https://www.kamerabild.se/tester/kameror/fujifilm-x-pro2-funktionsfylld-snabbhet
544929
Kameror
Kamera & Bild testar

Fujifilm X-Pro2 – funktionsfylld snabbhet

● BILDSPEL

Totalbetyg

TEST: I nya X-Pro2 har allt har blivit snabbare än hos föregångaren, mycket tack vare helt ny teknik på insidan. Även utsidan har förbättrats, och mycket hos X-Pro2 är riktigt bra.

Del I

Som så många gånger tidigare så ser vi att det är svårt att plocka in för mycket ny teknik samtidigt. Det var precis det som vi såg i Fujifilm X-Pro1 från 2012, med unika funktioner i ett spännande retroinspirerat skal.

Snabbheten, eller avsaknaden av den, var det största problemet hos X-Pro1. Och till dig som väntat på X-Pro2 kan jag kan direkt säga att du kan vara lugnt – det är en markant skillnad mellan X-Pro1 och X-Pro2.

I X-Pro2 hittar vi nu en ny sensor på 24 megapixel, en uppgradering med 50 procent fler än hos X-Pro1. Också ISO-omfånget har förbättrats ytterligare ett steg med möjligheten att fotogafera i upp till 51200 ISO (även i råformat).

Faktum är att det finns mycket att säga om X-Pro2, eftersom den är så funktionsfylld. I detta test kommer jag ta upp de viktigaste delarna.

Designen

Designmässigt finns det skillnader mot föregångaren, även om grunden förblir densamma. Greppet är något förbättrat än hos X-Pro1, och skönare att hålla. Mina första upplevelser av X-Pro1 var mest att det kändes som en stor låda, något som nu känns bättre.

Knappmässigt känns också uppsättningen av funktioner och knappar genomtänkta, även om det finns några missar även här. Först och främst har Fujifilm nu valt att ge dig som fotograf mer kontroll över kameran, dels genom att du kan kustomisera upp till sex knappar med ett urval av funktioner, något som absolut är välkommet.

Här finns annars två nyheter, dels möjligheten att välja fokuspunkt via en joystick, som du även kan trycka på för att komma tillbaka till mitten. Spontant känns det mycket användbart för de som använder sig av manuell justering av fokuspunkt. Det går också ställa in antal punkter till 77 (från 273) så att du snabbt kan förflytta dig mot kanterna med fokuspunkten – de däremellan försvinner då.

Den andra nyheten är att du kan justera ISO-inställningen direkt på kamerans ovansida, via det integrerade slutartid- och ISO-reglaget. Man håller bara upp ringen och byter ISO-värde. Fördelen är att man har ett fysiskt reglage, och att man direkt ser inställningen, något som ökar på känslan för hur denna kamera används.

Däremot kommer de som älskar att används fokus på en AF-ON-knapp med tummen att bli besvikna. På baksidan finns ingen knapp som ligger på lämpligt avstånd för tummen, tyvärr. Funktionen går att ställa in, på exempelvis AE-L-knappen, men det känns inte alls bra.

Också väljarhjulet för tummen på baksidan sitter för långt in, det borde stå ut mer. Detta bidrar till att det blir lite pilligt att göra justeringar på detta, och än värre att trycka in det (för att exempelvis få digitalt delad bild eller fokusaccentuering som är grundinställningen).

Snabbheten

Så, då kommer vi till det som alla väntat på: hur snabb är egentligen X-Pro2? Egentligen behöver vi inte jämföra med X-Pro1, för mot den är skillnaden enorm. Om vi i stället jämför mot dagens nya kameror i samma kategori så håller den samma klass. 

Tittar vi närmare på autofokusen så upplever jag den som hyfsat snabb och säker, även om det finns vissa lägen i svagt ljus när den har lite svårare att snabbt hitta rätt (även om den till slut sätter fokus). Den är alltså inte blixtsnabb, men fungerar ändå riktigt bra.

