Kamera & Bild testar

Fem nya kompakter i Canons A-serie testade

Mer än ett år låter sällan kameratillverkarna sina enklare modeller leva. Canons A-serie förnyades helt i januari då de släppte fem modeller med ett prisspann från 900 till 1 600 kronor.

När vi nu tittat lite närmare på dessa fem modeller var det snabbt konstaterat att knappar, menyer och därmed funktioner i stort är lika. Det är den allra billigaste modellen A800 som sticker ut och är lite annorlunda. Den känns annars som en omotiverad modell. Visst, den är lite billigare, men allt med den är också sämre. Skärmen är mindre och har lägre upplösning, zoomreglaget sitter fel, intrycket utstrålar billighet. Och kanske även enkelhet i kamerans lite klumpiga form, vilket på något sätt måste vara tanken med kameran.

Annars är det enkelhet, men då i ett användningsperspektiv, som det är tydligt att det satsats fullt ut på. Till skillnad från förra årets modeller (A3000/A3100) har man tagit bort direktåtkomsten till scenvalen från programvalsratten ovanpå kameran. Det är bra att det är färre val där, att välja scen kan man lika gärna göra i meny på skärmen. Man får ändå rum med tre olika varianter på extra lättanvända lägen. Det man slipper i dessa lägen är att få upp en massa alternativ för justering när man trycker på func-knappen på baksidan av kameran. För den någorlunda medvetne användaren är det förstås bara positivt (så som det är i P-läget). Hur som helst, i läget Canon symboliserar med ett rött hjärta händer ingenting när man trycker på func-knappen. I auto-läget kan man byta bildstorlek och i det nya »live«-läget får man upp tre skalor för justering av ljushet, färgmättnad och färgton (varmt/kallt). I hjärta-läget händer det inte ens något när man trycker på meny-knappen. Det enda man kan välja är att stänga av blixten, vilket ju ändå måste ses som genomtänkt. I bästa fall har många lärt sig att man gärna bör undvika att slentrianmässigt ha på blixten. Bara en sån sak som när man tittar på tv från OS-invigningar och sådant när det blixtrar från läktarna.

Canon A800

Just där är det väl i och för sig inte störande att det blixtrar, men i många andra fall kan det vara det. Till det passar läget på programratten som kallas »diskret«. Också det nytt för årets modeller, och om nu bara fotografen kommer ihåg att välja det så slipper man alltså pip för att skärpan ställts in och eventuell blixt.

En till nyhet är att Canon lagt till ett läge »följnings-AF« bland autofokusmetoder. Det är vanligt numera bland andra kameratillverkare och det var flera år sedan som Pentax kom med det i sina kompakter. Det hela går ut på att man ska låsa fokus på en punkt i motivet varefter man sedan kan rikta om kameran medan fokuseringen försöker ligga kvar på samma ställe. Canons variant fungerar inte lika bra som vissa andra tillverkares, den har ganska lätt att tappa bort motivdelen som man hade tänkt att den skulle följa.

Canon A1200

De tydligaste skillnaderna mellan de fem modellerna är att de två dyrare har ett metallskal och att de två billigaste har AA-batterier i stället för ett uppladdningsbart. Men den viktigaste skillnaden är att de två dyrare har optisk bildstabilisering (av Canon kallad IS). Det är visserligen inte Canons mest kraftfulla man har satt i dessa lite enklare modeller, men det gör ändå tydlig skillnad, inte minst om man filmar. Är man intresserad av filmningsfunktionen är inte de här A-modellerna de vassaste utan då ska man i stället titta på till exempel Canons Ixus HS-modeller.

Canon A2200

Det som i övrigt blir en följd av A-modellernas låga pris är att skärmarna är lite enklare och autofokusen ett litet snäpp långsammare än för de mer exklusiva Ixusarna. För skärmen innebär det att man inte ser bilden lika bra om man håller upp kameran ovanför sig och fotograferar. Skärmen har även en yta som reflekterar något mer än hos dyrare varianter.

Canon A3200 IS

Och för den som undrar om det är bättre eller sämre med till exempel 12 eller 14 megapixel så är det enkla svaret att skillnaden knappt syns. Fler pixlar och därmed mindre pixlar brukar innebära risk för mindre brus, men 12- och 14-megapixelsensorna är väldigt lika i karaktär. Ökningen i detaljrikedom som blir när man jämför 12 till 14 megapixel är så liten att den är svår att se.

Canon A3300 IS

Några manuella inställningsmöjligheter i vanlig mening finns inte i de här modellerna, men det är i alla fall trevligt att få se vilken bländare och slutartid som kameran valt. Det ser man när man trycker ner avtryckaren till hälften. Bra är också att man kan ställa fokuseringen i ett fast läge på oändligheten och att man i scenläget för nattfotografering manuellt kan ställa slutartiden mellan 1 och 15 sekunder. Detta gäller även för den enklaste A800.