Kameror
https://www.kamerabild.se/tester/kameror/sony-rx10-iii-extremaste-l-ngzoomaren
Kamera & Bild testar

Sony RX10-III – den extremaste långzoomaren

Med ett zoomomfång motsvarande 24-600 mm med hög bildkvalitet tar Sony ytterligare ett kliv mot kameran som kan allt. Kompetent, skarp optik, bra bildstabilisering och vass på film.
545202

Del I

Det kan tyckas lite underligt att inte omfånget 24-200 på Sony RX10/RX10 II skulle räcka, men i en jämförelse med konkurrenterna Canon G3 X, Nikon DL24-500 och Panasonic FZ1000 låg Sony efter. Nu kontrar Sony genom att i RX10 III sätta in ett lika stort omfång som Canon har i sin G3 X. Det vill säga 25 gångers zoom, från motsvarande 24 till 600 millimeter. Panasonic har 16 gångers och tidigare RX10-modeller har 8,3 gångers zoom.

Liksom tidigare satsar Sony på ljusstyrka framför kompakt. Canon G3 X har ljusstyr­kan 2,8-5,6 medan RX10 III glänser med 2,4-4,0. För den som tycker det är viktigt med en fast ljusstyrka kommer RX10 II fortsätta att säljas. En stor finess med den är nämligen att den har ljusstyrkan f/2,8 över hela zoomomfånget.

Inspirerande

Jag tycker det är inspirerande att använda en kamera med stort zoomomfång eftersom alla slags motiv finns tillgängliga bara genom att jag petar med pekfingret till vänster eller höger på reglaget vid avtryckaren. På RX10 III kan jag även zooma med ringen på objektivet. Då ges möjlighet att finjustera utsnittet på ett sätt som inte går med pekfingerreglaget.

Men man ska inte försöka förflytta sig genom hela omfånget med objektivringen. Det kräver nämligen fem, sex vridningar för mig med tumme och långfinger på vänsterhanden, men handen i fast position stöttandes kameran. 

Och att stötta kameran behövs. Den är så tung att man inte gärna håller den bara med en hand, även om greppet för högerhanden är bra.

Inspirationen jag får av zoomomfånget skulle dock dämpas väldigt snabbt om resultatet inte är skarpt. Med RX10 är det tvärt om – det blir så skarpt att jag genast vill ta fler bilder. Tidigare i år testade jag Panasonic TZ100 tillsammans med TZ80. I den jämförelsen stod sig TZ100 bra, men jämfört med RX10 är skillnaden väldigt stor. TZ100 är helt enkelt för liten för att det ska bli »inspirerande skarpt«. Frågan man har att fundera över är om RX10 III är för stor för att alltid kunna vara »inspirerande till hands«.

Anpassningsbar

Antalet anpassningsbara reglage är så många att det behövs två menysidor för alla att rymmas. Tio stycken är de närmare bestämt. För nio av dessa har man sedan hela 56 olika alternativ att välja mellan. Utöver de fysiska knapparna och reglagen finns det en snabbmeny med tolv positioner där man kan välja mellan 34 olika alternativ.

Det finns onekligen bra möjligheter till anpassning av kameran, men jag kommer ändå inte helt överrens med den. Det gäller programvalsläget för sparade inställningsuppsättningar. Jag vill att kameran ska återställas till dessa när jag slår av och på den, men för att få till den återställningen behöver jag antingen vrida programvalsratten ett steg fram och tillbaka, eller hämta de sparade inställningarna igen via menyn.

Eftersom det här så uppenbart är en ren smaksak så hade det bästa varit att ha ytterligare ett val i kameran för just detta – hur man vill att återställningen ska ske. Ett av problemen som uppstår nu när jag använder MR-läget på programvalsratten är att kameran kommer ihåg senast använd brännvidd. Om det var längsta teleläget så zoomar den alltså ut till detta direkt när jag slår på kameran.

Del II

Varierande närgräns

Närgränsen är lite lustig på RX10 III. Det naturliga är att den blir allt längre bort med ökad brännvidd, men så är det inte. Vid 110 mm (motsvarande 300 mm) vänder det och på längsta teleläget får man därför en betydligt större avbildningsskala än lite halvt inzoomat.

Det kan vara lite förvirrande i början, men eftersom bildstabiliseringen fungerar bra och objektivet är utmärkt skarpt även på längsta teleläget så fungerar det fint att gå runt och fotografera till exempel blommor med motsvarande 600 mm. Bilderna blir dessutom oftast snyggare eftersom motivet framhävs bra då bakgrunden i princip försvinner med ett så tajt utsnitt.

Den avbildade bredden är cirka sju centimeter vid närgränsen på längsta teleläget medan den är drygt 18 centimeter på motsvarande 300 mm. På motsvarande 100 mm är bredden 11 centimeter och på objektivets vidvinkligaste läge är bredden igen cirka 7 cm. Men då är närgränsen räknad från frontlinsen mindre än två centimeter, vilket utöver att det bildvinkeln blir konstig så blir risken stor att objektivet skuggar det man vill fotografera.

Bildkvalitet

Med det betydligt längre zoomomfånget i RX10 III jämfört med tidigare RX10-modeller så hade jag förväntat mig att distorsionen på vidvinkligaste läget skulle vara större. Detta är något som inte syns för den vanliga användaren, men med ett råkonverteringsprogram där man kan slå av korrigering av bilden går det att se.

Poängen för mig att titta på detta är att en korrigering av kraftig distorsion innebär att inte hela sensorn används och att kanterna på bilden är uppskalade. Det är vanligt på superzoomar, men RX10 III håller distorsionen imponerande låg. Jag ser inte heller någon uppenbar skillnad i skärpa mot tidigare. Även på längsta teleläget är skärpan riktigt bra.

Slutsats

Som vanligt när en kamera ska summeras handlar det mycket om priset. Sony väljer att låta RX10 III ta över priset som RX10 II tidigare hade. Det innebär 15 500 kr, medan RX10 II sänks till 13 500 kr. Det ser onekligen mycket ut när man kan få Panasonic FZ1000 för 5 800 kr och Canons och Nikons modeller för 8 000 respektive drygt 9 000 kr. Samtidigt är det uppenbart att RX10 III är en mycket kompetent kamera. Den har ett riktigt skarpt objektiv och är vass på filmning. 

 

Taggar