Test: Fujifilm X100F – evolution utan revolution

Fujifilms X100-serie är nog en av de mest omtalade bland de som gillar både retroutseende och gatufoto, sedan version 1 – X100 – från 2011. Många älskar att använda de genomtänkta och mekaniska reglage som genomsyrar X100-serien – ja faktiskt de flesta av Fujifilms kameror – för att få snabb kontroll över alla inställningar.

I X100F, med »F« som i »Fourth generation«, hittar vi ett arv från toppmodellerna X-Pro2 och X-T2, med APS-C-sensorn på 24 megapixel och ett ISO-omfång på mellan 100–51200 ISO. För att matcha den 50-procentiga ökningen av upplösning från X100T:s 16 megapixel, har Fujifilm även snabbat på utläsningen av bilddata, och samtidigt utlovat en snabbare autofokus.

Härliga reglage

Vinnande hos Fujifilm är känslan i reglagen, och det blir än bättre med X100F: förutom de vi känner igen från X100T så hittar vi nu även ISO-inställningen inbyggd i slutartidsreglaget. Genom att lyfta ringen runt reglaget och sedan vrida, går det att snabbt justera ISO-värdet – vilket är en riktig guldgruva. Nu går det att kontrollera alla viktiga inställningar i kameran utan att gå in i menyerna. Dessutom har knappsatsen som tidigare varit åt vänster nu hamnat till höger om skärmen, vilket gör att man kan trycka på dessa med enhandsgrepp. Genomtänkt och smidigt á la Fujifilm.

Nytt hos X100F är joysticken på baksidan, även den ett arv från X-Pro2. Med den går det snabbt och smidigt att justera fokuspunkter, bläddra bland bilder och trycka på den – för att direkt kunna se om man satt fokus i den fokuspunkt som man fotograferat med.

Sökare med finesser

Spännande hos Fujifilm är även den ingenjörskonst-mässiga hybridsökaren. Här står Fujifilm ensamma på tronen med att blanda samman analog och digital teknik, vilket de också gör bra. Med reglaget på framsidan går det att växla mellan digital sökarbild och analog genomsiktskamera, där den senare sökarbilden kan vara helt ren, eller ha en digital överlagring med information om avstånd eller hur utstnittet blir på den slutgiltiga bilden, eftersom man måste ta hänsyn till parallax-felet som finns.

Dessutom går det att få upp en mindre digital bild i nedre högra hörnet, och nytt här är möjligheten att ställa in förstoringsgrad, vilket är tacksamt för att kunna se exempelvis skärpa i det viktigaste området.

Hela konceptet med en hybridsökare gör Fujifilms X100-serie unik, och den blir något, något bättre i och med X100F. Dessutom har uppdateringsfrekvensen ökats till 60 bilder per sekund för att ge en bättre bild, vilket underlättar när man exempelvis följer objekt. Upplösningen på den digitala sökaren är 2,36 miljoner bildpunkter – samma som hos X100T – och bilden är riktigt bra.

Skärmen på 3 tum på baksidan är även den samma som tidigare, med en upplösning på 1,04 miljoner bildpunkter, och även den bra.

Autofokus

Med de specifikationer och förbättringar som Fujifilm har flaggat för gällande X100F:s autofokus, är förväntningarna hyfsat höga, något som också skulle ge den välbehövliga energiinjektion som systemet behöver. En utlovad ljuskänsligare fokus på ned till -3 EV med förbättring hos den följande autofokusen, med flera AF-punkter och en större, 40-procentig yta av bilden för att följa rörelser, ska se till att X100F får den uppgradering som X100-serien behöver.

Visst – kameran sätter fokus och gör det rätt, men så värst snabbt går det inte, och det når tyvärr inte upp i klass med vad man vill ha. Fujifilm har arbetat på många håll för att snabba upp kameran, bland annat när det gäller uppstartstiden, men det är ändå svårt att imponeras över autofokusen hos X100F, även om kameran i övrigt känns snabb. Över lag känns det som om autofokusen fortfarande är den svaga egenskap som lever kvar hos X100-modellerna som en förbannelse – trots snabbare processor och fler autofokuspunkter. Tråkigt.

