Värsta festprissen heter Ricoh

Det är tydligt att Ricoh GR Digital har rätt look och utstrålning. Åtminstone för att locka kvinnliga och manliga pressfotografer att vilja ta en svängom med kameran.

Vad är det då som gör att Ricoh:n har en sådan dragningskraft? Till skillnad mot mig, och andra kameror. Varken jag eller Mitt-i-tidningarnas Sofia Ekströms Nikon F100 blev uppbjudna.

Jo, Ricoh GR Digital har en riktig traditionell genomsiktssökare som får gamla plåtisar att få en nostalgisk blick och börja tala osammanhängande om Leica M2 och 21:an. Vad det nu kan betyda?

De yngre frågar istället nyfiket: "Vad är det för kamera". Man kan höra i deras röster att de hoppas att det ska vara en kamera som kan befria dem från tunga och tråkiga systemkameror med obligatoriska proffszoomar.

Någon digital Leica M är inte Ricoh GR Digital. Bara en genomsiktssökare till Leica kostar som hela Ricoh:n. Men Ricoh:n är en bra bit på vägen med fast optik och hus i metall. Och så genomsiktssökaren. Det är den som är själva grejen.

På en fest tycker jag att bilderna ska vara spontana och roliga. Med en stor genomsiktssökare syns motivet mycket tydligare och bättre än med en elektroniska sökare och skärmar. En del skärmar fungerar inte ens när det är lite mörkare. Det blir som att sikta i blindo.

Tack vare Ricoh:ns grymma dubbelautofokus finns ingen anledning att oroa sig för att missa skärpan. Och skulle det trots allt hända på en bild är det ingen fara. Hellre en oskarp bild är att gömma sig bakom kameran hela kvällen och tappa feststämningen.

Till nästa fest hoppas jag att min fotohandlare har en Ricoh GR Digital att hyra ut.

Skål!