Test Gakkenflex - Knivskärpa inte i fokus

det gott om exempel på hemmabyggda kameror. Vissa använder Lego, andra papper och en del bygger om sin husvagn till en enorm storformatskamera.

De japanska hemmapysslarna erbjuds dock ett lite enklare alternativ: Gakkenflex.

Gakken är ett japanskt förlag som ger ut tidningar, böcker och tekniska prylar i undervisningssyfte. Vissa av deras produkter har uppnått kultstatus i hemlandet, men här i väst är det mest teknik- och Japanfrälsta som känner till dem.

Ibland släpper de temamagasin där det också medföljer en byggsats inom samma område. När temat var fotografi var valet av produkt självklar.

Gakkens kameramagasin är ett förstklassigt kinderägg för fotoentusiasten. Förutom ett snyggt och djupgående magasin om fotografi (förvisso på japanska) följde det nämligen med en kamera som byggsats. Utformad som en Rolleiflex i miniatyr laddas den med vanlig 135mm-film. Kameran har fast bländare på f11 och en slutartid på 1/125 som på gammalt hederligt manér drivs av en fjäder.

Fokus ställs manuellt på objektivet i vilket det sitter två plastlinser. Det lilla formatet gör det inte helt enkelt att hitta skärpan på den minimala mattskivan. Men när den väl sitter blir resultatet förvånansvärt bra. Eller ja, bra i klassen toykamera. För det säger sig själv att en Gakkenflex knappast kan konkurrera med en vanlig småbildskamera, än mindre med dess andlige föregångare Rolleiflex. Men de senaste åren har intresset för toykameror ökat rejält. Samtidigt finns det gott om program till mobiltelefonen för att simulera bilder tagna av en billig plastlins. Det finns med andra ordmånga därute som har annat än knivskarpa bilder som högsta prioritet.

Dessutom, bilderna är ju egentligen bara en positiv bieffekt av det roliga i att bygga sin egen fungerande kamera. En uppgift som är lika rolig som krävande. Den medföljande anvisningen är naturligtvis även den helt på japanska. Som tur är har japaner en förkärlek för piktogram. Värre är det med anvisningarna runt bilderna som lätt skapar förvirring.I synnerhet om de följs av ett utropstecken och antagligen pekar på något som absolut inte får göras fel. Bara att skrida till verket.

Med vissa grundläggande kunskaper i hur en kamera är uppbyggd är det dock möjligt att sätta ihop sin Gakkenflex. Inledningen löper ganska smärtfritt och handlar mest om att montera fast stora och logiska delar som frammatningsratt och och kugghjul.

Men när det är dags för slutaren gäller det att hålla tungan rätt i mun. Delarna är pyttesmå och räkna med att din respekt för kameratillverkare och urmakare växer i takt med frustrationen. Men det går, och långsamt växer en fullt fungerande kamera fram. Med en kombination av precision och lite våld räcker det med en eller två timmars arbete.

Att ha en ny kamera i sina händer är som vi alla vet en euforisk upplevelse. Att dessutom ha byggt den själv smäller ännu högre. Bara att ladda med film och ge sig ut och plåta.

Det är ett charmigt verktyg

att jobba med. Ställ skärpan så gott det går, tryck av och rulla fram en ruta. Det finns inget räkneverk utan endast en skåra i frammatningshjulet att rätta sig efter. Räkna alltså med överlappande bilder. Den enkla slutarkonstruktionen består endast av en plastbit och en fjäder men verkar ändå ge en relativt jämn slutartid.

Bildresultatet då? Tja, då det handlar om en toykamera i plast är också resultatet att vänta i den kategorin. Linsen ger huvudsakligen skärpa i mitten vilket ofta ger bilderna en oväntad tilt/shift-look. En rejäl vinjettering får man också på köpet. Motljusbilder kan ge otroliga soleffekter och kontrasten är förvånansvärt bra. Den som skruvat ihop sin Gakkenflex ordentligt behöver heller inte oroa sig för ljusinsläpp.

Det är knappast rätt verktyg för att dokumentera bästa kompisens bröllop. Som leksak är den däremot perfekt. Toykamera i dess rätta bemärkelse.