Test av Canon PowerShot SX150 IS

Kameran är bra byggd, plastskalet är hårt och rejält, knappar och reglage är utmärkta. Uppbyggnaden med en programratt, zoomreglage kring avtryckaren, ett flervalsreglage och i mitten av det en funktionsknapp känns som en bra standard. Flervalsreglaget ger åtkomst till ISO-inställning, fokuseringsmetod, självutlösare och blixtläge.

Att det är en kamera rik på knappar blir tydligt när man räknar till ytterligare sex stycken, men alla är motiverade och bra utformade.

När så kameran slås på blir det första jag ser att det är en enkel skärm. Visst är den stor (tre tum), men det är nästan alla skärmar nu för tiden. Ljusstyrkan är också bra men om man vill titta på skärmen lite underifrån fungerar det dåligt. Allt fler kameror har i dag väldigt bra skärmar med en bra betraktningsvinkel – alltså att det går att se vad skärmen visar även från sidan och i höjdled. Det är just de billigare modellerna som fortfarande har kvar enklare skärmar.

Utöver skärmen är den tydligaste budgetgrejen med Canon SX150 IS att den använder vanliga AA-batterier i stället för ett uppladdningsbart special-batteri. Om man inte redan har det bör man skaffa en batteriladdare och använda NiMH-batterier i stället.

I övrigt finns det inte mycket att klaga på. Autofokusen är inte blixtsnabb, men fullt godkänd, objekt-ivet är likaså fullt godkänt. Skärpan faller i kanterna på längsta teleläget och det går att se en del blåfärgning kring detaljer (kromatisk abberration). Distorsionen är korrigerad, men en svag tunnformighet är kvar på vidvinkelläget.

Manuella kontrollen för stillbilder fungerar som den bör och även kontrollen av blixtens styrka. Där-emot blir jag lite förbryllad över hur teknikerna tänkt när de konstruerat funktionen för exponeringskompensation. Man aktiverar inställningen genom att trycka en gång på dess knapp. Därefter väljer man hur stor kompensationen ska vara med hjulet.

Allting är bra så långt, men om man sedan trycker en gång till på knappen slutar kameran att visa effekten av exponeringskompensationen. Den syns då först när man trycker ner avtryckaren till hälften.

Vid filmning finns ingen manuell kontroll, men det går att ställa in exponeringskompensation om man rattat in det särskilda filmläget på programvalshjulet (det går annars alltid att sätta igång filmningen med dess särskilda startknapp). Då använder man däremot inte den vanliga knappen för exponeringskompensationen utan man får trycka på knappen för ISO-inställning. Inte logiskt, men det fungerar i alla fall.