf uppväxt i Alexandria i Egypten.

Sedan dess har de jobbat som ett och alla bilder är signerade med bådas namn. Vem som tryckt av spelar ingen roll, de har tillsammans jobbat för att ta sig till platsen och ögonblicket.

Under inspelningarna av BBC:s Big Cat Diary fungerar Angela som stillbildsfotograf och djurspanare i det stora teamet.

Under intervjun som görs på Fotomässan i Älvsjö i Stockholm är det mest Jonathan som pratar. Det är han som har det välsmorda munlädret, men Angela följer hela tiden med i vad som sägs och rättar honom ibland samtidigt som hon visar bilder på sin Macbook.

Jag frågar vad som skiljer dem mot den vanlige naturintresserade hobbyfotografen.

– Vi jagar inte enskilda bra bilder utan berättar en historia. Hittills har jag gjort 26 böcker och massor av tv-program, och varje gång måste det finnas en historia att berätta, säger Jonathan.

– Vi har en enorm backlog med idéer, inflikar Angela.

– Det är lätt att få snygga och spännande bilder här, men att kunna följa några enskilda djur en längre tid är en annan sak. För att utmana oss själva har vi även gjort böcker om Antarktis, säger Jonathan.

I ett av avsnitten av Big Cat Diary får Jonathan frågan om vilket djur i Masai Mara som är farligast. Både han och en annan djurexpert är eniga – det är buffeln som är farligast. De flesta djur vill undvika problem, men buffeln är oberäknelig. Jag frågar om han är rädd.

– Nej, med det gäller att ha respekt för naturen och djuren. Vill man ha kvar de stora ursprungliga djuren måste man ha kvar den stora ursprungliga naturen med det ursprungliga livet. Det är inte en lätt miljö för den moderna människan. Men rädd är jag bara i vissa områden i Sydafrika, säger han.

Jonathan och Angela har en specialbyggd Land Rover när de tar sig runt i Masai Mara och Serengeti. Ett område på drygt 12000 kvadrat-miles där omkring 3000 lejon bor. Bilen har dukar som fälls ner på sidorna så att bilen inte ser så kantig och onaturlig ut. De har fast monterade videohuvuden för sina långa Canontelen, bland annat det nya 800/5,6.

På Fotomässan går Jonathan runt i kakifärgade kläder och en stor kameraryggsäck. Alla hans kamerahus är med eftersom det bjuds på rengöring i Canonmontern.

– Som ambassadör för Canon kan jag naturligtvis få kamerahusen rengjorda på en Canonverkstad, men det är långt till närmsta verkstad och jag vill inte vara utan mina kameror, se det var enklast att ta med dem.

Trots deras ambassadörskap hinner vi inte komma in på kameratekniken under vår dryga timme tillsammans eftersom vi kommer in på mer angelägna ämnen. Paret brinner verkligen för sin verksamhet och för området där de bor och verkar.

Lite teknik hinner vi ändå avhandla. Jonathan avslöjar att det är Angela som är teknikdrivande.

– Jag älskar att sortera diabilder, men den tiden är förbi. Det var en tuff process att lära sig ett digitalt arbetsflöde. Det gick tack vare Angela, men jag tycker fortfarande inte att det är kul att sitta framför datorn. Den digitala tekniken kräver mer tid än dia.

Angela experimenterar med nya foto- och bildbehandlingstekniker och sedan lär han sig det han tycker sig behöva kunna. Några hemligheter kring hur de fotograferar och bildbehandlar har de inte.

– Jag förstår inte varför en del fotografer är så hemlighetsfulla. Alla fotografer har sin historia att berätta så vad är de rädda för? Vi håller en hel del workshops och lär ut så mycket vi kan. Det är kul att se hur deltagarna utvecklas.

I allt sitt arbete har paret en stenhård hållning till sitt bildberättande. Alla bilder måste vara ärliga. Det är inte samma sak som att bilder inte får vara skapade med hjälp av ett bildbehandlingsprogram eller kommit till på något annat onaturligt sätt.

– Det viktiga är att man är tydlig med vad man gör. Annars ställs trovärdigheten för alla fotografer på spel.

Samarbetet med Angela har inte bara gett Jonathan bättre tekniska färdigheter utan även berikat hans bildstil.

–I början var mina bilder väldigt sterila för att jag såg bilderna så biologiskt. Angela har en mer estetisk stil. Hennes bilder är ofta närgångna och intima. Även om mina bilder blivit mer estetiska så skiljer vi oss ändå. Jag tar ofta med mer bakgrund för att få ett sammanhang med miljön.

Tyvärr är miljön i detta ett av världens mest kända naturreservat hotad.

– Vi har sett en drastisk minskning av antalet leoparder. Man kan undra hur länge det kommer att finnas orörd natur i världen så att de stora rovdjuren kan fortsätta leva.

Angela och Jonathan är väldigt upprörda över den tanzaniska statens planer att bygga en landsväg mitt igenom Serengeti för att lastbilar ska nå Viktoriasjön. Jonathan tar min anteckningsbok och ritar en karta över Serengeti och Masai Mara och visar hur den nya vägen kommer att skära området mitt itu och kapa av rovdjurens naturliga vägar.

Över kartan skriver han »The last great place« – Det sista stora naturområdet. På nästa sida skriver han med stora bokstäver: »NO PLACE IS SACRED!!!” – Ingen plats är helig.