Test av Ricoh GXR Mount A12

Ricohs modulära system är uppbyggt på principen att man köper en kameramodul som är greppet, med kontroller och skärm. Till detta kamerahus köper man sedan en modul som innehåller både sensor och optik. Fördelen med systemet är att du får speciellt anpassade moduler där optik och sensor kan optimeras för att ge bästa möjliga resultat. Nackdelen är att du alltid måste köpa en sensor för att få andra brännvidder.

Men nu har Ricoh tagit nästa steg i sitt modultänk och erbjuder med Mount A12 möjligheten att använda manuella objektiv från flera andra tillverkare med Leica M-fattning. I modulen sitter en 12 megapixels APS-C-sensor med en känslighet på 200 till 3 200 ISO, som också ger möjlighet till HD-film i 720/30p. Samtidigt har de skippat sensorns lågpassfilter, vilket ger skarpare bilder på bekostnad av risken att få skumma moaré-mönster i speciella situationer. Brännviddsförlängningen uppgår till 1,5 gånger, vilket innebär att hela objektivdiametern inte används.

Rejäl design

Kameramodulen gxr fungerar alltså likadant som innan med den nya modulen, men får ett nytt utseende. A12-modulen själv väger mer än kamerahuset med sina 170 gram, men den verkliga vikten av hela systemet beror så klart på val av objektiv. Med ett Voightländer Classic 35mm/1,4 får hela systemet ett rätt schysst utseende som blandar modernt med gammalt klassiskt. Tillsammans med ett tungt objektiv ökar stadigheten och övergår i ett kvalitativt intryck, något som byggs på ytterligare när man undersöker själva bajonetten – objektiven sitter som ett smäck.

A12-modulen är något bredare på vänster sida, vilket gör att kameran får en extra skön bredd att vila vänster hand och fingrar mot. Detta förbättrar känslan för att manövrera objektivens fokus och bländare, och totalintrycket tillsammans med högerhandens gummerade grepp blir mycket bra.

Funktionsspäckad

I menysystemet med svart bakgrund och vit text gör du alla inställningar. De tre flikarna du ser är fotografering, egna funktionsinställningar och kamerans inställningar. Nackdelen är att många av valen ligger rad efter rad, vilket ger ett ganska massivt intryck. Vissa gillar detta, medan andra vill ha en mer logisk uppdelning. Själv tycker jag att det blir svårhanterligt för snabb åtkomst.

Här märks det också att kameran är full med proffsiga funktioner. Handhavandet kan ibland kännas svårt, något som också gör att man måste sätta sig in i kameran för att känna att man har full kontroll över alla inställningar och funktioner. Detta är så klart en nackdel, medan den kompenseras av fördelarna med att just ha möjligheten att påverka så mycket.

Med inställningarna för modulen har du många möjligheter att optimera bildkvaliteten. Bland annat kan du justera geometrisk distorsion, kromatisk aberration och vinjettering, och spara dessa inställningar med ett eget namn på ditt objektiv. De sparade inställningarna, som också syns i bildinformationen, kan du sedan snabbt komma åt när du byter eller byter tillbaka objektiv.

Manuell fokusering

Vidare finns inställningar för kontroll över manuell fokus. Detta är också ett måste – det hade varit helt fel att inte underlätta för användaren att använda manuell fokusering, något som är rätt svårt med en skärm. Bland annat finns möjlighet att ställa in en förstoringsruta för att se var du sätter fokus, med inställningar på 2, 4 och 8 gångers zoom. Rutan går enkelt att koppla till en funktionsknapp. Dessvärre är inte förstoringsrutan helt skarp. Förstoringen ser ut att vara en uppskalning av det som visas när man ser hela bilden, något som är vanligt i kompaktkameror.

För extra fokuseringshjälp kan du också använda den inbyggda fokusassistenten. Med den får du en ökad vit konturkontrast på skärmbilden på de delar som är i fokus. Funktionen går att koppla till en funktionsknapp för snabb på- eller avstängning, eller att den alltid ska visas. Och funktionen är guld värd. Vid en låg bländare gör den ett förträffligt och tydligt jobb, men vid en hög bländare blir ljusinläppet mindre, och i dunkla miljöer ökar bruset på ordentligt, vilket ger en mycket otydlig bild på skärmen.

När man både använder inzooomning och tar hjälp av fokuseringsassistenten blir bilden otydlig, vilket gör det mycket svårare att hitta fokus. Det kunde man ha gjort mycket bättre.

Slutsats

För dem som har gamla objektiv av Leica-m-typ, eller bara vill åt karaktären hos dessa, är Ricoh Mount A12 lite av en dröm. För dem som längtat efter möjligheten att använda högklassiga objektiv i ett digitalt system som av många beskrivs som lätt och mindre än stora systemkameror – men med fortsatt bra bildkvalitet.

SÅ SATTE VI BETYGET

Bildkvalitet 9

Bildkvaliteten är mycket bra och frånvaron av sensorns lågpassfilter ger skarpa bilder.

Byggkvalitet 9

Kameran är robust och byggd med eftertanke och har en tyngd som ökar stadigheten.

Ergonomi och logik 6

Kontrollerna är bra och sköna att använda. En stor nackdel är menyerna som kunde vara mycket mer logiskt uppbyggda.

Mångsidighet 5

Mångsidigheten begränsas av att man inte har autofokus, samt att manuell fokus inte är lätt att ställa in exakt.

Valuta för pengarna 5

För den som redan har passade objektiv med Leica-M-fattning är kameran guld värd – men billigt är det inte.