https://www.kamerabild.se/tester/kameror/test-fujifilm-x-e2-finfixad-entusiast
543423
Kameror
Kamera & Bild testar

Test: Fujifilm X-E2 – finfixad entusiast

● BILDSPEL

Totalbetyg

De små förbättringarna är många, men i det stora hela är Fujifilm X-E2 en likadan kamera som föregångaren X-E1 på många sätt.

Inledning

Snabbare autofokus är den stora grejen som Fujifilm trummar för i X-E2. Och visst är det väl också behövligt – föregångaren X-E1 fick samma kritik som riktats mot både X100 och X-pro1 med fokus som inte hållit måttet. Förutom detta är det få stora saker som skiljer X-E2 mot X-E1, utan i stället många små.

Till utseende ser Fujifilm X-E2 nästan precis likadan ut som sin föregångare. Också innandömet är likadant, med samma sensor på 16 megapixel. Störst skillnad på insidan är bättre och snabbare autofokus, samt snabbare processor för bildhantering. På utsidan hittar vi en större och bättre skärm.

 

Ny hybridautofokus

Precis som i Fujifilm X100s sitter nu en hybrid-autofokus som arbetar med både konstrast- och fasdetekterande autofokus för att hitta rätt skärpa. Och visst går det bättre. Snabbheten är noterbart bättre än hos X-E1, och går nu att arbeta med på ett annat sätt. Men även om det går märkbart snabbare så är den ändå inte lika snabb som hos konkurrenternas modeller i samma segment. Ljusinsläppet påverkar autofokushastigheten mycket, och det är stor skillnad att fokusera inomhus i dunkelt ljus jämfört med utomhus i dagsljus. En klar förbättring alltså.

Men riktigt bra hos autofokusen är att den känns riktigt säker. Vid flera tester jag gjort i både svagt och svårt ljus så har den nära på alltid hittat rätt, och nästan aldrig behövt jaga sig fram till var den tror att fokus bör ligga. På så vis upplevs nog också autofokusen snabbare, eftersom man nära på aldrig behöver fokusera om efter att autofokusen gjort sitt. Riktigt bra av Fujifilm.

En annan fin fix är att man nu kan köra kontinuerlig autofokus, af-c, på valbar fokuspunkt och inte bara på den i mitten. En liten grej kan tycka, men riktigt användbar i många fall, och som redan finns hos många konkurrenter.

Fujifilm X-E2 kan nu också ta bilder i serie med fungerande autofokus och liveview, i upp till 3 bilder per sekund, något som är en förbättring från X-E1 och antagligen hänger ihop med den nya processorn.

 

Samma design

På utsidan känner vi helt igen X-E2 från föregångaren X-E1. Knappar och reglage sitter på samma ställe, och designen är i det närmaste identisk, den enda skillnaden i knappar är egentligen att view-mode har försvunnit och ersatts med q-knappens funktion. Det i sin tur innebär att ae-l-funktionen nu fått en egen knapp, och inte behöver dela denna med af-l-knappen. Smidigt för den som ofta använder låsning av värden för just detta. q-knappen är riktigt bra och låter dig se alla inställningar, eller snabbt ändra dessa. Den nya placeringen är också bättre.

 

 

Kameran känns välbyggd, knapparna kvalitativa och hela kamerahuset känns över lag bra gjort. Också greppet är bra, trots den något lådliknande konstruktionen, och något som gör det bra är utbuktnaden för tummen och det främre greppet för fingrarna.

I övrigt har X-E2 nu möjlighet till fyra valbara funktionsknappar som gör att du kan ställa in din kamera som du vill ha den. Det enda Fujifilm är orubbliga på är att ha en knapp för start av inspelning av film. Som det ser ut nu måste man gå in i menyerna via drive-knappen för att ändra denna till filmläge. 

Däremot har man justerat snurreglaget för exponeringskompensation, till att kunna ställas in i tredjedelssteg, något som välkomnats av många.

Men största skillnaden när det gäller designen har ändå med skärmen att göra. I X-E1 fick vi nöja oss med 2,8 tum i storlek och en upplösning på 460 000 bildpunkter. Den har nu förstorats och förbättrats till 3 tum och 1,04 miljoner bildpunkter, något som gör stor skillnad för bilden, och hur man upplever de bilder man tar i kameran.

 

Snabbare känsla

Också att använda kameran känns snabbare och med mer flyt än hos föregångaren. Det är få saker som är problematiska, och det mesta flyter på vid vanlig fotografering. Över lag känns det som om Fujifilm lyckats förfina de brister som fanns hos X-E1 bra, för att skapa en väl fungerande X-E2. Men egentligen är det väl precis så här som föregångaren skulle ha varit från början.

Att fotografera med den digitala sökaren på 2,36 miljoner pixlar fungerar också mycket bra. Precis som hos tidigare X-E1 är bilden skarp och bra. Positivt är att den känns snabb på att uppdatera sig när man skiftar från ljus till mörk miljö och tvärtom, vilket gör att man alltid ser omgivningen bra i sökaren. Men kanske bäst är att man nu också kan aktivera en inställning för att se hur bilden exponeras när man är i manuellt läge, och alltså förutspå hur bilden kommer att exponeras.

 

 

En annan positiv sak är att Fujifilm lyssnar på den kritik de får från de som använder kameran. Jag har tidigare själv framfört förslag på idéer till Fujifilm när det gäller vissa funktioner som gärna skulle få finnas i kommande modeller, bland annat möjligheten till att utförligare konfigurera auto-iso-inställningen för att få mer kontroll över hur den arbetar. Främst förklarade jag att man ofta vill kunna köra med auto-iso och ställa in en längsta slutartid som får användas. Detta visar att Fujifilm tar förslagen på allvar och tar till sig den kritik och de förslag som framförs, eftersom funktionen nu finns.

 

Bildkvalitet

Hos Fujifilm X-E2 hittar vi också funktionen som kallas för »lens modulation optimizer« från X100s och X20, som innebär att bilden förbättras direkt i kameran gällande kromatisk aberration och andra objektivkorrigeringar. Funktionen fungerar för objektiv av x-bajonettyp och vid fotografering i jpeg.

Fujifilm X-E2 presterar rent bildkvalitetsmässigt precis som X-E1. När man kommer upp i hög känslighet kickar brusrediceringen in, vilket också tar bort en del detaljer i bilden. Totalt sett presterar kameran bilder av mycket bra kvalitet med bra skärpa, bra kontrastomfång och fina färger i mjuka övergångar. 

 

Slutsats

Det bådar gott att Fujifilm nu lyckats lösa sitt stora problem med trög autofokus. X-E2 presterar bra när det gäller det som föregångaren hade svårigheter med, både när det gäller autofokus och andra småsaker. Egentligen kan X-E2 ses som en buggfixad X-E1:a (precis som X100s mot X100), och presterar nu det som vi hade förväntats hitta redan hos föregångaren.

Kameran är vare sig klumpig eller smidig, utan har sitt karaktäristiska Fujifilm-utseende med retrokänsla. För sin storlek presterar den väl, och funktionsmässigt har den godbitar som elektronisk sökare, bra skärm, möjlighet till utbytbart objektiv och en hel del möjligheter till inställningar. 

 

X-E2 riktar sig främst till entusiaster som vill ha riktigt bra bildkvalitet blandat med Fujifilms designmässiga känsla, i ett hyfsat välförpackat format.