Kamera & Bild testar

Test: Fujifilm X-S10 – smart och rolig kamera som passar de flesta

Med Fujifilm X-S10 har Fujifilm tagit till en mer konventionell design med bland annat ett mer uttalat grepp. Men innanför skalet hittar vi teknik som vi känner igen – och sammantaget skapar detta en kamera som egentligen passar de flesta.

En hybrid av teknikfyllda Fujifilm X-T4 och den något enklare X-T30 utgör basen för det som hittas hos nya Fujifilm X-S10. Men andra sidan så är den helt annorlunda, där Fujifilm tagit ett stort kliv åt sidan med kamerans designmässiga delar, på gott och ont. Den totala summan är att kameran mycket väl kan attrahera många, eftersom den har lite av det mest, gör det bra, och är förpackad i ett trevligt format som antagligen går hem hos de flesta.

Innanför skalet hittar vi samma bakbelysta APS-C-sensor på 26 megapixel som hos X-T4 och därmed också samma bildprocessor. Mycket annat är likt det hos X-T30, med en minneskortplats, elektronisk sökare på 2,36 megapixel och 20 bilder per sekund med möjlighet till 30 bilder per sekund i beskuret 16-megapixelläge.

Nytt är däremot den inbyggda bildstabiliseringen som arbetar i fem axlar och ger upp till sex stegs längre slutartid – något som hos X-T4 kunde uppgå till 6,5 steg med kompatibla objektiv. Fujifilm har här lyckats minska ned storleken på bildstabiliseringstekniken med 30 procent för att få plats med den i X-S10.

En annan design

Fujifilm satsar på en för dom något ny målgrupp, nämligen de som är ute efter en mer traditionell kameradesign som inte ärver företagets klassiska DNA-uppsättning med exklusiv retrodesign. Med nya X-S10 har Fujifilm nämligen valt att skippa inställningshjulen för ISO-värden och slutartid som vi lärt känna sitter på kamerans ovansida på Fujifilms kameror – och har istället ersatts med mer konventionella inmatningshjul för tummen och pekfingret.

Den »nya« designen innebär också att greppet blivit mycket mer utarbetat jämfört med övriga Fujifilm-modeller, måhända även tråkigare, men också mer ergonomiskt. Att hålla kameran är därför en trevlig upplevelse. På baksidan får man förlita sig en del till joysticken, men det fungerar också rätt bra, med bra placering. På ovansidan hittar vi nu programvalsratten som utrustats med hela fyra programmeringsbara C-lägen för egna inställningar, vänstersidan har ett snyggt reglage för popup-blixt och på framsidan och baksidan har de mer klassiska snurreglagen för bländare och slutartid tillkommit.

Snurrar man på det vänstra reglaget på kamerans översida får man tillgång till snabb bläddring mellan olika filter eller andra inställningar, som visas på skärmen – och det fungerar bra.

Trots att det känns något annorlunda för en Fujifilm-kamera så är jag hyfsat nöjd ändå, det enda som gnager något är att AF-knappen för tummen på kamerans baksida inte helt går hand i hand med den känsla jag vill ha – knappen är nära på helt intryckt från början, sitter lite lutad i en fasning och känslan är inte riktig direkt. Den kunde varit bättre, helt enkelt.

Men den vinklingsbara skärmen känns ändå som om den passar för kameran, med möjlighet att se sig själv om man ska filma sig själv eller fotograferar uppifrån i svåra vinklar. Bilden är bra, likaså känslan att använda skärmen för att fokusera – även om upplösningen på 1,04 miljoner bildpunkter inte är den högsta. Den elektroniska sökaren på 2,36 miljoner bildpunkter är däremot riktigt bra, med finfin bild och skärpa.

Fujifilm X-S10 har en del filter som man snabbt kan välja runt bland med det vänstra väljarreglaget. Här med inställningen för hålkamera. 1/125 s, f/4, ISO 160 med XF 18–55 f/2,8–4 R LM OIS vid 18mm

Enkelt – med färdiga bilder

En sak som Fujifilm annars lyckats väl med är möjligheten att få till fina bilder direkt ur kameran. Tittar vi på exempelvis inställningsmöjligheterna så finns en hel del möjligheter för den som verkligen vill få bilden att se ut som man själv vill. Färgmättnad, kontraster, uppljusning av mörka partier och så vidare – allt går att ställa in. För den som har, eller har läst om Fujifilms kompakta X100-serie så var detta en av de delar som användarna älskade: kombinationen av en kompakt kamera som ger ett färdigt slutresultat direkt ur kameran. En av anledningarna är så klart också att bildkvaliteten i JPG-bilderna är i toppklass.

