Kamera & Bild testar

Test: Pentax K-30 - Bra på mycket men aldrig bäst

Pentax senaste tillskott bland systemkamerorna är K-30. En modell som hamnar lite mitt emellan de tidigare instegsmodellerna och toppmodellen K-5. Kameran hämtar sina funktioner både från de enklare och de mer avancerade kamerorna.

Poängen med Pentax K-30 är inte någon specifik teknisk feature, även om autofokusen är nyutvecklad, det är inte något underverk rent mjukvarumässigt eller ergonomiskt. Det är snarare de funktioner man valt att paketera och hur man paketerat dem som är det intresssanta med K-30.

Rent teoretiskt sett borde den passa ganska många som ska köpa en systemkamera. Den är lättanvänd men samtidigt har den funktioner för den lite mer avancerade. Dessutom är den vädertätad för att tåla lite mer äventyr. Men Pentax lever ju, som oftast, i skuggan av de större tillverkarna. Vilket är lite synd när de har kameror som k-30 som skulle passa många aspirerande fotografer som har lite högre ambitionsnivå än det enklaste fotograferandet.

Sparkrav och ergonomi

Det kommer inte att komma något batterigrepp till K-30, inte om man ska döma av de kopplingar som Pentax använt sig av på K-5, K-10 och K-20 för att koppla ihop kamera med ett dylikt. Det är ett steg som visar att den här kameran inte ska nå hela vägen upp till den mer seriösa hobbyfotografen. Pentax har inte heller gett K-30 vare sig möjlighet att koppla in en extern mikrofon eller synkkabel direkt in i kameran, vilket går på K-5.

Likt många andra systemkameror idag är Pentax K-30 en rätt liten kamera vilket oftast gör att de har ett ganska litet grepp. Men man har jobbat om greppet på K-30 något från tidigare modeller, tummen har fått en bättre greppyta på kamerans baksida vilket gör att det är enklare att hålla kameran med en hand utan att det känns instabilt.

Bilder tagna på höga ISO-tal blir gärna lite brusiga. Den nya sensorn som sitter i K-30 och K-01 är inte i klass med K-5. 1/160s, f/3,5, ISO 6 400

Anpassningsbar

Custommenyn är en av de saker som flörtar lite med den något mer avancerade fotografen, k-30 erbjuder 23 olika custominställningar som ger fotografen ganska stora möjligheter att få kameran att bete sig så som man själv önskar. Utöver dessa specialinställningar i menyn kan man bestämma hur olika knappar och inmatningshjul ska fungera i de olika fotograferingslägena.

En praktisk sak som är väldigt smidig är att man kan alternera mellan vanliga aa-batterier och det uppladdningsbara batteriet, även om det behövs en adapter till aa-batterierna som måste köpas separat. Till exempel glömde jag laddaren på kontoret när jag tog hem kameran över helgen. Batteriet tog slut redan på lördagen och istället för att behöva åka till kontoret och hämta laddaren hade jag helt enkelt kunnat stoppa i de fyra AA-batterier som krävs för att jag skulle kunna fortsätta fotografera, om jag hade haft den speciella hållaren till batterierna så klart. Det uppladdningsbara batteriet har visserligen bättre batteritid än alternativet, men det gör i alla fall att man kan fotografera trots att man inte har tillgång till laddaren. Givetvis kan jag tycka att den adaptern borde följa med kameran när man köper den, istället för att man behöver betala 600 kronor som Pentax orginaladapter kostar. Det finns dock en billigare variant från en tredjepartstillverkare som ligger på 195 kronor.

Dubbla inmatningshjul och få knappar.

En annan smart grej som Pentax tagit vara på, även med tidigare modeller, är att utnyttja Adobes egna råformat DNG. Det innebär att om man behandlar sina bilder i Lightroom eller Photoshop behöver man aldrig oroa sig för att man måste köpa en ny programvara för att den man har inte längre går att uppdatera för att läsa råfilerna från den nya kameran. dng ska gå att läsa i alla versioner av Photoshop som är någorlunda moderna. Det var inga problem för oss att läsa dem i både CS4, CS5 och den allra senaste CS6.