Till hjälp har man med X-Pro2:ans hybridfokus 273 autofokuspunkter, varav 169 är fasdetekterande och täcker runt 40 procent av sensorytan – vilket också är förklaringen till förbättringen. Hos X-Pro1 hade vi enbart 49 kontrastdetekterande autofokuspunkter att tillgå.

Seriebildstagningen har ökats upp till 8 bilder per sekund, och här har Fujifilm också arbetat på bra med att minska blackout-tiden vid seriebildtagning. Det är alltså inga problem att följa objekt med kameran (vilket så klart ändå går med den analoga sökaren), och heller inga problem att använda fokus-tracking på objekt som du vill att kameran själv ska följa med autofokus. 

Del II

Riktigt bra faktiskt! 

I seriebildstagning klarar X-Pro2 av att ta runt 30 bilder i råformat i 8 bilder per sekund innan bufferten är fylld. En annan bra grej är möjligheten att ha två minneskortsplatser, något som enligt Fujifilm många proffsanvändare hoppats på.

Med valet att ställa in mekanisk eller digital slutare går det också att få kameran tystare, vilket lämpar sig bra om man exempelvis fotograferar på gatorna.

Över lag har Fujifilm lyckats mycket bra med att skjutsa upp hastigheten hos X-Pro2. Ärligt talat så är det så här man skulle viljat att X-Pro1 hade varit från början. Kameran känns snabb att använda, snabb att arbeta med, och det finns ingen tillstymmelse till lagg eller sega väntetider som man ibland upplevde hos X-Pro1.

 

 

Innovativ sökardesign

Genomsiktssökaren är nog det som är mest häftigt med X-Pro2, och kanske också det som gör att många väljer just denna kamera framför andra. Principen är samma som hos X-Pro1.

Här kan du alltså själv välja om du vill ha en analog eller digital bild, genom att använda reglaget på framsidan. Den analoga versionen är alltså verkligheten genom en lins, med en digital överläggning som visar information om diverse inställningar. Fördelen här är att man faktiskt ser allt precis som vanligt, medan nackdelen är att man inte alltid ser exakt hur den slutgiltiga bilden blir, eftersom man inte tittar direkt igenom objektivet – något som visas genom parallaxkorrigeringen, alltså en ruta som visar korrekt utstnitt. Nu finns också en bra funktion som visar utsnitt för olika brännvidder i förväg, innan du bytt objektiv. Smart!

Genom reglaget på framsidan går det även att fälla upp en liten digital skärm i det nedre högra hörnet ovanför den analoga bilden. Skärmen kan användas för att exempelvis se fokus i den valda punkten, och se till att allt stämmer, något som annars är omöjligt att se.

Den digitala sökaren är riktigt bra, med bra bild och en upplösning på 2,36 miljoner bildpunkter, mot föregångaren X-Pro1:s 1,44 miljoner bildpunkter. Uppdateringsfrekvensen är 85 bilder per sekund, vilket gör att man slipper flimmer i bilden. Kort sagt så fungerar den finfint, likaså ögonsensorn som slår på och av den. Den som vill använda sökaren men vill ha den digitala för att se exakt hur bilden blir, kommer inte bli besviken.

Det här känns lite som Fujifilms grej, och de har gjort det riktigt bra. Tillsammans med snabbheten hos kameran så finns nu alla möjligheter att få en bra upplevelse under sin fotografering.

Skärmen på baksidan på tre tum har en upplösning på 1,62 miljoner bildpunkter. Det är inget överdådigt, men bilden är bra, och ger en klar bild utomhus. 

Filmfunktioner

Däremot så känns det som om Fujifilm inte riktigt satsat fullt ut på film. Filmfunktionerna är hyfsat basala, där du kan justera bländare och slutare och manuell fokusering, men inte så mycket mer. ISO-värdet är fixerat till det du hade när du började spela in, men å andra sidan så är inte det reglaget (eller exponeringskompensations-reglaget heller, som låter en del när man vrider det) anpassat för justering under filmning, då det lätt skakar kameran. 

