Leica M8.2 - RETRO eller ett diskret alternativ?

Det kan låta mycket med 57 000 kronor för en kamera som saknar de flesta moderna funktioner och som har en 50-årig design. Och ja, det är mycket.

Men det är inte för mycket för många äldre herrar som sålt villan och som alltid drömt om en Leica.

Under 50-, 60- och 70-talet var Leicas m-serie obligatoriska arbetsredskap för alla pressfotografer. Idag är det få yrkesfotografer som köper Leica eftersom m-kamerorna inte är särskilt mångsidiga. Några få köper M8.2 för dess unika egenskaper, ofta som ett komplement till sin vanliga utrustning.

Få andra kameror har en lika diskret framtoning som Leica m. Det finns ingen stor prismasökarbulle på ovansidan och inga feta 2,8-zoomar med enorma motljusskydd. En Leica M8.2 med tre objektiv ryms i liten väska där du inte ens kan trycka ner en eos 5d utan batterigrepp och med normalzoomen 24-70/2,8

Formatet har alltså sina fördelar och sin charm.

Avsaknaden av en prismasökare gör att man inte kan vara helt säker på vad som kommer med på bilden. Däremot är det hur lätt som helst att ställa in skärpan i riktigt svagt ljus.

Tystare slutare

En stor del av ljuset från en spegelreflexkamera kommer inte från slutaren utan från spegelmekanismen. M8.2 saknar spegel och blir därför klart tystare.

I föregångaren M8 satt en vertikalt gående slutare som gav snabb blixtsynktid. Nackdelen var att den lät mer än tidigare m-modeller med horisontell slutare. Skadan är nu reparerad med M8.2 och det går att uppgradera gamla M8:or. Någon större nackdel med längre blixtsynktid är det inte eftersom Leica M8.2 inte lockar till blixtfotografering. Diskret fotografering i befintligt ljus är liksom grejen med Leica m.

Det finns dock blixtljusautomatik för den som vill skruva på en blixt. Leicas egna blixtar tillverkas av Metz.

Utöver en tystare slutare har även M8.2 blivit ännu mer diskret och retro än M8. Den röda loggan som kom på 70-talet är nu svart. Många reportagefotografer tejpade ändå över den röda loggan.

På Leicas kompaktkameror sitter den röda loggan kvar och motiverar ett högre pris än Panasonic-originalet.

Även blixtskon har blivit svart och glaset till skärmen är nu repfritt.

Idiot-läge

Det har också tillkommit ett extra programläge «s» som elakt kan kallas idiotläge. I s-läget är menyn förenklad och auto-ISO aktiverat. På skärmen visas samtidigt tips på lämpliga bländare beroende på motivtyp. Kameran kan nämligen inte styra bländaren som är helt mekanisk.

S-läget har tillkommit för alla rika kunder som vill ha en dyr och exklusiv kamera utan att för den sakens skull kunna fotografera.

Exponera manuellt

Vi som har ett större hum om fototekniken väljer istället den vanliga automatiken, eller ännu hellre manuell exponering.

Eftersom exponeringsmätningen är synnerligen enkel av centrumvägd typ blir den lätt lurad. Det går visserligen både att låsa ett mätvärde och att exponeringskompensera, men det känns många gånger enklare och tryggare att exponera manuellt.

Dålig närgräns

Avståndsinställningen görs med så kallad mätsökarkonstruktion. Den ger en enorm precision och man ser exakt om man lagt skärpan rätt eller någon centimeter fel, men konstruktionen har också en nackdel. Det går tyvärr inte att fokusera närmare än 0,7 meter, vilket är i minsta laget med vinklar.

Leica avfärdar inte autofokusobjektiv till efterföljaren som kommer att få sensor i småbildsformat (fullformat), men det behöver inte innebära bättre närgräns.

Contax hade på 90-talet två mätsökarmodeller med autofokus, g och g2, men de valde att inte satsa på digitaltekniken.

M8.2 är en upputsning av M8:an i väntan på småbilds-m9. Att sensorn i M8 och M8.2 är mindre än småbildsformatet innebär att bildvinkeln blir ett steg snävare jämfört med de analoga modellerna. En 21:a motsvarar en 24:a och en 24:a motsvarar en 28:a och så vidare.

Super-Elmar-M 18/3,8

För att få den klassiska 21 mm-vidvinkligheten finns nu en ny vidvinkel kallas Super-Elmar-M 18/3,8 Asph. Den tecknar ut småbildsformatet och går inte lika långt in i kamerakroppen som äldre tiders supervidvinklar för att bättre fungera med sensorerna som vill ha ljus mer rakt framifrån.

Vi har som en av de första tidningarna i världen fått testa Super-Elmar-M och slås av den fullkomliga avsaknaden av linjär distorsion i bilderna. Alla linjer blir helt raka. Egentligen är det märkligt att Leica inte satsat mer på supervidvinklar under 21 mm tidigare när vidvinklar är en av m-systemets styrkor.

Numer finns även Tri-Elmar 16-18-21 med tre fasta brännvidder för den som vill ha ännu kraftigare vidvinkel. Super-Elmar-M 18/3,8 lär dock vara ett strå vassare.

Att köpa objektiv till Leica M8.2 kan kännas svettigt. Priserna hamnar ofta runt 25 000 kronor vilket känns som ett klart överpris då Zeiss tar ungefär hälften så mycket för sina objektiv som också håller hög optisk kvalitet och nästan samma mekaniska finish.

Å andra sidan kan man nöja sig med två-tre objektiv eftersom telefoto inte är så kul med kameran.

«Kitgluggen» Elmarit-M 28/2,8 Asph är tack och lov betydligt lägre prissatt än den äldre versionen utan asfäriska linser.

Bildkvalitet

Leica har inte lagt så stort krut på brusreducering, så jpg-filerna blir inte alls lika fina som man kan få till bilderna i en råkonverterare om man använder råformatet dng. Hög verklig upplösning och fina objektiv med hög skärpa och låg distorsion ger fin total bildkvalitet även om det krävs visst manuellt arbete med brusreduceringen.

Slutsats

Leica M8.2 är ett unikt och förträffligt arbetsredskap för reportage- och gatufotografer. Men för de flesta är det en kamera man köper för den speciella Leica-känslans skull.

SÅSATTEVIBETYGET

Bildkvalitet 8

Hög verklig upplösning tack vare tunt AA-filter. Extremt skarpa objektiv. Har inte brusnivåer i toppklass och problem med IR-ljus (avhjälpes med IR-filter eller profil i råkonverteringsprogrammet).

Byggkvalitet 10

Mekanik i absolut toppklass. En fröjd att sätta i händerna. Minus för avsaknad av vädertätning gör att betyget hamnar i klass med proffskamerorna från Canon och Nikon. Mekaniken ligger en klass högre än annars.

Ergonomi logik 8

Extremt avskalad kamera där inget kan gå fel. Någon mer knapp hade dock inte skadat. Dålig skärm.

Mångsidighet 3

Glöm sport, makro och telefoto. Leica M8.2 är ingen allroundkamera utan helt specialiserad på diskret fotografering med vidvinkel eller normal. Sökaren är överlägsen i svagt ljus och slutaren extremt tyst. Men det är inte samma sak som mångsidighet.

Valuta för pengarna 5

Förutom korrigering för den svaga kronan har Leica dessutom höjt priset bara för att de kan. Varumärket är värt mycket för många. M8 kostade 42 000 kronor när den kom. Nu 57 000 ...