Sensorn i K-30 ger mjuka fina övergångar och bra färger. 1/2 500s f/5,6 ISO 400

Bråkig skärm

Tretumsskärmen på K-30 är i sig bra, upplösningen är tillräckligt hög för att man ska kunna se om skärpan är på rätt ställe eller inte. Den har kanske lite för hög kontrast i deafaultläget, men det har de flesta skärmar, det går också att justera om man så önskar.

En av de saker som Pentax sparat in på för att både få ner storlek och kostnad på K-30 är en extra informationsdisplay. Något som egentligen inte är så konstigt, det är i princip standard idag att kameror i den här prisklassen inte har två displayer. Allt som oftast upplever jag det heller inte som ett problem. Men skärmen på k-30 bråkar lite med mig när jag ska fotografera. Trycker man på Info-knappen dyker en grundsida upp där man kan justera det mesta i kameran utom exponeringen, saker som filformat, bildton, upplösning, stabilisering och så vidare. För att göra mer exponeringsrelaterade inställningar behöver man trycka sig vidare på skärmen, först en knapptryckning där du väljer om du vill till exponeringssidan, få upp ett elektronisk vattenpass, eller släcka skärmen. Väljer man här att komma till exponeringssidan där man kan justera slutartid, bländare, iso, vitbalans, serietagning med mera så kommer man inte ifrån den sidan sedan. Den är alltså tänd hela tiden, förutom när avtryckaren trycks ner halvvägs. För att släcka den måste man trycka sig runt systemet en gång till och välja att släcka skärmen. Att de dessutom bara slocknar när man håller nere avtryckaren halvvägs är ganska störande när man fotograferar. Ljuset från skärmen lyser starkt när man har kameran så pass nära ögat och det är ännu mer störande att den blinkar till följd av att man lyfter och lägger tillbaka pekfingret på avtryckaren. En liten sensor som släckte skärmen när kameran hölls mot ögat vore på sin plats.

Väljer man att hålla koll på horisontlinjen med hjälp av det elektroniska vattenpasset kan man bara göra så tills man trycker in avtryckaren halvvägs, då byts skärmen till exponeringsinställningsläget och man måste åter knappa sig runt för att få fram vattenpasset eller släcka skärmen. En ganska osmidig hantering av inställningarna alltså.

Knapplayouten är densamma som Pentax haft tidigare, enkel och funktionell.

Äventyrlig

Det är dock trevligt att Pentax låtit fukt- och dammskyddet få etablera sig även i andra kameror än de högst upp i hierarkin. K-30 har 81 tätningar runt om i huset vilket gör att den tål att vara ute i verkligheten på ett rejält sätt. Även kitobjektivet har en gummitätning vilket gör att hela paketet står emot fukt och damm bättre än en vanlig kamera. Att kitobjektivet är vädertätat är dock ingen nyhet från Pentax håll utan det har varit med i bilden i några år.

I smutsiga, och som här blöta miljöer, är det skönt att veta att både kamera och objektiv tål fukt och smuts.1,6s, f/29, ISO 100

Bildkvalitet

Sensorn är samma som i Pentax senaste spegellösa modell K-01. Det innebär att den har bra brusprestanda om än inte är lika duktig som storebror K-5. Likt K-01 går ISO upp till 25600 men inte längre, sannolikt av samma skäl som vi såg när vi testade K-01. Nämligen att bruset troligen tilltar allt för mycket efter den ändå respektabla nivån 25600.

Pentax K-30: Blixtmätningen i kameran fungerar bra. 1/40s, f/5,6, ISO 800, EV -1,7

För vem och varför

Pentax K-30 passar bra för den som söker en kamera som ligger lite mitt emellan. Den har många funktioner som gör att den går att anpassa och använda på en ganska avancerad nivå, men samtidigt är det en lätthanterlig kamera som inte kräver någon större kunskap för att man ska kunna fotografera. Givetvis flörtar den lite extra med den äventyrlige hobbyfotografen eller familjen som gillar att vistas utomhus oavsett väder på grund av sin vädertätning i både hus och kitobjektiv.