Film spelas in  i full-HD 1080p i 60/50/25/24 bps i H.264 i 36 megabit, och är begränsad till 14 minuter på grund av filsystemet.

 Del III

Funktionsfylld

Även insidan har fått sig en liten förbättring. Menysystemet har uppdaterats och blivit något modernare, samtidigt som Fujifilm nu sorterat alla delarna kring sex olika grundval, vilket gör det lättare att hitta. Bra gjort – samma sak gäller för menyvalet för att ställa in funktionsknapparna där man ser en layout över kameran, vilket avsevärt förenklar för anpassningen av knappar och dess funktioner.

Över lag så finns det rätt många spännande inställningar att göra i Fujifilm X-Pro2, och det är precis dessa justeringar som gör att du känner att kameran följer din pipa och gör som du säger. Här har Fujifilm lyckats riktigt bra för att få dig som fotograf att känna att du kan påverka kameran, men å andra sidan är innebörden av alla val inte helt självklara.

Fujifilm har även passat på att kasta in wifi i X-Pro2, som kan användas för att ta bilder eller föra över bilder direkt till din smartphone via Fujifilms app. 

Roligt – och användbart – är också Fujifilms filmlägen för att simulera utseendet på gamla analoga filmer. X-Pro2 har utrustats med nio olika inställningar för filmutseende, varav den nya Acros ger ett fint svartvit bildutseende. Kul att använda, och med riktigt bra resultat. 

För den som gillar att brusa ned sina bilder så finns nu också möjligheten att lägga till extra brus till sina bilder. Funktionen är som ett filter som man aktiverar, men tyvärr är jag inte så förtjust i just denna, även om jag gillar brus, i exempelvis svartvita bilder. 

Anledningen är att bruset ser allt för datorgenererat ut, hade de i stället tagit ett »äkta« brusutseende och lagt in så hade det sett mycket snyggare ut. Nu håller jag mig till hög ISO-känslighet för att få bruset snyggt i stället.

 

Bildkvalitet

Fujifilm X-Pro2 håller mycket hög bildkvalitet  enligt våra tester. Jpeg-bilderna känns mycket skarpa och högkvalitativa, och är i klass med Nikons kameror när det gäller dynamiskt omfång. Faktum är att X-Pro2 har bättre dynamiskt omfång än de bästa APS-C-sensorerna, framförallt på hög känslighet. Detta bidrar också till det högsta bildkvalitetsbetyget hittills för en APS-C-sensor.

När vi tittar närmare på videofilerna från X-Pro2 så ser vi att Fujifilm förbättrat sig, och nu ger filmkvalitet som vi tidigare sett hos andra tillverkare – filmerna är riktigt skarpa, ser bra ut, och är i klass med vad man kan förvänta sig. 

 

Slutsats

När Fujifilm firar fem år med sin X-serie så passar de på att släppa X-Pro2. Bra tajming och bra genomtänkta förbättringar, framför allt eftersom många andra tillverkare släpper sina flaggskepp nu. 

Och de gör det riktigt bra. Det märks att de lyssnat på den typ av fotografer som arbetar med en kamera som denna. Förbättringarna är otaliga, och bildkvaliteten (som det handlar om för många) är riktigt bra.

Fujifilm har lyckats bra med sin X-T1, som många tycker fungerar som ett alternativ till de större och tyngre digitalkamerasystemen, och så kan det också bli med X-Pro2. Tekniken har äntligen hunnit ikapp innovationen och blivit användbar på riktigt.

För den som ofta tar sina bilder på händelsernas gatuhörn så finns många bidragande delar hos X-Pro2 som uppskattas: sökaren är givetvis det mest direkta, men även hur man kan ställa in och använda kameran bidrar till upplevelsen. 

Designen för oss också tillbaka till den manuella tidseran, och bara genom detta får fotografen en speciell koppling till sitt arbetsredskap. Bara en sådan sak att man kan koppla in en fysisk trådutlösare till avtryckaren – allt för känslans skull.