Den följande autofokusen är inte heller överdrivet snabb. Uppdateringen av rutorna som följer ett objekt är inte direkt snabb, vilket gör att objekt som rör sig snabbt lätt missas, och resultatet blir en jagande fokus. Däremot fungerar autofokusen ändå hyfsat bra i svagt ljus.

Men nu ska vi inte glömma att X100F heller inte är någon kamera du fotograferar sport med – och beroende på hur man fotograferar och vad, så finns kanske inte ens behovet av en överdrivet snabb autofokus. Detta är även något att ta med i beräkningen om du sneglar på kameran, eftersom den har många andra kvalitéer som kan vara värda så mycket mer, och kan gör att den långsamma autofokusen blir sekundär. Annars ska du kolla på en annan kamera.

Att filma fungerar också bra, kanske vill man använda manuellt läge, och då fungerar ringen runt objektivet mycket bra (som annars kan ställas in för att justera olika inställningar) tillsammans med de hjälpmedel man får för att ställa fokus. I det stora hela är X100F ingen filmkamera, men funktionen finns och det är både enkelt och roligt att filma. Viktiga inställningar går att justera, och reglagen gör det lika enkelt att kontrollera film som stillbild, med gott resultat, och möjlighet till samma filmsimuleringar.

Snabbare uppkoppling

Kamera Bild var inte helt imponerade över hur Fujifilm löst wifi-biten hos kameran. Det hela krånglade och fungerade instabilt.

Här verkar det som om Fujifilm tagit sig i kragen och fixat problemen – att koppla upp sig tar visserligen många fler sekunder än de snabbare konkurrenterna, men å andra sidan är uppkopplingen både stabil och snabb när den väl är parkopplad med telefonen. Helt klart fina pluspoäng, och något som höjer upplevelsen med det trådlösa.

Däremot är appen man använder för att fotografera eller skyffla över bilder på distans vare sig den vackraste eller mest funktionella. Det går att ställa in många saker, men tyvärr går det inte att hoppa tillbaka till överföringsläget från fotoläget eller tvärtom, utan att koppla ner telefonen från kameran och sedan koppla upp den igen. Här finns en del att arbeta på, appen känns inte alls färdig eller direkt genomtänkt. Men det är en bra bit på väg.

Bildfilerna X100F presterar är lika som de vi hittar i X-Pro2 och X-T2 – vilket är fantatiskt bra bildkvalitet – hög skärpa, fin detaljåtergivning och bra dynamiskt omfång. Dessutom är kameran riktigt bra på att hantera JPG-bilder, vilket gör att det blir bra bilder direkt ur kameran, något som gör användningen av de olika filmsimuleringarna värdefull när man kan få bilder med känsla utan att behöva efterbehandla.

Film blir riktigt bra med X100F. Här hittar vi fin detaljåtergivning i 1080/50/60 bilder per sekund, vilket inte riktigt var fallet med X100s.

Slutsats

Fujifilm X100F är en något speciell kamera eftersom den har så många spännande och häftiga funktioner i ett smart, kompakt och snyggt designat kamerahus. Ren ingenjörskonst, utan tvekan. Men på samma gång kan man även tycka att vissa saker skulle vara bättre efter så många tidigare modeller, som exempelvis autofokusen.

Kameran som helhet har däremot snabbats upp något, upplösningen har ökats, funktionerna har blivit några fler och reglagen något bättre. En evolution snarare än en revolution, om än en positiv sådan.

För gatufotografen eller den som behöver en mycket smidigt och snabbjobbad kamera som faktiskt följer med ut, är detta fortfarande fullträffen som har mycket av det som behövs – och lite till – med ett fantastiskt bildresultat.

Kamera Bild ger Fujifilm X100F utmärkelsen "Toppklass".