Så med X-S10 har Fujifilm förenklat det ytterligare. I Auto-läget och scenvalsläget finns en smart funktion som gör att kameran själv listar ut vilken filmsimulering av Provia, Astia eller Velvia som kan tänkas bäst för den aktuella scenen, något som gör att exempelvis färgerna blir mjukare vid porträtt och får starkare kontrast och färg vid bilder på natur. Ingen »big deal«, men nog är Fujifilm något på spåren, och resultatet blir också rätt bra. En porträttbild kan lätt bli »för hård« med Velvia, och en landskapsbild alldeles för tam, platt och dassig med Provia, som är standardinställningen.

En annan fördel med att bilderna blir så pass färdiga direkt i kameran är de är redo att se omvärlden – vilket innebär att man med X-S10 kan skicka iväg bilderna via wifi med medföljande app. Förutom detta kan appen även fjärrstyra kameran och uppdatera kamerans fasta programvara, firmware, vilket känns som ett naturligt steg och enklare lösning än den som används i dag.

Hittar ögon. Ögonfokusen hos X-S10 fungerar bra, med gröna fyrkanter som hittar huvud och i denna en vit kvadrat som visar vilket öga aktuell fokus ligger på. Dessutom är kameran snabb på att upptäcka ögonen, och följer med hyfsat snabbt när en person rör sig. 1/200 s, f/4,5, ISO 1250 med XF 18–55mm f/2,8–4 R LM OIS vid 33mm

Prestanda som hos X-T4

X-T4 hade fina specifikationer för autofokusen, bland annat förbättrad mot föregångaren med skarpare bilder vis snabba motiv och smidigare följning av ansikten och ögon. Eftersom autofokus-systemet är exakt i X-S10 som hos X-T4 så är det inte konstigt att också resultatet blir detsamma.

Autofokusen är över lag snabb och säker, inga problem. För den följande autofokusen finns lite mer att önska, även om generell följande autofokus också det fungerar fint, så hoppar den ibland iväg på egna äventyr. Den är inte direkt dålig, det är mer att den vid snabba situationer inte helt hänger med klockrent.

Ansikts- och ögonigenkänning går att slå på och av via menyn eller på pekskärmen för inställningarna över autofokusen, och som funktion fungerar även detta riktigt bra. Valbara ansikten i bild får vita kvadrater runt sig, och valt ansikte med öga upptäcks rätt snabbt. Funktionaliteten finns där, och är helt klart användbar.

Summan av intrycken hos autofokusen är att Fujifilm gjort ett bra jobb med både hårdvara och mjukvara, men att det ändå finns andra kameror som presterar bättre. Men om du inte fotograferar snabba skeenden – som kanske ändå inte är den typ av fotograf som är målgruppen för kameran – så kommer du inte tycka att autofokusen är dålig, för det är den inte. Dessutom är den också riktigt bra i videoläget med flera möjliga inställningar för bland annatspårningshastighet.

Att skärmen går att vinkla har sina fördelar, exempelvis om man ska fotografera uppifrån som här. Fujifilms nya mer konventionella design gör därför att kameran är ganska enkel att använda – man är helt enkelt van från andra kameror. 1/250 s, f/4, ISO 500 med XF 18–55mm f/2,8–4 R LM OIS vid 18mm

Med upp till 20 bilder per sekund känns den också rätt snabb, faktum är att du till och med kan fotografera i upp till 30 bilder per sekund i beskuret läge – något som öppnar upp för en del spännande möjligheter. Det är också detta som jag gillar med kameran, allt den känns så rapp och responsiv.

Kamerahusets bildstabilisering gör också riktigt bra ifrån sig, och presterar också nära på lika bra som hos flaggskeppet X-T4 – trots att de byggt om funktionen från grunden för att göra den mindre så behåller den nära på samma prestanda, vilket är både imponerande och ett smart drag, då »IBIS«, eller »in body image stabilization«, blivit något som många kollar efter som egenskap.

