Tillbaka till vardagen

Högtider och semestrar

Åren går, och en vacker dag tar vi fram ett tio eller tjugo år gammalt album ur hyllan för att krypa upp med barnen i soffan och prata om hur saker och ting var när de var små. Men allt vi ser är fester, högtider och semestrar. Massor av bilder från platser som inte betytt någonting för oss i det stora hela - en badstrand på Fuerte Ventura och after ski på en bar i Åre. På festbilderna ser alla lite utklädda ut. Var är farsans slitna fleecejacka som han bar tills den en vacker dag upplöstes i sina beståndsdelar? Och vart tog alla jobbarkompisar och lekkamrater vägen?

Människor som vi bara träffat en enda gång finns det bilder på (titta barn, där fick mamma en kram av Björn Skifs), men de där människorna som verkligen befolkade vår vardag kom inte med. Granntanten som alltid kom med en kasse äpplen på hösten, hur såg hon ut egentligen? Kompisarna som hängde med hem efter skolan dag efter dag har inte heller lämnat minsta lilla fotografiska avtryck.

Minnesflod från pojkrummet

Nej, om fotoalbumen verkligen ska fungera som riktiga minnesböcker behövs en större andel vardagsbilder. Bilder som väcker minnen även av det vanliga, gråa vardagslivet. Den stora, fotografiskt outforskade massan av dagar som bara kommer och går. Jag lovar, ett enda fotografi från mitt pojkrum i slutet av 1960-talet skulle öppna en minnesflod långt mycket större än den rännil av associationer jag får av sex rullar från en skidort i Österrike (som jag inte ens lyckas minnas namnet på).

Problemet är att vi sällan fotograferar vardagen eftersom den är osynlig för oss. Vi är så pass hemmablinda att det aldrig faller oss in att ta med kameran till snabbköpet. Inte mycket att säga om det. Men ändå, medge att det skulle vara kul i dag att ha några bilder från en fredagshandling anno 1989? Kommer du ihåg hur mjölkpaketen såg ut?

En bild om dagen

Om du skulle tilltalas av idén att ta mer vardagsbilder men inte vet hur det skulle gå till så föreslår jag att du för bilddagbok lite då och då. Det skiljer sig mycket från vanligt fest- eller semesterfotograferande. För att det ska vara riktigt givande måste du följa ett par viktiga regler:

- Ta minst en bild varje dag, även när det känns svårt att komma på något.

- Du måste ordna bilderna på något vettigt sätt allteftersom du tar dem. Kanske skriva ut och sätta bilderna i en pärm direkt, eller ordna som ett webbalbum. Dagboksbilderna ska inte bara ligga och skräpa på hårddisken hipp som happ. Ordning och reda är en del av själva konceptet.

- Skriv en kort text till varje bild.

- Bilderna och texterna ska handla om något som hänt under dagen. Eller något du särskilt lagt märke till.

Genom att arbeta med bilddagboken under en tid tvingar du dig själv att lära dig se din närmaste omgivning med fotografögon. Förhoppningsvis gör ditt dagboksfotograferande att du tar med kameran till platser där den aldrig varit förut. Bilddagboken ger vardagsfotograferandet legitimitet. "Jag tar bara ett par dagboksbilder" är både lätt att säga och lätt för andra att begripa. Hämtning och lämning på dagis kan vara värt en dagboksnotering. Ett tandläkarbesök an annan. Dagens lunch är ett sätt att klara av en annars till synes händelselös dag. Håller du på ett tag har du snart täckt in en stor del av ditt vardagsliv.

Det är bara att sätta igång. Om du håller på två veckor första omgången kommer det att kännas motigt åtminstone ett par av dagarna, men det är bara att bita ihop och fullfölja. Tio eller tjugo år senare kommer både du och dina närmaste vara tacksamma att du inte gav upp i första taget.

Bilddagboken utvecklar dig som fotograf

Om du är amatörfotograf kan en bilddagbok göra att du utvecklas väldigt mycket på kort tid. Genom att fotografera dagligen får du en rutin som aldrig riktigt infinner sig när det går veckor och månader mellan fototillfällena. Du blir mer förtrolig med din kamera.

Dagboken tvingar dig att ta bilder som du annars inte skulle ha tagit, och förhoppningsvis leder det till att du så småningom prövar tekniker som är helt nya för dig. Du kommer troligen att upptäcka att vissa bilder vill du bara ha till din dagbok även om du inte riktigt vet hur du ska ta dem. Det lockar in dig i ett experimenterande som är väldigt hälsosamt för din utveckling.

Men det är inte bara tekniskt du växer som dagboksfotograf. Det bildmässiga är nästan ännu viktigare. I början brukar det bli en hel del stillastående motiv. En lunchtallrik, en hög med tvätt eller två veckors post innanför ytterdörren när man kommer hem från semestern.

Med tiden kan det hända att du blir mer och mer sugen på mindre arrangerade bilder som istället fångar ögonblicket i flykten. Det är lite svårare, men ofta ännu mer givande. Du kanske börjar tänka på vad du tror kommer hända under dagen redan till frukost och hur du vill fånga det på bild. Du lär dig planera dina bilder.

Sedan är det efterbehandlingen också. Förhoppningsvis gör din bilddagbok att du arbetar med ditt bildbehandlingsprogram en stund varje dag. Det är en utmärkt grund för dig att lära dig nya saker och skaffa dig rutin.