Fina videospecifikationer

Fujifilm har gjort bra ifrån sig även när det gäller video på sina senaste kameror, och X-S10 är inget undantag. Smart är att man under videoinställningarna kan se direkt vad som är valbart och hur, direkt under menyn: exempelvis ser vi där direkt att kameran kan spela in i 4K 10-bitars färgdjup i 4:2:2-format med F-Log och 30 bilder per sekund, men då enbart när signalen matas ut via HDMI till exempelvis en extern inspelare. Och den prestandan är mycket bra – och helt klart i hög klass – dessutom kan du se en förhandsvisning på den valda gradingen med vald profil.

På samma menyval ser vi även det för inspelning på minneskortet är 8-bitars 4:2:0-format som gäller. Också 1080p-video kan spelas in i upp till 240 bilder per sekund. Tittar vi på vanlig 8-bitarsvideo så håller dessa riktigt fin bildkvalitet, och dessutom går det att använda sig av dina egna inställningar för färger och kontrast, vilket ger dig lika fina verktyg för film som stillbild, när det gäller att få till en så färdig film som möjligt direkt ur kameran – med exempelvis Eterna som simulerad film.

Den inbyggda bildstabiliseringen i kamerahuset fungerar så klart också vid filmning, vilket nära på alltid är bra att använda sig av när man filmar på frihand. På X-S10 finns också ytterligare elektronisk bildstabilisering, på bekostnad av bildvinkeln – då den beskär 1,1x.

Bildkvalitet

Med samma sensor, bildprocessor och finfina bakbelysta sensor som storebror Fujifilm X-T4 så är allt bäddat för en vinnande bildkvalitet. Och så är också fallet med X-S10. Både bildkvalitet, brusegenskaper, dynamiskt omfång i råformat och möjligheterna till efterbehandling av bilderna är i nivå med de förväntade, och alltså i klass med X-T4.

Förutom detta så fortsätter Fujifilm att leverera JPG-bilder som ser riktigt fina ut, direkt ur kameran, något som också är styrkan att X-S10 kan. Att sedan möjligheterna till alla inställningar för bildernas interna behandling går att ändra ökar på fördelarna ytterligare.

Och samma sak gäller också för video-kvaliteten, där vi inte kan säga annat än att resultat är riktigt skarpt och bra – du kan helt klart skapa ett professionellt resultat om du har kunskapen.

Typ

System

Cirkapris

11 000 kronor

Sensor

23,5 x 15,6 mm

Upplösning

26 megapixel(6240 x 4160)

ISO

160–51200

Skärm

3,0 tum(1 040 000 bildpunkter), vridbar i två led, pekskärm

Serietagning

Ca 20 bilder/s (30 med 1,25x beskärning)

Filmning

DCI 4K/30p

Minneskort

SD

Inbyggd blixt

Uppfällbar

Hörlursuttag

Ja, med adapter

Mikrofoningång

Ja

Wifi

Ja

Mått

126 x 85 x 65 mm

Vikt

465 gram

Slutsats

Egentligen är det rätt mycket som talar för att Fujifilm X-S10 är en kamera som kan passa många fotografer där ute. Formatet är kompakt, designen riktigt bra – även om man inte specifikt gillar Fujifilm – då de gjort om grepp och kontroller så att de följer de mer marknadsmässigt vanliga formerna.

Baksidan av X-S10 ter sig rätt enkel, med inte allt för många knappar, vilket delvis kan vara skönt – inget extra krångel, inte superavancerat för den som inte är helt insatt. På ett vis är det också skönt, att en prestandamässigt bra kamera kan användas i all sin enkelhet men samtidigt ge avancerade möjligheter, som exempelvis med videoegenskaperna som mycket väl är bättre än vad en allmän stillbildsfotograf antagligen behöver.

Om Fujifilm gör rätt i att flörta med sin icke-frälsta Fujifilm-design-publik återstår att se, men själv tycker jag att X-S10 är en rolig kamera att använda som ger bilder med toppkvalitet. Dessutom i en väl beprövad design som många känner sig hemma med.

Handhavande: 64

Snabbhet: 68

Byggkvalitet:64

Mångsidighet: 70

Funktioner: 65

TOTALT: 73